Forum Oro för missfall - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Se hit alla gravida med MA/MF i bagaget och upplever få till inga symtom

    Tor 21 maj 09:22 Läst 0 gånger Totalt 6 svar
    Tor 21 maj 09:22 +1

    Hej!

    Jag har aldrig tidigare skrivit i ett forum men efter att själv ha letat som en tok här och varit så orolig så jag inte kunnat vara tänkte jag starta den här tråden och förhoppningsvis lugna ner några själar som kanske känner samma oro som jag.

    I december förra året fick jag ett sk missed abortion. Barnet var oplanerat men välkommet. Eftersom det var min första graviditet hade jag ingen som helst tanke på att något skulle gå dåligt. Jag varken hade ont eller blödde men allt slutade med ett tårfyllt besök i samband med KUB ultraljudet där vi såg att barnets hjärta slutat slå 12+1. Jag var chockad för det var liksom då man kunde börja berätta till folk att man var gravid. Det var ju då man hade klarar sig igenom det värsta!

    Hur som helst så bestämde vi att vi ändå ska försöka igen då vi liksom blivit inställda på att få en liten.

    Jag är nu gravid i vecka 12 (11+2) och tiden från plusset fram tills nu har varit den värsta i mitt liv.

    Jag vaknar flera gånger i veckan av att jag drömt mardrömmar om att jag fått missfall. Jag värderar varenda liten känsla och känner efter om brösten ömmar, om det molar eller om flytningarna slutat komma. Det är en konstant kamp varenda vaken sekund och ovissheten är det värsta då jag knappt känt några symtom alls sen plusset. Så då måste något vara fel! Jag gick runt och var säker på att hjärtat slutat slå så jag bokade ett privat ultraljud igår och gick skakig in på kliniken.

    Jag blundade när hon började dra mot magen och förberedde mig på att höra det värsta.

    Men jag fick höra hjärtljud istället. Och såg en sprattlande, frisk bebis med två armar och två ben.

    Nu kan vad som helst hända framöver och det kanske inte går hela vägen men det jag vill ha sagt här är att all min oro och besatthet över att inte känna några symtom varit helt obefogad. Och om det finns några där ute som är oroliga för ni inte heller mår illa eller kräks och har googlat som jag att ?illamående är ett tecken på en sund graviditet? hoppas jag att jag kanske kan ha lugnat ner er i alla fall lite med det här inlägget.

    Det här är speciellt till er med ett eller flera MA i bagaget då det är nog det mest förrädiska sättet att förlora sitt barn på då kroppen inte fattar det själv och man går glatt ovetande. Speciellt om man därefter har en nästintill symtomfri graviditet när andra ligger över toaletten majoriteten av dagen. Det behöver inte vara onormalt. Det behöver inte vara något fel. Det fick jag bevis på igår. Och jag hoppas återigen att detta kan lugna ner någon som är i samma sits som jag ??

  • Anonym (tack)
    Visa endast
    Lör 23 maj 08:40 #1
    Littledreamer skrev 2020-05-21 09:22:51 följande:

    Hej!

    Jag har aldrig tidigare skrivit i ett forum men efter att själv ha letat som en tok här och varit så orolig så jag inte kunnat vara tänkte jag starta den här tråden och förhoppningsvis lugna ner några själar som kanske känner samma oro som jag.

    I december förra året fick jag ett sk missed abortion. Barnet var oplanerat men välkommet. Eftersom det var min första graviditet hade jag ingen som helst tanke på att något skulle gå dåligt. Jag varken hade ont eller blödde men allt slutade med ett tårfyllt besök i samband med KUB ultraljudet där vi såg att barnets hjärta slutat slå 12+1. Jag var chockad för det var liksom då man kunde börja berätta till folk att man var gravid. Det var ju då man hade klarar sig igenom det värsta!

    Hur som helst så bestämde vi att vi ändå ska försöka igen då vi liksom blivit inställda på att få en liten.

    Jag är nu gravid i vecka 12 (11+2) och tiden från plusset fram tills nu har varit den värsta i mitt liv.

    Jag vaknar flera gånger i veckan av att jag drömt mardrömmar om att jag fått missfall. Jag värderar varenda liten känsla och känner efter om brösten ömmar, om det molar eller om flytningarna slutat komma. Det är en konstant kamp varenda vaken sekund och ovissheten är det värsta då jag knappt känt några symtom alls sen plusset. Så då måste något vara fel! Jag gick runt och var säker på att hjärtat slutat slå så jag bokade ett privat ultraljud igår och gick skakig in på kliniken.

    Jag blundade när hon började dra mot magen och förberedde mig på att höra det värsta.

    Men jag fick höra hjärtljud istället. Och såg en sprattlande, frisk bebis med två armar och två ben.

    Nu kan vad som helst hända framöver och det kanske inte går hela vägen men det jag vill ha sagt här är att all min oro och besatthet över att inte känna några symtom varit helt obefogad. Och om det finns några där ute som är oroliga för ni inte heller mår illa eller kräks och har googlat som jag att ?illamående är ett tecken på en sund graviditet? hoppas jag att jag kanske kan ha lugnat ner er i alla fall lite med det här inlägget.

    Det här är speciellt till er med ett eller flera MA i bagaget då det är nog det mest förrädiska sättet att förlora sitt barn på då kroppen inte fattar det själv och man går glatt ovetande. Speciellt om man därefter har en nästintill symtomfri graviditet när andra ligger över toaletten majoriteten av dagen. Det behöver inte vara onormalt. Det behöver inte vara något fel. Det fick jag bevis på igår. Och jag hoppas återigen att detta kan lugna ner någon som är i samma sits som jag ??


    Tack för inlägget. Var väldigt skönt att höra/läsa.
    Befinner mig i en liknande samma situation. Fick ett MA i januari. Och nu är jag gravid igen, i V.7, och ska på mitt första ultraljud nästa vecka. Livrädd och helt övertygad om att det inte kommer se bra ut denna gång heller. Haft oerhört lite symtom, och känner mig inte gravid alls.
    Kände exakt lika dant förra graviditeten, vilket gör det omöjligt att inte dra paralleller mellan graviditeterna. 


    Hade du (nästan) inga symtom i någon av dina gravidteter? Alltså kändes de ungefär lika dant? Den som som inte gick vägen och den som nu har gjort det?

    Kram!

  • Lör 23 maj 19:43 #2

    Först och främst, grattis till plusset!!! Jag förstår precis vad du menar. Helt naturligt att man drar paralleller om det varit så. Och ja, jag kände i princip samma förra graviditet, alltså ingenting. Inget illamående, inga ömma bröst osv.

    Så jag gjorde som du och utgick ifrån att det inte är en frisk bebis i magen den här gången heller.

    Vet inte varför det blir så. Att vissa känner så mycket, och vissa känner så lite. Men förhoppningsvis får du se en glad liten plupp på ditt ultraljud också. Lycka till!

  • Lör 23 maj 19:47 #3
    Anonym (tack) skrev 2020-05-23 08:40:56 följande:

    Tack för inlägget. Var väldigt skönt att höra/läsa.

    Befinner mig i en liknande samma situation. Fick ett MA i januari. Och nu är jag gravid igen, i V.7, och ska på mitt första ultraljud nästa vecka. Livrädd och helt övertygad om att det inte kommer se bra ut denna gång heller. Haft oerhört lite symtom, och känner mig inte gravid alls.

    Kände exakt lika dant förra graviditeten, vilket gör det omöjligt att inte dra paralleller mellan graviditeterna. 

    Hade du (nästan) inga symtom i någon av dina gravidteter? Alltså kändes de ungefär lika dant? Den som som inte gick vägen och den som nu har gjort det?

    Kram!


    Först och främst, grattis till plusset!!! Jag förstår precis vad du menar. Helt naturligt att man drar paralleller om det varit så. Och ja, jag kände i princip samma förra graviditet, alltså ingenting. Inget illamående, inga ömma bröst osv.

    Så jag gjorde som du och utgick ifrån att det inte är en frisk bebis i magen den här gången heller.

    Vet inte varför det blir så. Att vissa känner så mycket, och vissa känner så lite. Men förhoppningsvis får du se en glad liten plupp på ditt ultraljud också. Lycka till!
  • Sön 24 maj 18:50 #4
    Littledreamer skrev 2020-05-21 09:22:51 följande:

    Hej!

    Jag har aldrig tidigare skrivit i ett forum men efter att själv ha letat som en tok här och varit så orolig så jag inte kunnat vara tänkte jag starta den här tråden och förhoppningsvis lugna ner några själar som kanske känner samma oro som jag.

    I december förra året fick jag ett sk missed abortion. Barnet var oplanerat men välkommet. Eftersom det var min första graviditet hade jag ingen som helst tanke på att något skulle gå dåligt. Jag varken hade ont eller blödde men allt slutade med ett tårfyllt besök i samband med KUB ultraljudet där vi såg att barnets hjärta slutat slå 12+1. Jag var chockad för det var liksom då man kunde börja berätta till folk att man var gravid. Det var ju då man hade klarar sig igenom det värsta!

    Hur som helst så bestämde vi att vi ändå ska försöka igen då vi liksom blivit inställda på att få en liten.

    Jag är nu gravid i vecka 12 (11+2) och tiden från plusset fram tills nu har varit den värsta i mitt liv.

    Jag vaknar flera gånger i veckan av att jag drömt mardrömmar om att jag fått missfall. Jag värderar varenda liten känsla och känner efter om brösten ömmar, om det molar eller om flytningarna slutat komma. Det är en konstant kamp varenda vaken sekund och ovissheten är det värsta då jag knappt känt några symtom alls sen plusset. Så då måste något vara fel! Jag gick runt och var säker på att hjärtat slutat slå så jag bokade ett privat ultraljud igår och gick skakig in på kliniken.

    Jag blundade när hon började dra mot magen och förberedde mig på att höra det värsta.

    Men jag fick höra hjärtljud istället. Och såg en sprattlande, frisk bebis med två armar och två ben.

    Nu kan vad som helst hända framöver och det kanske inte går hela vägen men det jag vill ha sagt här är att all min oro och besatthet över att inte känna några symtom varit helt obefogad. Och om det finns några där ute som är oroliga för ni inte heller mår illa eller kräks och har googlat som jag att ?illamående är ett tecken på en sund graviditet? hoppas jag att jag kanske kan ha lugnat ner er i alla fall lite med det här inlägget.

    Det här är speciellt till er med ett eller flera MA i bagaget då det är nog det mest förrädiska sättet att förlora sitt barn på då kroppen inte fattar det själv och man går glatt ovetande. Speciellt om man därefter har en nästintill symtomfri graviditet när andra ligger över toaletten majoriteten av dagen. Det behöver inte vara onormalt. Det behöver inte vara något fel. Det fick jag bevis på igår. Och jag hoppas återigen att detta kan lugna ner någon som är i samma sits som jag ??


    Kan bara flika in och säga att jag gått igenom samma saker. MA och tidiga missfall på löpande band, tills för ett år sen ungefär då det tog sig. Gick till vecka 9, då var vi på RUL, allt såg bra ut och de såg ett hjärta slå. Då kändes det mer säkert. Sen kom de, blödningarna I vecka 12 och jag var helt förstörd. Vi åkte in på RUL och var inställda på ett MA. Men istället så sa läkaren lugnt till mig att allt ser bra ut, hjärtat slår och bebisen rör sig som den ska. Blödningarna höll i sig fram till vecka 15 och sen avtog de. Graviditeten flöt på bra, inga symtom mer än trötthet och lättare foglossning. I januari föddes min lilla kille.
  • Sön 24 maj 20:44 #5

    Jag har haft både missfall v 6, MA där fostret dog 12+2 och nu sist i november ett utomkveds i v 9 där min ena äggledare opererades bort, då var jag ovetandes gravid med hormonspiral :(

    Kändes inte bra inför vår planerade uppstart med bebisverkstad i september i år...så den togs ut då och vi gjorde första försöket nu på äl i maj och blev gravid! Helt i chock, är 43 år och nu bara en äggledare så har tänkt det nog är försent...

    Var väldigt illamående innan plus men strax efter BIM har både det och molvärk minskat...får lite mer känningar eftermiddag/kväll men när jag vaknar känner jag mig totalt ogravid!

    Tog hcg-blodprover i veckan som visade fin ökning på de 48 timmar som var emellan. Det lugnade lite då jag hade en blödning på BIM, förra lördagen. Små rosa flytningar har förekommit i veckan, så sjukt stressande!

    Lång väntan till vul den 10/6....

  • Sön 24 maj 20:50 #6

    Glömde säga, är i vecka 5+2 nu bara...

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll