Orkar inte höra om hans exfru mer!

Alla har en historia tänker jag.

Det finns en anledning att de inte är gifta och han har valt dig, men de har en lång historia som de delar plus barn och barnbarn så småningom ...

Jag lever med en och samma sambo i ?bara? 8 år och har tre barn. Om jag skulle träffa en ny och berätta saker så skulle ju absolut vara med i berättelsen eftersom 8 år också är lång tid, och speciellt när man har barn.

Din har 26 år, så jag förstår inte hur man ska kunna berätta saker utan att namnge exet efter så många år. I jämförelse att berätta om sin barndom och försöka utesluta föräldrarna, de är ganska svårt.

Att säga fel namn, de händer ju dom flesta. Mina barn kallar jag för olika namn, och det är precis samma sak som att kalla sin partner för något helt annat.

Det känns mer som att du har svårt att acceptera att han har haft ett liv innan dig.

26 år är väldigt lång tid. Klart exfrun är med i hans historier. Han lär ju knappt ha ett minne utan henne eftersom 26 år lär vara i s tort sett hela hans vuxna liv. Prata snällt med honom för jag tror säkert att han försöker. Men inte lätt. Det är nästan som att han inte får berätta saker verkar det som från domhär 26 åren. Han har ju trots allt valt dig nu. Tycker du överreagerar! Alla har en historia. Har dom dessutom barn ihop så är väldigt många minnen relevanta att blanda in dig i. Han vill ju säkerligen bara berätta om sitt liv! 

Jag tycker det var bra att du sa till för han hade antagligen ingen aning om har mycket/ofta han nämnde henne. Sedan har man självklart en historia men man behöver ju inte skylta med den i ansiktet på sin nya kärlek. Ni har bara varit ihop en kortare tid och håller fortfarande på att hitta varandra, och hur er vardag ska fungera och då är det givetvis viktigt med en öppen kommunikation. 

Visst kommer det vara så att han ibland behöver säga "vi" eller hennes namn, om det är något ha ska berätta, för det blir konstigt om han ska säga "Jag reste till Italien 2003", du fattar att han inte var där ensam och då var det troligast med henne, då kanske han kan få säga "vi". Eller om du säger "Oh, kan vi inte boka en resa till Rom?" Och han svarar: "Där har jag varit". Då kommer du genast undra om han var där med henne, så då är det väl lika bra att han kan säga det? 

Tror din reaktion hänger ihop med det du skriver sist, att det känns som om du är "hemlig" och det här är något ni verkligen behöver diskutera. Jag förstår dock inte varför du ens funderar på att träffa henne, varför det? Barnen är så gamla så du och hon har ingen anledning att ha en relation. Det som gäller barnen tar väl pappan. Skulle det vara någon släktsammankomst framöver, tex att barnet fyller 18, ja då kanske ni ses då, men då blir det utifrån att det är ett naturligt tillfälle i så fall.