Sexberoende/porrberoende

Jag har nyligen fått reda på att min man sexchattat med andra i hela vårt förhållande.

Han säger själv att han gjort det för att behandla sitt dåliga mående, självkänsla.

Han har börjat hos en psykolog för att få hjälp med sitt mående och även sitt beteende att behandla sin ångest med sexchattande och porr.

Jag har svårt att inte ta illa vid mig och känna mig otillräcklig sexuellt, för att han har gjort detta. Han säger att det inte har något med mig att göra, men det är svårt att tro på det han säger.

Jag skulle vara hjälpt av att höra från er i liknade situationer, både från någon med liknande beroende eller från er som är partner till en sexberoende.

Jag är sexberoende man som numer lever utan att utagera. Vad vill du veta?

Hur lyckades du att bryta ditt beroende? Har du hittat någon annan ?ventil? som du använder när du mår dåligt? Om du var i en relation, hur lyckades ni att bygga upp den igen?

Det tog mig lång tid att lyckas bryta mitt beroende och få rätt hjälp. Tyvärr är kunskapen om vad ett sexberoende är generellt väldigt dålig. Forskningen på området är oxå begränsad även om den börjar röra på sig. Tillslut så fick jag rätt hjälp och gick då i terapi/behandling under lång tid. Enkelt uttryckt så är ett sexberoende kopplat till en otrygg anknytning alltid! Så dels måste man jobba med själva beroendet men oxå den otrygga anknytningen. Det är en smärtsam och jobbig väg men väl värt det då friheten att slippa agera ut och må bra är så mycket större. Idag tar jag hand om mig och min lille kille på insidan så om jag mår dåligt är det ingen katastrof. Jag har goda vanor och rutiner samt en bra relation till människor omkring mig. Intimitet är det absolut viktigaste för att motverka att ta återfall! Sunda intima relationer till andra människor och framförallt min kvinna. Det tar lång tid att bygga upp relationen igen och oftast kan den anhöriga behöva få hjälp oxå då traumat kan liknas vid ptsd, ibland kan man även behöva gå i parterapi för att reda ut allt. Gärna hos någon då som har mycket god kunskap om ämnet då det är oerhört känsligt/skamfyllt/komplext. Att agera ut i sitt sexberoende är INTE samma sak som att ha sex med sin partner!

När min man berättade sin hemlighet, efter att jag upptäckt en sexchatt med en annan kvinna så kände jag direkt att det kunde vara något beroende bakom. Han sa saker som att han hade försökt att sluta massa med gånger, men att han alltid började igen. (Han har kunnat hålla sig borta från sexchattandet i perioder när han mått bättre, men alltid behövt porren).

Han berättade också om att han gjort det när han mått dåligt, men att det i princip bara hjälpt under tiden. Efteråt kommer ångest och skam för det han gjort.

Jag bad honom göra ett test för sexberoende på dbk:s hemsida Där han fick poäng för att påvisa ett sexberoende.

Han går nu hos en psykolog som pratar om hans beteende och anledningen till varför han mått dåligt, dock är denna psykolog inte speciallist och han har knappt nämt beroende.

Tycker du att jag ska försöka att motivera honom till att vända sig för en bedömning på en klinik som jobbar med denna problematik, eller skulle du säga att det funkar med vilken psykolog som helst, så länge man jobbar med den bakomliggande problematiken.

Ja, det är så svårt att vara stöttande i en situation där han faktiskt har sårat mig väldigt mycket. Både genom att han sexchattat med andra tjejer samt att han mått dåligt i 15år utan att berätta det för mig.

Jag försöker verkligen att se beroendeproblematiken och jag kan förstå den när jag läser, men det är så svårt att inte fokusera på det sexuella.

Känslan av att känna att man inte har räckt till, att han sökt sig till andra för att han saknat något hos mig. Självförtroendet kan man ju säga har fått sig en rejäl törn pga detta.

Sen försöker jag att inte bli arg och säga elaka saker, han verkar ju redan ha en väldigt dålig självkänsla där han anklagar sig själv för världens alla problem. Så jag får dåligt samvete när jag ibland inte kan kontrollera mina egna känslor för situationen och blir arg eller ledsen.

Jag förstår att det är många känslor för dig samt att du slits mellan förståelse för hans svårigheter och dina egna sårade känslor. Jag tror det är viktigt att du oxå tillåter dig att känna det du känner gällande dig själv. Du har rätt till dina känslor och din upplevelse av det hela. Igen, det tar tid, oftast lång tid att ta sig igenom nåt sånt här. Både för den anhörige samt den som är beroende.

Att man som sexberoende ?söker sig till andra? handlar ingenting om brister i den man lever med. Det är kicken och ångestlindringen samt en känsla av att vara åtrådd (vilket slätar över skammen och den djupa känslan av tomhet/övergivenhet för stunden) (det här är motorn i ett beroende). Det ger alltså belöningar i hjärnan som lindrar den känslomässiga smärtan, hjärnan blir kidnappad. Det har egentligen ingenting med den egna lusten och sexualiteten att göra.

Huruvida han kvalar in som en sexberoende måste en professionell avgöra men det låter ju onekligen så. Jag vet ju inte vilken psykolog han går hos men som jag sa tidigare, min erfarenhet (och många med mig) så finns inte kunskapen hos speciellt många för att möta dom här frågorna. Om han nu har ett sexberoende så kommer det förmodligen inte räcka med att jobba med det bakomliggande (den otrygga anknytningen/traumat) utan man måste oxå jobba med beroendet. Det behöver vara en kombo av de båda! Du nämner själv DBK men det finns fler och kanske bättre oxå även om dom har lång erfarenhet och är duktiga på det dom gör. Det här är ingenting man kommer tillrätta med på en månad eller två.

Jag är i samma situation med min man sedan 8 år. Han är porrberoende och för 3 månader sedan upptäckte jag hans sexchatt. Det blev en chock. Han har hållt på att chatta med olika kvinnor för att få bilder och filmer i minst 3 år. Samtidigt som han titttat på stora mängder porr.

Han går i terapi och på gruppmöten för att få hjälp.

Jag försöker hantera chattandet vilket jag ser som otrohet.

Beklagar, jag vet hur det känns.

Har han blivit bedömt av psykolog för sitt porrberoende? Visste han själv att han var beroende? Min man har aldrig tänkt tanken innan att han skulle vara beroende, jag tog upp det efter att han har beskrivit varför han gjort detta och hur han har mått.

Har du pratat med någon?

Jag tycker det är så svårt hur jag ska bete mig mot min man. I början var jag så ledsen och arg och jag sa elaka saker till honom. Saker som han nu bär runt på och mår ännu sämre med sig själv än innan.. så nu har jag också dåligt samvete när jag blir och arg.. För jag vet att det gör att han mår ännu sämre.

Han har inte fått en officiell diagnos. Men känns inte som det behövs. Han visste själv att han var beroende men klarade inte av att sluta. Han beskrev det som en stor lättnad när jag fick reda på det. Även om han mår jättdedåligt när han ser hur dåligt jag mår.

Jag har gjort samma sak som du. Speciellt i början innan jag började förstå att det faktiskt är ett beroende som inte har med mig att göra. Jag sa en massa grejer som tyvärr inte går att ta tillbaka. Men det går bättre. Vi försöker hitta sätt att pratat med varandra.

Även om jag tycker att vi har rätt att att uttrycka ilska/sorg/frustration utan behöva få dåligt samvete så får jag också det när jag ser hur lilla han tar vid sig av det.

Nej, jag har inte pratat med någon professionellt utan bara personer som står mig nära.

Det låter väldigt liknande vår situation. Min man kände också en lättnad när allt kom fram. Han kunde inte bryta det själv utan han behövde detta för att kunna sluta.

Går han någon speciell terapi? Gruppmöten för sexberoende?

Ja, r jag fick reda på vad han gjort kändes det som att jag levt med en helt annan person. Min man är väldens snällaste som aldrig skulle skada en annan människa. Lojal, snäll och omtänksam. Så detta var så långt ifrån hans personlighet. Jag blev arg för jag kände att han hade ljugit om vem han var, och anklagade honom att vara en dålig person.

Jag försöker fokusera på att han är samma person som han alltid varit men att beroendet har fått honom att göra dåliga saker. Jag trodde som sagt aldrig att han skulle kunna vara otrogen mot mig.

Okej, jag har inte berättat för någon i min närhet än. Jag har inte vetat vad jag ska säga och jag har nog inte heller orkat med att berätta för någon heller. Kanske därför jag skriver här istället

Tack för ditt svar. Det hjälper verkligen att höra dessa saker från någon annan.

Pga att förtroendet för min man nu är borta så är det svårt att lita på det han säger. Jag kan tänka mig att förtroendet tar lång tid att bygga upp igen.

Sen läser jag flera inlägg från personen som varit otrogna mot sina partner, så då tänker jag att min man har liknande känslor och orsaker till otroheten som dem har. Jag kanske ska försöka att fokusera och läsa mer om beroende istället.

Du skriver att det finns flera kliniker som man kan vända sig till. Vilka kan du rekommendera?

Det är fyra år sen min sambo diagnosticerades med hypersexuell störning. Jag har inga problem alls med det som missbrukats, jag har däremot problem med att oavsett behandling, ånger och god vilja är hen fortsatt en missbrukare. Vid motgångar reagerar hen trots omfattande vård och hjälp och stöd precis som en missbrukare gör. För det är det missbrukare gör. Dessutom gör de gärna sönder sina anhöriga. Såren blir till slut för många för att ha en chans att läka. Är det något en missbrukare är expert på så är det att ljuga. Det är en behändig egenskap som hen kommer att ta till varje gång hen tycker att det behövs. Inget hopp och ingen framgångssaga från mitt håll således. Jag pallar inte mer iallafall, och jag hade behövt höra det här, naket och gång på gång på gång på gång där i början när jag valde mellan att hålla tyst, stanna och kämpa, eller att ta barnen och gå. Jag borde ha tagit barnen och gått.

Tack för att du berättar din historia. Du skriver att du inte har några problem med det som missbrukats, vad menar du med det?

Vad är det som hen fortsatt med som gör att du inte längre orkar. Missbrukar hen fortfarande eller är det det pga andra saker?