Hur klarar man att vara otrogen om och om igen?

Klarar? Det är väl ingen konst om man inte riktigt bryr sig om den man är tillsammans med.

Det som lockar är sex, så klart. En snygg, sexig person man vill vara med.

Jag har aldrig ljugit eller haft bortförklaringar, det har aldrig behövts.

Drag ur kluster B. Kanske inte helt utvecklad personlighetsstörning, men brist på empati, och en känsla av att världen mest cirkulerar runt en själv.

Mitt ex hade alla möjliga ursäkter, hon var bara som en lillasyster, hans ex tyckte det var okej att flirta med andra och han hade inte vant sig av med att sexchatta pga detta, bara kompisar osv osv 

Han hade ett sjukt bekräftelsebehov och blev svartsjuk och kände sig ensam om jag inte på alla sätt bekräftade honom hela tiden. Tror det var anledningen främst. 

Hur han själv tänkte när han ljög vet jag inte, ville väl slippa bråk och inte framstå som en kass person, samt tänkte kortsiktigt.

Ganska enkelt.

#Han får något uppfyllt som du inte lyckas ge.

# klassiskt att han tagit sex till ny spännande nivå och frun visar motstånd för att utforska nya nivåer.

# Han stannar av praktiska/ekonomiska orsaker el för de små barnens skull men har fått nog av frun eller lever i hoppet att det ska bli bättre en dag.

Som bedragen är det viktigt att inte bara utmåla han som boven för att tagit detta steg utan att man själv är självkritisk och försöker se sig själv i spegeln så som han kan tänkas betrakta dej.

Så typiskt otrogna människor att försöka lägga skulden för sina egna brister på sin partner....egoism och feghet verkar vara en central del deras personlighet, för fega för att stå för den man är inför sin partner men även för sig själv och tro på att världen kretsar kring dem och att alla alltid måste ge dem precis allt de vill ha... feghet och egoism

# Han får något uppfyllt som du inte kan ge.
Dvs han är för feg för att tala om för dig vad han vill ha eller för feg för att säga att han kommer se till att han får det av någon annan om han inte får det av dig och en narcissistisk världsbild där han tror att du finns till för att behaga honom.

# Klassisk att han tagit det sex till ny spännade nivå
Samma där, du finns till för att behaga honom på alla sätt som han vill och gör du inte det så är du inte längre värd ett skit och han tvekar inte till att gå bakom ryggen på dig för att få som han vill. För allt som räknas i hans narcissistiska värld är han själv. Men eftersom han inte bara är narcissist utan även feg så skyller han det på dig.

# Han stannar av praktiska/ekonomiska orsaker
Samma narcissistiska världsbild. Så länge han tjänar på att ha dig kvar samtidigt som han knullar andra så gör han så för allt som räknas är vad han vill och behöver.

Som bedragen ska man aldrig någonsin ta på sig skulden för andras narcissism och feghet. Det ENDA man någonsin kan acceptera är möjligen delaktighet i hur förhållandet blev (inom rimliga gränser) men aldrig någonsin hur narcissisten/fegisen valde att hantera sitt missnöje. Är man en egoist och en fegis som inte klarar av att hantera missnöje på ett värdigt sätt så ligger det till 100% på en själv, aldrig någon annan.

Det är inte svårare att ljuga flera gånger än att ljuga en gång? Alla människor ljuger. 

"Studier visar att du på en dag får höra mellan tio och 200 lögner. Träffar du en främling ljuger hen i medeltal tre gånger under de tio första minuterna ni pratar" (svenska.yle.fi/artikel/2015/12/16/ett-liv-utan-logner-ar-omojligt). 

Att ljuga för sin respektive är egentligen inget annorlunda heller. Men vad det är som lockar? Med att ljuga eller vara otrogen? 

Att vara otrogen handlar för mig om att tvåsamheten inte fungerar i dagens samhälle men mänskligheten har till stora delar inte kommit ifatt. Få, om ens någon, av de kvinnor jag träffat eller haft i mitt liv hade godtagit en annan form av relation där jag kunde träffat andra kvinnor. Så då inte de kan anpassa sig så gör jag det och är helt enkelt otrogen. 

Livet är för kort för att inte uppleva allt man vill. Jag vill ha familj, hus och barn men inte på bekostnad av spännande sexliv, resor och liknande saker. Ingen människa kan ge dig allt du vill ha och behöver och jag är helt enkelt inte villig att kompromissa. 

Min fru ställer inte upp på allt jag vill testa i och utanför sängen. Så jag hittar kvinnor som vill det. Samtidigt representerar min fru allt jag vill ha av vardag och familjeliv och det tänker jag inte heller missa. det är med andra ord av helt egoistiska själ jag är otrogen och jag tänker inte ägna en sekund åt att ha dåligt samvete över det. 

Skulle otroheten uppdagas får jag helt enkelt hitta en ny familjekonstellation för att tillgodose det begäret hos mig. 

Antagligen är man en ganska empatilös person då blir det inga problem för samvetet.

För min del har det inget som helst med empati att göra. 

jag gör allt för min fru! Stöttar henne i vardagsproblem. Tröstar när hon är ledsen. Finns där ekonomiskt och trygghetsmässigt för henne. Jag älskar henne och mina barn. 

Men hon ger mig inte allt jag behöver och jag tänker inte sitta på hemmet när jag är 80 och ångra alla chanser jag inte tog. Otrohet handlar om mig och inte om min fru. 

Jag är barn av 90-talet. Jag är viktigare än vi. Mitt liv är viktigare än hennes liv. Det har inget med empati att göra. Det är så världen ser ut.

Är det inte bättre att göra slut eller prata med din fru  istället för att gå bakom hennes rygg?

Jo det är brist på empati, du går ju bakom ryggen på henne hur tror du hon skulle må om hon fick reda på det? Det enda du gör är att rationalisera dina egna handlingar med ganska kassa anledningar.

Det ärliga hade varit att prata om det och försöka lösa det eller separera.

Att ljuga är inte tecken på bristande empati. Alla sårar någon gång den de älskar, det gör dem inte empatilösa. Du resonerar väldigt enkelspårigt och gammaldags. 

I Den värld vi lever i nu, 2020 handlar det mer om jag än om vi. Det gäller allt från jobb, sociala medier och relationer. Du drar i snitt 10-200 lögner om dagen till allt från dina närmaste till helt okända personer. 

Det ärliga må ha varit att prata om det men hur hade det gynnat mig, relationen eller min fru? Inte alls på något sätt. Jag stannar kvar i mitt förhållande av både egoistiska själ och av empati. Jag älskar henne och tycker om det liv vi lever tillsammans. Men det ger mig inte allt jag behöver. Så istället för att må dåligt över det så ser jag till att leva mitt liv till fullo