• mommadearest

    Vaken men ändå inte, skräckslagen, pga medicin eller annat?

    Under några tillfällen sedan jag fick barn har jag på natten vaknat och varit väldigt rädd över något, då det hände för flera år sedan så var det något speciellt just då, jag fick för mig att något hände just där och då och agerade därefter men "vaknade" sedan till och förstod att inget var fel och somnade om.

    Något sådant har inte hänt på flera år nu och jag åt inga mediciner..

    Nu på senare år har det börjat hända något liknande, allt mer oftare, jag går inte upp ur sängen eller får för mig att något har hänt som jag måste göra något åt utan nu är det mer att jag "vaknar" och tycker mig ser något eller någon i rummet, fylls av total panik, skriker till högt, ibland slänger kudden mot det, och sedan efter ett par sekunder "vaknar" jag till och inser att det inte var något, tar lång tid innan jag kan slappna av ordentligt och somna om igen.

    Jag äter melatonin till kvällen och har märkt att det blivit värre och testade att sluta med det eller ta mindre, det hjälper lite.. 

    Vad kan detta bero på? Är det någon som känner igen? Det är så otroligt ottäckt och den känslan som fyller mig är fruktansvärd. 

  • Svar på tråden Vaken men ändå inte, skräckslagen, pga medicin eller annat?
  • Anonym (M)

    Det har hänt mig ett par gånger, dock inte alltid obehagligt. Vissa gånger har det varit ren skräck, men ibland har jag varit helt lugn. Jag har tänkt att det är en dröm som liksom dröjer sig kvar på något vis. Min vän som är väldigt spirituell tror att det är någon slags andar.

    Jag hamnar även väldigt lätt i sömnparalys och har funderat på om det hänger ihop.

  • mommadearest
    SweeneyTodd skrev 2020-05-25 17:14:49 följande:

    Sömnparalys?


    Fast är inte det när man inte kan röra sig? För jag känner inte att jag stelnar till eller så direkt, utan mer att jag öppnar ögonen och jag ser direkt något framför mig ibland på flera ställen runtom i rummet.. Inte som en hel person eller ens ett djur eller "monster" eller något utan bara som en skugga, ungefär som när man kollar mot solen och ser sedan svarta mönster framför ögonen eller liknande. 

    Det är bara precis i någon halv sekund sedan försvinner det och jag "vaknar" till och inser att det inte är något men skräcken just där och då är fruktansvärd.
  • Anonym (M)
    mommadearest skrev 2020-05-26 21:05:11 följande:

    Fast är inte det när man inte kan röra sig? För jag känner inte att jag stelnar till eller så direkt, utan mer att jag öppnar ögonen och jag ser direkt något framför mig ibland på flera ställen runtom i rummet.. Inte som en hel person eller ens ett djur eller "monster" eller något utan bara som en skugga, ungefär som när man kollar mot solen och ser sedan svarta mönster framför ögonen eller liknande. 

    Det är bara precis i någon halv sekund sedan försvinner det och jag "vaknar" till och inser att det inte är något men skräcken just där och då är fruktansvärd.


    Jo, i en sömnparalys sover kroppen men medvetandet är vaket. I samband med en sömnparalys är det vanligt att man fortfarande drömmer. Vanligt är att sängen skakar eller gungar, att man hör röster ropa ens namn, eller skuggor som rör sig genom rummet. Det sista påminner lite om det du berättar, men i övrigt låter det inte som sömnparalys.

    Det jag ibland upplever är tydliga figurer, mest människor men ibland mer spökliknande figurer som sakta löses upp när jag vaknar till ordentligt.
Svar på tråden Vaken men ändå inte, skräckslagen, pga medicin eller annat?