Orkar inte med livet

Jag orkar inte med livet.

Allt är tråkigt, oinspirerande. Jag är livrädd för Corona, eftersom jag befinner mig i en riskgrupp.

Livet är liksom på paus, och jag tycker att mina självmordstankar har vuxit sig starkare efter Coronautbrottet. Framtiden känns allt mer oviss, och jag är så rädd både för att dö, och för risken att bli allvarligt sjuk.

Har haft mycket tid att tänka också, i min ensamhet. Och har börjat hata mig själv, för allt jag är. 

Jag önskar bara att jag någon gång i mitt liv ska känna 'samhörighet' med några... alltså djup vänskap, även kärlek, vilket jag aldrig har upplevt.  

Jag har haft nära vänner förrut, men det har blivit sämre med det med åren, och jag har blivit allt mer ensam.
Alla sociala sammanhang känns allt mer intetsägande... Jag känner mig kall inombords. Inget spelar någon roll.

Jag känner att jag egentligen, när jag mår som bäst och vågar vara 'mig själv'- är en färgstark person, som är empatisk, social, har mycket att ge så att säga.

Men efter alla år av dåligt mående har jag blivit en allt mer tillbakadragen och grå person. Jag kan inte hitta min del i samhället att leva ut liksom.

Jag blir ofta uttråkad och frustrerad på mig själv...
Jag borde kunna motivera mig själv också att ändra mitt liv till det bättre, men det känns hela tiden som att jag tar ett steg framåt och två bakåt. Jag vet inte vad som är rätt, och vad jag orkar göra. Har tänkt på självmord nästan dagligen i många år. Och jag har blivit allt mer oinspirerad, som att INGET spelar någon roll.

Som nu när Corona kom. Jag hade efter en rätt lång period av ensamhet just börjat befinna mig i sociala sammanhang igen.
(nej jag har inget jobb för tillfället,  pga. både fysisk och psykisk ohälsa, vilket jag inte vill gå in på närmare.)
Jag hade en så kallad arbetsprövningsplats, där det fungerade bra... men just för att jag befinner mig i en riskgrupp vågade jag inte vara kvar. (Corona har stor risk att vara dödligt för mig, då jag inte har 100 procent fungerande andning/syressättning.)

Nu känns framtiden allt mer dyster. Funderar på att studera på universitet igen... jag gillar att studera och har tidigare läst lite strökurser... men det är så svårt att välja vad jag vill. Jag vill inte utöka min studieskuld om det sedan visar sig att jag har valt ett yrke som jag mår dåligt av.

Jag vill bara hitta min trygga plats i livet! Men på grund av som sagt både psykisk och fysisk ohälsa har det varit tufft. Permanent ohälsa. Det går inte att bara vifta med ett trollspö, och med vilja liksom göra mig till en hel människa, hur gärna jag än skulle vilja.

Känns som att jag alltid kommer må dåligt. Permanent deprimerad. Ångest. Jag har blivit allt mer rädd för livet. Rädd för att leva. Jag har SÅ mycket jobbigt att tampas med rent psykiskt...

Det som ger mig någon typ av glädje iallafall, är att sjunga, och spela gitarr... och lyssna på musik.
Jag känner mig så udda och jag orkar inte med mig själv. Är rädd för att dö också nu... på grund av Corona, och kanske detta har utlöst denna starka känsla av hopplöshet.

Skriv inget elakt, är ni snälla.
Ville bara lätta på mitt hjärta.

Detta är en petitess i sammanhanget och jag försöker inte på något sätt förminska dig i detta men du skriver att du tänker på självmord dagligen samtidigt som du är rädd för att dö i Corona, bevisligen finns det ännu hopp inom dig och det är bra! Förstår att det är svårt nu i och med Corona men är du engagerad inom någonting kopplat till dina intressen? Kyrkan brukar vara rätt fantastisk kopplat till musik och arbetar därtill väldigt bra för att skapa samhörighet och så. Man behöver ju inte på något sätt vara troende (kanske svårt om man är ateist) för att engagera sig eller delta i åtminstone svenska Kyrkans grupper. I de sammanhangen brukar det också finnas fler med liknande bakgrund som din, dvs ganska nedbrutna personer som saknar sammanhang. Angående utbildning så vet jag att det börjar komma mer och mer mikroutbildningar på universitetsnivå där man kan läsa sammanfattningskurser som liksom är som en slags prova på inom olika områden för att locka studenter som är veliga, kanske är värt att titta på?