Min son är verbalt aggressiv, på sätt som går långt över gränser för acceptabelt beteende.
Jag vet inte hur jag ska få honom att sluta? Jag har pratat med honom om konsekvenserna för den som blir hotad, att hen blir rädd, osv. Då blir det "men han sa!, men HAN gjorde". Fast det vännerna säger står inte alls i proportion till hans extrema reaktioner. Jag är rädd att det ska sluta med att han förlorar vänner och hamnar helt snett i relationer.
Någon med liknande problem?
Om ditt barn börjat med detta så kan det vara bra att titta över vulka barnet umgås med. När jag växte upp så var det noll tolerans vid just hot. Som förälder får man sätta ner foten och vråla att nu är det nog!
Tror att många föräldrar i dag är för mjuka och vill inye visa att den är arg på barnet. Man kan inte alltid bara pedagogiskt och snäll på rösten.
Slå näven i bordet och säg att om barnet ska hålla på att hota andra så kan barnet gå ut och klyva ved.
Min son är verbalt aggressiv, på sätt som går långt över gränser för acceptabelt beteende.
Jag vet inte hur jag ska få honom att sluta? Jag har pratat med honom om konsekvenserna för den som blir hotad, att hen blir rädd, osv. Då blir det "men han sa!, men HAN gjorde". Fast det vännerna säger står inte alls i proportion till hans extrema reaktioner. Jag är rädd att det ska sluta med att han förlorar vänner och hamnar helt snett i relationer.
Någon med liknande problem?
Hur gammal är sonen? Vad handlar hoten om? Våld? Har han någon gång gjort verklighet av sina hot?
Om ditt barn börjat med detta så kan det vara bra att titta över vulka barnet umgås med. När jag växte upp så var det noll tolerans vid just hot. Som förälder får man sätta ner foten och vråla att nu är det nog!
Tror att många föräldrar i dag är för mjuka och vill inye visa att den är arg på barnet. Man kan inte alltid bara pedagogiskt och snäll på rösten.
Slå näven i bordet och säg att om barnet ska hålla på att hota andra så kan barnet gå ut och klyva ved.
Vart fick han denna aggressionen ifrån och varför? Jag uppfattar som att du är en mamma. Vart är pappan, gör han någonting?
Uppfattar du att ditt barn har en avvikande beteende i andra perioder? Jag tänker om han kanske inte mår så bra, om han nu har sådan kort stubin?
Har han slagits eller hotar han ''bara''?
Höj rösten och ge honom konsekvensen av att sitta i skamvrån och tänka efter om hans beteende och varför han gör det. Var arg på honom. Höj rösten och ta ifrån hans ägodelar, så som spel och annat. Tala om för honom att han får dem tillbaks när han har greppat tag i varför han är så arg. När han väl kommer fram för att säga att han har förstått, så kan ni prata. Beroende vad han säger, avgör du om han är redo att få tillbaks sina ägodelar som han så gärna vill ha.
Skamvrån/utegångsförbud är nog effektivt. Vissa unga personer som hamnar i arrestcellen, kan få många unga vuxna att tänka till vart det gick så snett och varför.
Så det är väldigt effektivt det där. Man begriper helt enkelt konsekvenserna på en annan nivå.
Lycka till!!
Uppdatera också hur det har gått, så fler föräldrar kan ta till sig och lära sig.
Hur gammal är sonen? Vad handlar hoten om? Våld? Har han någon gång gjort verklighet av sina hot?
Det är alltså pappan som har ny familj, inte jag.
Jag har ägnat de här åren åt att försöka skapa lugn kring barnen. Gått på 100 möten, BUP, socionom, skola osv osv.
Kan tillägga att han har stressymtom som migrän och magont. Vill inte gå till skolan. Kamp nästan varje morgon.
Men OOJ vilken orolig grabb!! 
Tänkte först att han ''bara'' hotar. Men det du skriver till mig om skolkning i tidig ålder, låter ju inte bra. Han kanske också vantrivs i skolan eller tror du det är något annat som driver honom till att skippa från skolan? Du eller han själv kommer till skolan, men sedan drar han därifrån när han känner för det? Den där dispyt på skolan kanske fått honom att vara frånvarande? Eller var han borta från skolan tidigare än så?
Han ni vänt er till BUP?
Hoppas allt blir bra!!!!!
Men OOJ vilken orolig grabb!!
Tänkte först att han ''bara'' hotar. Men det du skriver till mig om skolkning i tidig ålder, låter ju inte bra. Han kanske också vantrivs i skolan eller tror du det är något annat som driver honom till att skippa från skolan? Du eller han själv kommer till skolan, men sedan drar han därifrån när han känner för det? Den där dispyt på skolan kanske fått honom att vara frånvarande? Eller var han borta från skolan tidigare än så?
Han ni vänt er till BUP?
Hoppas allt blir bra!!!!!
Jag kan säga också att skamvrå och bestraffningar inte förekommer här.
Jag är en Jesper Juul/Martin Forster/Ross Greene - typ av förälder.
Dock är jag ingen "kall pedagog" heller, har naturligtvis känslor i allt detta och det märks.
Jag litar dock på hans klasslärare. Hon är fantastisk, känner honom väl och jobbar mycket med anpassningar. Men hon är ju inte med i alla situationer som uppstår såklart.
Ingen som har någon solskenshistoria att dela med sig av? Eller tankar?
Jag har jobbat med barn som reagerat som ditt barn. Även med barn som varit fysiskt aggressiva.
Troligen har ditt barn en diagnos och när ni har facit på det så kommer det att bli enklare att bemöta honom och ni kan ställa högre krav på skolan. Även om läraren är bra så kommer ditt barn troligen behöva en assistent som finns med och kan styra upp.
Var inte främmande för ev medicinering. Det kan hjälpa ditt barn oerhört mycket.