Andra skrikande föräldrar

Min 8 åriga son blev JAGAD av en vuxen man och fått anklagelser och SKRIK, och min respons var bara att lugnt fråga kort om det som hänt och sedan ta med sonen för att be om ursäkt för det som hände.

Sonen grät efteråt vilket gav mig skuldkänslor och att jag gjorde för lite för hans skull.

Nu tre dagar efter ångrar jag fortfarande att jag lät min son få en sådan trauma framför ögonen på mig och att jag inte skyddade honom, jag borde efter att vi bad om ursäkt tvinga mannen att be min son om förlåtelse för att han skrämdes och jagade honom på parken. En man på 120 kg borde bete sig på ett lämpligt sätt och inte som en femåring.

Väl hemma fick jag detaljer om händelsen och sonen bar inte alls på hela skulden. De andra barnen trakasserades och tjej kusinen fick min son och säga att den andra tjejen hade fula tänder vilket så klart sårade henne.

En förstående förälder, eller såna som Jag i alla fall, brukar vid sådana konflikter prata lugnt med alla inblandade. Det brukar alltid visa sig att alla gjorde fel och alla får säga förlåt till varandra.

Det var även ölburkar där de satt, vilket gör saken värre.

Jag tror jag vet var de bor och planerar att plocka in honom när han inte har barnen med sig för att konfrontera honom och kanske planera en dag att han ber min son ursäkta.

Blir han aggressiv och vägrar, så vet jag inte hur det slutar, men inte gott i alla fall.

Vad tror ni andra föräldrar?

Jag tycker att vi gjorde rätt att min son bad tjejen om ursäkt, men andra barnen och deras pappa borde också göra det för min son.

Min son känner sig rädd och orättvist behandlad och jag själv är arg för att jag gjorde för lite, och även arg på min tjej som var passiv och uppmärksammade inte mig på att den dumma beteendet av mannen bör redas upp. Vi var nog alla rädda för att han skulle spåra ur helt.