Sorg

Hej,

Jag är i vårdnadstvist med mina barns pappa och upplever en stor kris i livet. Mina egna föräldrar skilde sig och försvann på vars ett håll när jag flyttade hemifrån för 10 år sedan. Jag har ingen kontakt med min pappa idag eftersom han blivit så extremt sjuk i missbruk. Men jag sörjer honom oerhört mycket och oroar mig ofta för att få det där samtalet om att han är död, helst vill jag ju att han ska bli frisk och vara en bra morfar och pappa till mig och mina barn. 

Jag har alltid varit och kommer alltid att vara en klippa i mina barns liv. De trivs inte hos sin pappa och vill inte bo där. MEN de älskar honom och vill ändå umgås. Han bryr sig inte om att kontakta dem och uttrycker själv att om han inte får ha dem varannan vecka så bryr han sig inte heller om att ha en relation till barnen. Detta gör så ont. 

Egentligen så vill jag ju att han ska ha barnen lika mycket, älska dem och vårda dem. Att jag ska kunna skicka en bild och han ska bli glad. Att han ska ringa dem ibland och vilja ses. Att han ska kunna hjälpa mig med de mest basala saker som att hålla i ett kalas eller köpa regnbyxor till skolan.

Men det går inte. Han vill inte. 

Hur gör alla andra i vårdnadstvister? Hur mår ni? Hur tar ni er igenom kaoset och klumpen i magen? Jag vill bara att det ska ta slut, att han ska inse vad han går miste om och ändra på sig.