Höggravid och lämnad

Hej! Vilken hemsk situation. Jag beklagar verkligen hans beteende. Skriv pm till mig om du vill ha någon att skriva med.

Hej, det låter helt fruktansvärt TS. Lider med dig och er.

Men, försök att landa i parterapin som ni ska på. Låt familjeterapeuten styra detta och börja inte dra igång drastiska åtgärder spm flytt nu. Du ska framföra hur dåligt du mår av det som sagts och hur detta påverkar dig nu när du ska föda ert barn. Låt terapeuten ställa dessa svåra frågor till din man.

Har du någon annan person du kan tanka trygget i? Vänner, syskon, familj? Du behöver stöd av dina närmsta nu!

Finns inte ord för vad du går igenom och jag förstår att det smärtar oerhört mycket. MEN, människan är fantastiskt anpassningsbar och du kommer att klara det även om det känns tungt.

Familjerådgivning är toppen, men du bör nog även få eget samtalsstöd i form av en psykolog. Det är mitt bästa råd. Jättekram till dig!

Tack hörrni ??

Har fantastiskt stöd och familj och vänner. Och försöker hänga med barnen hela tiden. De vet inget ännu.

Ska verkligen försöka behålla lugnet i rådgivningen. Vill bara böna och gråta men det har jag redan gjort så det är slut med det.

Sen igår har har börjat vara vänlig mot mig. Inte pratar med mig men liksom får ett ögonkast ibland och igår undrade han vart jag var på sms och sa att han mådde bättre. Känner inget hopp utan blir bara skräckslagen att han ska ångra sig och sen göra samma igen.

Går det att förlåta allt han sagt och gjort? Erfarenheter? Kan man få en total flipp och sedan komma på sig. Är i sånt stort behov av ett förlåt. Något jag tror att jag aldrig kommer få.

Det är förmodligen minst 4-5 veckor kvar till förlossningen, så ta det lugnt. Du känns väldigt stressad. Jag förstår att man inte vill bli lämnad med 2 barn och en nyfödd liksom. Men vill man hellre vara tillsammans med någon som föraktar en? Som är elak?

Ja, jag är stressad. Mest av chock tror jag, samt att jag är rädd för att vara ifrån bebisen. Han kommer ju också vilja lära känna den.

Jag ska försöka ta det lugnt. Igår var jag väldigt stark och beslutsam att jag kommer må bra själv, idag mycket ledsen igen.

En hemsk upplevelse du är med om. Jag själv blev lämnad vid års skiftet och det var inte roligt. Vi har 4 barn tillsammans och har levt ihop i 16 år. Det var enormt jobbigt under hela tiden och efter. Nu efter 5 månader känns det som jag har hittat mitt eget liv ensam med barnen. Det kommer vara en jobbig tid för dig men jag tvivlar inte på att du kommer klara dig igenom detta. Man kan ju tycka att din partner skulle vara mer föratående under din graviditet och inte behandla dig på detta vis. Tycker det är väldigt orättvist från hans sida. När en kvinna är gravid med sitt barn ska man stötta henne så mycket som möjligt oavsett om man är tillsammans eller inte tycler jag. Försök vara stark så kommer du klara dig igenom detta.

Jag förstår vad du menar med stöttning och det är hemskt det TS går igenom men samtidigt så skriver hon inte så mycket om sitt beteende gentemot honom. Enligt mannen så är det ju Ts beteende under graviditeten som har fått honom att lämna henne. Enligt mig så ska det mycket till att en människa (speciellt i ett förhållande) ska tappa respekten för någon samt börja förakta någon. Jag har vart gravid 4 gånger och mitt humör har pendlat upp och ner men samtidigt så får man ju försöka tygla sig litegrann, även om ens partner nog har överseende med vad som händer i våra kroppar och sinnen.

Men det ska nog mycket till att ens respektive tar till sådana drastiska beslut som ts man har gjort.

Eller så använder han det bara som en ursäkt till att lämna.

Som sagt, vi vet inte riktigt vad som har skett så tills vidare om inte mer info kommer så ska vi nog inte döma pappan så mycket

Jag förstår hur du menar. Att man inte vet hur jag betett mig. Kanske har jag skrikit hemska saker, kastat tallrikar och varit vidrig. Svaret är nej. Jag har varit låg och orolig. Dämpad. Lite större behov av tröst och närhet. Som han nu tar upp är helt galna grejer att begära. Jag har aldrig sagt ett elakt ord eller betett mig över gränsen, det är jag fullkomligt övertygad om. Eller, i hans värld är det över gränsen. För mitt brott är att jag varit svag. Det är det han säger att han föraktar. Att de sidorna hos mig som han sett under graviditeten (svaga sidor) som gör att han tappat respekten.

Då är det en väldig konstig sak.

Känns som att det är något annat som får honom att lämna och att han använder ditt låga mående som en ursäkt till att lämna ett förhållande.

Väldigt beklagligt ts.