Långdraget missfall

Hej! Har varit med om massa jobbiga saker på sistone så känner att jag måste skriva av mig lite i hopp om lite stöd/pepp. Ska försöka hålla mig krotfattat, men allt är lite rörigt.

Allt började i början av mars då jag åkte in till gynakuten (kom brunt när jag torkade mig) och fick ett konstaterat mf efter 5 timmars väntetid. Var i vecka 12-13 men hinnsäcken var tom, så dom misstänker att fostret dog i vecka 5-6.

Blev hemskickad helt i chock, för läkaren tyckte att kroppen skulle sköta missfallet naturligt. Kvällen efter så forsade det ut blod och jag fick krysta ut massa klumpar. Har aldrig känt sån smärta i hela mitt liv.

En vecka senare på återbesök såg läkaren givetvis att det fanns massa rester kvar, fick då med mig 2 cytotec hem att ta oralt. Tog tabletterna samma dag, utan effekt. Hade inget återbesök efter det så fick själv kontakta privat gynekolog.

Hos den privata gynekologen fick jag höra att gynakuten hade gjort fel, cytotecen skall tas vaginalt. Fick därför med mig ytterligare 3 cytotec att ta vaginalt, med några timmars mellanrum.
Dessa hann jag dock inte ta förrän kroppen började störtblöda av sig själv (mitt på jobbet såklart :)))) ) så fick åka in till gynakuten igen för att jag blödde så jäkla mycket. Framme hos gynakuten fick jag dock bara höra att det fanns rester kvar men att dom inte kunde göra någonting åt det, utan att jag bara skulle ta de cytotec som jag fick från privata gynekologen och hoppas på att det sista skulle komma ut. Så åkte hem och dagen efter tog jag cytotecen, men utan effekt.

Åkte in till privata gynekologen igen, och dom såg att det fanns rester kvar.
Fick en tid för skrapning, och efter mycket strul så blev skrapningen av ca en vecka senare.

Nu var det alltså över tre veckor sedan jag skrapades, och har varit på kontroll efter och allt har sett fint ut, ingen infektion eller rester kvar. MEN, det kommer fortfarande massa gammalt blod och ibland svarta klumpar när jag torkar mig och i troskyddet. Har givetvis kontaktat gynekologen, men det känns som att dom börjar tröttna.

Detta är så extremt påfrestande för mig, i över 2 månder har jag blött, färskt eller gammalt, och blir ständigt påmind om missfallet. Och till råga på allt detta så har både min mormor, morfar och barndomshund gått bort under dessa två månader. Jag känner att jag inte orkar mer, är verkligen på botten och vill bara att detta missfallet ska vara över nu. Orkar inte ens tänka på en ny graviditet längre, vet knappt ens om jag vågar bli gravid igen nånsin för detta har varit en sån jäkla mardröm.

Är det någon mer som har varit med om ett långdraget missfall, och/eller har blött länge efter en skrapning?

Kram på er och tack om ni har orkat läsa allt och förstå min virriga text, haha!