Lämna sin mansbebis under graviditet

Be honom flytta. Säg som det är att du får ändå göra allt själv hemma så då klarar du dig bättre själv utan en till bebis som dessutom stökar till mer. 

Kan tillägga att all planering, allt som ska kommas ihåg och alla viktiga saker glöms av. Vilket gör att jag gått på högvarv för att inte missa något viktigt, jag kan aldrig luta mig tillbaka och lita på att det blir gjort eller ihågkommet om jag ber honom. Fattar ju att det inte kommer bli bättre med en bebis i bilden :?(

Men du visste väl att han var så där innan du valde att skaffa barn med honom? 

Att inte alla blivande pappor läser på om föräldraskap eller tycker att man behöver handla 1000 saker till bebisen innan den ens är född, tycker jag faktiskt inte du ska lasta honom för.

Däremot att hänga med kompisar och inte bidra i hemmet, de är förstås inte ok, men som sagt, du bör ha vetat det innan. Jag tycker inte alls bra om partners som är så, men jag tycker väl också att det är den blivande mammans ansvar att inte fortplanta sig med den typen, om hon vet att det är så där han är , och inte gillar det.

Det är det som är problemet, vi blev sambo när jag blev gravid och då hjälpte han ändå till hyfsat ok (trodde jag eller så var jag blind av kärlek) och därför har det inte varit ett problem tidigare. Det har smugit fram en lathet och ignorans som jag sett nu.. Alla har sagt till mig att ge honom en chans att utvecklas eftersom att han är omogen och det har jag sen dess men nu är hela mitt tålamod och min inre ro borta på grund av att jag behövt vara som en extra morsa för honom. Jag tycker inte att jag ska behöva påminna om att hjälpa till med saker hemma då han dessutom jobbat hemifrån med mera möjlighet till raster än vad jag haft. Trott att jag varit extra känslig av hormoner men han skiter fullständigt i att göra sin del i hushållet :(

Jag försöker kommunicera men han säger att han gör det han kan. Förstått att vi har olika nivåer på hur ett hem ska se ut, försökt släppa hela hushållet så att det förfaller men inte ens då reagerar han. Det ligger kläder, tvätt, prylar osv framme i flera veckor

Det med föräldraskap är mer i kombination med att han visar ointresse. Han lägger ingen tid på att läsa på om hur föräldrapenning fungerar och med tanke på att Corona ställer in alla föräldrakurser så borde han faktiskt ta sig tid att googla lite om förlossning eller åtminstone prata med mig om det.:

Ja jag är inne på det men mina hormoner spökar och jag får separationsångest såhär tätt inpå bf, tror liksom att jag inte klarar mig själv psykiskt med en nyfödd. Å andra sidan kommer jag inte kunna vara en bra mamma om jag inte mår bra själv i relationen. Är rädd att bli ?dömd? av folk om jag ens skulle nämna att lämna pappan men han har ju fått så många chanser att bättra sig efter att jag har berättat hur jag känner. De flesta skyller på att ?ja men han fattar inte att han ska bli pappa?, ?killar är ju såna? men det är fan ingen ursäkt. Utan såna kommentarer hade det varit lättare :(

TS, om du har praktiska och ekonomiska möjligheter lämna nu. När barnet är fött har du mycket annat att lägga kraft på. Om du vill avvakta till dess barnet är fött så förbered dig ekonomiskt, mentalt och praktiskt på en separation. Viktigt skriv INTE på för gemensam vårdnad innan du är säker på hans engagemang. Du är inte ensam av att upptäcka att du blivit med mansbebis. Gå med i instagramgruppen mansbebisar, du får kraft av att känna att du inte är ensam, samt tips och stöd.

Jag hade lämnat nu och bett honom flytta.

Jag är också beredd att säga lämna, trots att jag normalt sett är för att försöka kommunicera ocj lösa situationen.

Jag kan inte i ditt inlägg se att du verkar tycka om denna man, och han har uppenbarligen inget intresse i att umgås med dig.

OM det är så att du egentligen skulle vilja leva med honom så är mitt tips att ni kommer överrens om ett städschema. Och att ni kan läsa på tillsammans om förlossning och liknande, alltså

Inte var och en för sig.

Min partner var inte heller intresserad av att läsa på eller köpa bebissaker, inget jag lade stor vikt vid men absolut hade gjort om jag hade varit i din situation med alla andra problem du beskriver.

Om du inte vill leva med denna man så lämna nu. Som andra nämt, skriv inte på för gemensam vårdnad förens du vet att pappan vill ta ansvar för

Barnet. Vid gemensam vårdnad får han rätt till

Hälften av föräldradagarna och kan vägra att göra över av dagar till dig men samtidigt vägra att ta ut dom själv, med andra ord, du riskerar att stå utan inkomst innan barnet fyllt ett och har rätt till förskoleplats. Förhoppningsvis är han intresserad av att ta sitt ansvar som pappa, men kan vara bra att tänka på

Hade lämnat. Jag förstår att din sits är jättejobbig och jag beklagar verkligen! Kanske kan din mamma eller en vän bo hos dig och hjälpa dig under första tiden med bebisen? Jag tror du fixar det men mest för den psykiska biten, så att du inte trillar ner i en förlossningsdepression. Du vet ju inte heller hur du kommer må rent fysiskt.

Jag hade inte velat ha barn med någon som inte intresserar sig för det. Visst, vi kvinnor är de som det påverkar rent fysiskt, män kanske har svårt att se sin roll i förlossningen och graviditeten, men de bör ju vara lyhörda på vad sin partner förväntar sig och bör ju rimligtvis vara intresserad av barnet, att bli förälder och att stötta sin partner under en så stor grej som förlossningen faktiskt är. Man behöver hjälp när man har så ont, någon som vet vad man vill och kan stötta, peppa och kommunicera med barnmorskorna.

Jag undrar dagligen varför min egna pappa skaffade barn. Han har under hela mitt snart 25-åriga liv varit så sjukt ointresserad av mig och min bror. Han vet knappt någonting om mig. Kan räkna gångerna han tagit initiativ till att hitta på något med mig på en hand, oftast efter att mamma tjatar på honom om det. Det gör ont. Min mamma stannade med honom för att hon ville ha en kärnfamilj, nu är de nyskilda. Nu i efterhand önskar jag att jag hade växt upp utan honom.

Jag förstår att det känns supertufft, men du är tuffare än så och kommer klara allt galant. Det är inte lätt att vara ensamstående men troligtvis betydligt lättare än att ha ännu ett vuxet barn som partner som man aldrig kan luta sig mot.

Lämna.

Men jag funderar över varför du ville skaffa barn med en sån kille? Nu får du ta hand om barnet ensam. Men det kanske var de du ville ? Låter inte så smart att skaffa barn när man nyss har blivit sambo.