Vad sysslar enhetscheferna inom äldreomsorgen med?!

Jag tror många chefer inom äldreomsorgen, kanske kommunal sektor över huvudtaget, är ganska lata personer som vill jobba så lite som möjligt för så mycket betalt som möjligt och kunna titulera sig chef... kanske inte de vassaste knivarna i lådan.

Många av mina chefer, alla faktiskt, har varit trevliga, på intervjun och som nyanställd har dom varit såna man gärna hade bjudit hem på fika liksom. Men som chefer, helt värdelösa faktiskt och det gäller precis alla. Mobbning har fortgått tills personer sjukskrivit sig framtill pensionen eller så har offren omplacerats. Dom har inte gjort något gällande rapporterade missförhållanden mer än att ?ta ett samtal? med personen, vilket aldrig har funkat. För är man elak och hårdhänt mot en dement, äldre person i beroendeställning till en är man psykiskt störd och borde inte få jobba kvar. Det är inget som ändras av ett snällt samtal med kaffe och bulle.

Stör mig också på att dom inte finns på verksamheten, antingen på en egen våning eller i ett helt annat hus där dom sitter och fikar med andra ?chefer? och administratörer. Dom borde ha sitt kontor på avdelningen så att dom ser och hör vad som händer.

Ser om personalen tar två timmeslånga raster extra om dagen där dom skvallrar i personalrummet istället för att vara med dom äldre. Ser om det är bajs på möbler eller om de äldre är övergivna eller mår dåligt och inte får stöd osv.

Vi har haft hög omsättning på både chefer och personal de senaste 10 åren. Samt omorgansationer som knappt hunnit bli klara innan de görs om igen. 

Vad gäller just cheferna så har samtliga varit unga snärtor med många idéer men helt utan praktiska kunskaper. Inte en enda av alla chefer vi har haft i 10 års tid har varit äldre än jag själv, och jag är bara 36. När jag klev på den här tjänsten var jag 27 och chefen var 25. Nuvarande chef är 27, nyexad socionom och med viss avsmak för våra brukare. Det känns bissart att hon ska sitta och tala om för oss hur vi ska ta hand om människor hon själv knappt vill vistas på samma fotbollsplan med.

Sedan har vi problem med personalbrist och resursbrist, men det är inte så mycket chefens fel som det är politikernas och i slutändan väjarnas. Chefen kan vara hur bra som helst men trolla fram pengar kan de ändå inte.

Har haft 2 riktigt bra chefer under 25 år inom kommunal äldreomsorg och båda hade jobbat på golvet som uskor innan dom vidareutbildade sig. Förstår inte varför man inte bara anställer tidigare usk/ssk som vet hur det ser ut och hur fungerar inom vården. Tror man skulle vinna enormt på det.

Alltså What the hell? Jo jag testade ett tag att jobba på LSS-boende istället och då hade vi en 25-årig bimbo som chef, (också nyexad socionom) det var på ett privat boende. Hon brydde sig bara om en sak; att spara in så mycket som möjligt, nästan alla var vikarie och vi var alltid underbemannade så att man vissa tider jobbade ensam på hela boendet i flera timmar och då inte kunde göra aktiviteter med någon som det var menat eftersom man inte fick lämna det boendet helt utan personal.

Själv verkade hon dock tjäna bra då hon hade svindyra kläder och vanor... Det var riktig misär där. Har annars hört att det är bättre att jobba inom LSS än äldreomsorgen.

Det sista; nej såklart men ha koll på verksamheten och hur brukarna har det kan dom göra, det har inte med pengar att göra. Känns ju helt sjukt med alla avslöjanden om misär och så visste inte chefen nåt om det utan ?ska kolla på det?. Varför avlönas dom och har titeln ?chef? då?

Låter bra, det har ingen av mina chefer varit. Jag tycker också att man borde ställa krav på att dom verkligen beter sig som chefer och tar det ansvaret dom får betalt för. Alla chefer jag har haft har varit konflikträdda och låtit ?dom informella? cheferna bestämma. Hållt sig undan och bara hälsat på då och då.

Min egen upplevelse är att många verksamheter (privata och kommunala) i grunden är så dåligt skötta att ingen utom den som är helt rökt skulle ta sig an ett uppdrag som mellanchef. I grunden handlar det ju om att lönerna och villkoren för de som har engagemang och kunskaper är så dåliga att ingen stannar kvar och vill avancera. Min syster har jobbat inom vård och omsorg i så många år, dåliga villkor, dåliga arbetstider, en vägg av motstånd mot nya idéer, ett budgetfokus som i slutändan kostar pengar, listan kan göras lång. I fjol knallade hon in på en industri och fick bara sådär 8000 kr mer i månaden för att övervaka en maskin, på dagtid, med rätt till sommarsemester och hemsjukvården i vår kommun förlorade en fantastisk medarbetare. På mindre än ett år har min syster avancerat till arbetsledare, effektiviserat produktionen med 7%, fått ner antalet anmälda arbetsskador, förbättrat ergonomin på arbetsplatsen och skapat ett trevligare arbetsklimat. Samma försök till insatser inom kommunal vård har mötts med "det går inte", "du ska bara hålla tyst" och "lilla gumman" hit och dit.

Lönerna och villkoren för enhetscheferna är ju inte dåliga, dom har 42000 i medellön i kommunal sektor.

Det heter inte mellanchef inom äldreomsorgen, dom är enhetschefer eller sektionschefer.

Det jag pratar om handlar också om nåt helt annat. Jag som är undersköterska med mycket lägre lön och sämre villkor har ändå kunnat leverera en god och mänsklig omsorg, samt haft koll och anmält missförhållanden. Och det där när kollegor blivit mobbade, jag har sagt ifrån och försökt engagera chefer trots mina villkor. Det jag menar är ju att cheferna ska ta konflikter och inte gömma sig på sitt kontor, ha koll på hur brukarna har det. Att dom inte kan trolla fram hur mycket bättre villkor för personalen som helst är en sak, men att ha koll på om brukarna lever i misär eller har det bra är en helt annan sak.

Det handlar inte om omklädningsrum eller pengar nu, utan om att vara en chef när man är anställd som chef. I gruppen.

Jag arbetar inom HR (personalavdelningen) på en kommun och mina reflektioner inom ämnet är egentligen följande:

- Få vill egentligen jobba som enhetschefer inom äldreomsorgen. Man ser det som något som behöver klaras av för att få erfarenhet som chef och således kunna gå vidare i karriären. Ett problem i sammanhanget att karriärmöjligheterna inom socialt arbete är så begränsade.

- De som brinner för arbetet och brukargruppen är sällan kvalificerade för tjänsten. Oftast finns ett krav på högskoleutbildning, vilket såklart inte är nödvändigt för att kunna utföra arbetet i sig men det är (eller borde vara) ändå någon form av kvitto på att personen klarar av att ta hänsyn till olika aspekter och tänka kritiskt, att vara objektiv etc. Visst krav på utbildning eller liknande är rimligt för chefstjänster men hade mycket väl kunnat ersättas av ett chefsprogram i kommunens egna regi om det är gediget genomfört. Problemet där är att det vore en allt för stor investering för kortsiktigt tänkande kommuner.

- Chefens förutsättningar är för dåliga. Många enhetschefer förväntas med små ekonomiska medel och litet administrativt stöd klara av att lösa allt det som förväntas av en chef, inte sällan med mellan 40 och 70 anställda. Det är ett omöjligt uppdrag. Trots att det finns forskning i mängder och skrikande experter inom området som visar på att man sparar pengar på att anställa fler chefer som på så vis kan vara mer närvarande och göra arbetet bättre så lyssnar inte förvaltningschefer och politiker när man säger ?ökade lönekostnader?. Vad dessa omöjliga uppdrag leder till är likgiltighet inför verksamheten i sig och att chefen bara försöker överleva veckan utan incidenter.

- Chefen misslyckas oavsett vad denne gör. Antingen är chefen en bra chef mot de anställda som ser till deras behov och lever upp till förväntningarna samtidigt som hen får skit från sina chefer för att hen inte klarar budget eller dylikt, eller också är det tvärtom. Att lyckas fånga arbetsgruppen är också väldigt svårt inom den typen av yrkesområde då det tyvärr på många arbetsplatser inom äldreomsorgen finns en stor blandning av engagerade och härliga medarbetare samt personer som varit där så länge att de själva tror de vet bäst och kommer göra som vanligt oavsett vad chefen säger.

- Lönen. Man kan säga vad man vill om enhetscheferna löner men utifrån de förutsättningar som enhetscheferna har och de avancerade chefsuppdrag som det innebär med personalansvar för så pass många, budgetansvar och verksamhetsansvar så är inte de 35000-45000 som de tjänar särskilt mycket jämfört med andra motsvarande chefstjänster. Därför kommer de bevisat duktiga och kompetenta cheferna som faktiskt skulle kunna klara av jobbet även med förutsättningarna aldrig välja att ta en sådan tjänst.

Allt som allt finns många fel i hur väldigt många svenska kommuner arbetar med organisering och ledarskap inom framförallt omsorgen. Problemet är också att det finns många som vill och till stor del kan göra förändringar till det bättre (även om det alltid kommer vara begränsad budget inom kommunal omsorg) men som aldrig kommer komma någon vart med det. Ledande tjänstemän vill inte se det de byggt kritiseras och ofta kostar lösningarna mycket till en början vilket inte rimmar väl med den typ av årliga budgetprocess som kommunerna jobbar efter. Politiker vill inte vara de som fattar stora ekonomiska beslut när resultaten inte visar sig förrän efter ett par år och således inte ger dem något mer än en ökad spendering för oppositionen att kritisera. Dessutom blir det alltid ramaskri när det anställs fler chefer eller om chefernas förutsättningar förbättras då det ?är på golvet det behövs mer folk?.

Alltså, HR-personen; du verkar inte förstå vad jag skriver. Jag pratar om boenden och verksamheter där äldre far illa och cheferna ?inte visste nånting?.

Att ?bara? ha 45000 i lön är ingen ursäkt eller ens förklaring till det.

Att ha 70 anställda är ingen ursäkt eller förklaring till det heller. Dom har inte 70 verksamheter, dom har 1-3 stycken och det är inte så svårt att ha insyn.

Att inte ta tag i mobbning på arbetsplatsen eller att försöka motverka Lex Sarah-anmälningar är inte heller något som har att göra med det du skriver.

Karriärmöjligheter?! Varför måste alla ?göra karriär?? Både personalen och enhetschefen är anställda för att ge äldre och dementa en god omsorg, hur svårt kan det vara?!

Jag har lyckats med det med en lön på 21000 kr i månaden. Det som gjorde att jag slutade var dels att jag inte tycker man ska behöva jobba heltid inom dessa yrken, utan att man borde få 6 timmars arbetsdag till hela lönen.

Alla i 50-60årsåldern hade utslitna ryggar och axlar mm.

Alla tjatar om ?rätt till heltid? när det borde vara rätt till deltid med bibehållen lön.

Klart chefen ska ha högskoleutbildning, jag håller inte med om att det borde vara en undersköterska som får jobbet, just för att jag tycker att en chef ska ha gått en utbildning där hen lärt sig leda grupper på ett optimalt sätt och sen göra det.

Allvarligt talat, 42000 för att vara chef över 1-3 äldreboenden, NEJ, det är inte för mycket begärt att chefen då är närvarande och har koll på verksamheten samt tar konflikter och är bra på gruppdynamik, följer alla handlingsplaner för Lex Sarah, mobbning mm!

Ursäkter, ursäkter, ursäkter, det jag pratar om är inte att höja löner och sådant som har med budgeten att göra utan om att ta ansvar och göra sitt jobb!

Antar att många av dem mest ba sitter o är helt psycho helt enkelt, man kan inte lita på enhetschefer 

Jag jobbade som enhetschef inom hemtjänsten för några år sedan. Jag hade ca fem års chefserfarenhet innan det jobbet. Jag hade en lön på 35 000 kr. Jag hade ca 200 brukare samt ca 50 anställda (plus ca 40 till som inte räknades in, eftersom de var timanställda - men mitt ansvar var ju lika stort för dem som för övriga med introduktioner, medarbetar- och lönesamtal etc). Jag förväntades vara på plats på kontoret alla vardagar kl 6-17 sant nåbar på telefon övrig tid. Jag hade inget egentligt mandat egentligen, allt skulle dras i långbänk med min chef. Jag såg mycket i personalgruppen - men hann inte åtgärda det pga allt annat som min chef ansåg var viktigare. Jag kunde inte stå för den verksamheten. Jag jobbade där i ett år och var då den chefen som varit där längst. Tror jag räknade det till att det jobbat 13 chefer där på sju år...

Så ts, jag håller inte med dig. Det märks att du inte jobbat som chef. Jag jobbade som undersköterska i femton år innan jag pluggade vidare. Nu jobbar jag med något helt annat, men inom området jag är utbildad inom. Aldrig mer chef inom äldreomsorgen.

Nej men jag är gift med en chef som håller med mig i allt. Han vikade själv i hemtjänsten som student.

Konstigt att vissa undersköterskor klarar av att göra sitt jobb trots en lön på 23000 i månaden och sjuka arbetstider, jag pratar fortfarande om att ha koll så att brukarna har det bra först och främst. Du drar också upp lönen som om den har med empati och arbetsmoral att göra. Fan vad alla ska ha betalt nuförtiden för att göra det rätta på jobbet.

Att inte brukarna ska bli behandlade som djur och leva i misär, det går inte att fixa om man har ynka 35000 kr i lön?

Tycker du att barnskötare har rätt att vanvårda barn på förskolor för att dom bara tjänar 29000 kr i månaden?

Man måste minst tjäna 50000 kr per månad samt ha karriärsmöjligheter annars kan man inte kräva av den anställde att hen ska göra sitt jobb?

Nej, men rimlig arbetsbelastning. Rimligt antal brukare och medarbetare. Arbetar han som chef i äldreomsorgen?

Jag förstår mycket väl vad du skriver! Det är klart att jobbet inte sköts bra när chefen inte tar sitt ansvar för personalens arbetsmiljö eller för verksamheten i sin helhet. Vad jag säger är dock att många med de tjänsterna aldrig borde haft dem från början då de ser det som ett måste för att göra karriär som bara ska överlevas. Antalet kvalificerade och lovande kandidater till lediga enhetschefstjänster är dock inte många i den kommun där jag arbetar.

Du väljer helt att misstolka vad jag skriver om löner. Det handlar inte om att de tjänar dåligt, eller tjänar för dåligt för att göra sitt jobb ordentligt. Det handlar om att de som kanske klarar av tjänsten någorlunda ofta är aktuella för andra tjänster där de både tjänar bättre och har bättre arbetsvillkor. Då är de som ser tjänsten som ett karriärsteg eller de som kanske inte har kompetensen för andra chefstjänster som återstår. Det finns branscher där du inte hittar en bra chef under 80.000 i månaden, hur sjukt det än är så är det ju bara att välja om man vill betala samma eller om man nöjer sig med det man får.

Du är oerhört naiv som säger att det inte är för mycket begärt av en chef med 1-3 verksamheter och 50-70 anställda att ha god insyn och vara närvarande chefer. Det är inte bara för mycket begärt, det är omöjligt. De som ändå gör sitt bästa i alla situationer som uppstår orkar sällan särskilt länge och ett sätt att hantera det blir att distansera sig och försöka trycka undan problemen. Det är ett högst mänskligt beteende. Jag möter chefer varje vecka i mitt jobb som nämner problem i personalgruppen som de skulle behöva ta tag i men inte känner att de varken orkar eller hinner göra ordentligt.

Jag försvarar inte enskilda individer som tillåter att äldre far illa eller fullständigt skiter i hur personalen har det, vad jag säger är att om man någon gång vill komma ifrån att det fortsätter se ut så måste man ändra förutsättningarna i jobbet så att det är hanterbart. Bara under de tre år hos min nuvarande arbetsgivare har jag sett hur flera nya, hungriga och väldigt duktiga enhetschefer börjat fara illa och slutat, blivit slarviga eller hittat fler och fler genvägar för att kunna hantera jobbet. Min mening är att det är mer konstruktivt att försöka hitta en lösning på problemet än att säga att det bara beror på individer som inte sköter sitt jobb (vilket är precis hur det låter internt bland de högsta cheferna som inte vill ändra på något).