• Mimmiimimmii

    Saknar mamma o pappa

    Hej

    Hur ska man gör en lång historia kort. Jag är storasyster o mina syskon är 6 o 5 år yngre än mig. Ända sedan jag bodde hemma har känner mig mindre älskad. Jag fick barn o mina syskon också. Min mans föräldrar dog hastigt o unga o då önskade jag ännu mer att de skulle ha en mormor o morfar som fanns där. Inte för passningar o mat mm men bara en relation o trygghet. Det blev inte så. Jag har alltid varit storasyster o till mig ringer man om man vill ha hjälp med att köra in ved hos mormor o morfar eller hjälpa farmor o farfar. Jag älskar att hjälpa till för det är ju så det är i en familj. Tills jag bara känner att det är endast då vi ses. O mina syskon blir aldrig tillfrågade. Vi har ett hektiskt liv o min man har efter företag ändå är det min systers o hennes barn som får precis all kärlek. Ska vi på kalas så köper jag presenter o betalar gör man inte heller när jag lagt ut. För en tid sedan fick jag nog jag hade fått en knöl o bröstet o var livrädd för en tumör mannen var borta på jobb o jag bad om hjälp med skjuts till sjukhuset. Mamma var ledig bor 4 mil bort men skyllde på att bilen var full med skräp. Sambons farmor o farfar dog o jag bad en en gång om hjälp men då hade min syster haft maginfluensa. Pappa åker alltid dit med barnen o när jag bad honom att undvika det just då så sa han då få ni fixa barnvakt själva. Såhär är det hela tiden. O nu har jag bara fått nog är så ledsen hur gör man. Kan inte räkna upp alla gånger som jag blivit ledsen

  • Svar på tråden Saknar mamma o pappa
  • Anonym (Svar på tal)

    Man slutar ställa upp. Otack är världens lön sägs det, det stämmer verkligen i det här fallet.

  • Fröken W

    Du behöver vara tydlig och lägga korten på bordet. Prata med dina föräldrar vid ett tillfälle och dina syskon vid ett annat tillfälle, om syskonen också gör dig besviken. Och om inte, så kan det ju ändå vara bra att de vet hur du känner och det vore bra om du kunde vara öppen med att du behöver deras stöd.

    En viktig sak när man ska ta upp hur någon beteende påverkar en så är det bra att utgå från sig själv så det inte blir anklagelser. Det är lättare för mottagaren att ta till sig om du talar utifrån dig.

    -Jag skulle verkligen vilja att mina barn får en trygg relation till sina morföräldrar, särskilt eftersom de inte har några farföräldrar.

    -Jag upplever att Mias och Antons (dina syskon) barn är mer omtyckta av er, och att ni hellre är med dem än med mina barn.

    -Jag saknar er. Min önskan är att vi umgås oftare. Det känns som att jag bara behövs när någon behöver hjälp. Jag skulle också gärna vilja känna att jag har ert stöd när det behövs, såväl i vardagen som i livet i stort.

    Ja du fattar. Behåll lugnet och försök att undvika att ta upp sådant som hänt. Frågar de efter det så ge något exempel men fastna inte i det utan försök föra

    samtalet framåt. Var tydlig med det gentemot dem också ?jag vill inte prata om hur det varit tidigare utan istället prata om hur jag skulle önska att vi har det?. Annars är det lätt att det blir pajkastning.

    Förhoppningsvis kan dina föräldrar tillmötesgå dig.

    Lycka till!

Svar på tråden Saknar mamma o pappa