• Anonym (Vera)

    Hur mycket borde man umgås med sina föräldrar ?

    Hur mycket borde man umgås med sina föräldrar? Jag är en kvinna på 34 utan barn och inget förhållande just nu. Jag är även för tillfället sjukskriven pga av en skada. Jag har hela livet tillbringat ganska mycket tid med mina föräldrar.. lite mindre de senaste åren men sen ändå några gånger i månaden och väldigt mycket på deras landställe på sommaren. Jag är således väldigt tacksam för att de alltid ställt upp och hjälpt till och det jag har velat/ kunna ge tillbaka är min tid och att jag valt att tex tillbringa mina semestrar på lantstället med dem. Jag vill fortfarande träffa dem några gånger i månaden absolut men måste jag tex lägga hela min semester på lantstället eller får jag nu som vuxen välja att göra annat?? Jag vet att det inte finns några regler men vill ändå höra vad andra tycker. Om jag hade vart upptagen med jobb, man och barn känns det som att det skulle finnas en naturlig förklaring att dra sig undan men utan det?? Är jag hemsk om jag fokuserar mer på mig och mitt liv?

  • Svar på tråden Hur mycket borde man umgås med sina föräldrar ?
  • Anonym (Valfritt)

    Finns inget "borde". Man umgås precis så lite eller mycket eller inget alls som man själv vill med sina föräldrar. Jag flyttade långt hemifrån och träffar inte ens mamma en gång per år. Inte alls nu på 4 år. 

  • Anonym (Vera)
    Anonym (Valfritt) skrev 2020-06-03 18:40:39 följande:

    Finns inget "borde". Man umgås precis så lite eller mycket eller inget alls som man själv vill med sina föräldrar. Jag flyttade långt hemifrån och träffar inte ens mamma en gång per år. Inte alls nu på 4 år. 


    Okej och du känner dig helt okej med det? Du mår inte dåligt av att finnas där så lite? Eller har ni en bra kontakt på tex telefon eller skype?

    Skillnad är om man haft typ hemska föräldrar som inte varit bra för en i ens uppväxt men om man har päron som verkligen fixat för en så man ska ha det så bra som möjligt så känns det som man får lite dåligt samvete.
  • Anonym (E)

    Du behöver verkligen inte spendera tid eller en hel semester (?!) på deras landställe utan är fri att göra precis vad du vill. Långt ifrån alla träffar sina föräldrar så ofta men man kan ändå ha en nära relation.

  • Anonym (handendär)

    Hur mycket eller lite som man själv vill. För mig betyder det att jag träffar mina föräldrar i alla fall en gång varannan vecka medan min sambo aldrig träffar sina föräldrar eller ens låtsas om att de existerar. 

  • Dexter dot com

    När mina föräldrar levde träffades vi flera gånger i veckan. När dom blev sjuka och dåliga så turades jag och min syster om att ta hand om dom hemma för att dom skulle slippa dö på hospice vilket ingen av dom ville och inte vi barn heller.
    Men jag gillade mina föräldrar och hade ett stort utbyte av att umgås med dom. Kände aldrig att det var ett tvång eller att det var jobbigt.

    Känner man att det är en belastning och känns motigt får man ju funderar på om man kommer orka, det ska ju vara givande att ses. Sen måste man ju fundera på om man utan dåligt samvete kan minska umgänget utan att gräma sig den dagen dom är borta.

  • Anonym (Hind)

    Jag har haft en bra uppväxt.

    Som singel träffade jag mina föräldrar ca 1 gång i månaden, pratade telefon någon/några gång per vecka. Brukade åka dit och bo någon vecka på semestern men tillbringa resten på annat håll. Vi bor i olika städer, så det tar en stund att åka dit.

  • Anonym (Valfritt)
    Anonym (Vera) skrev 2020-06-03 18:58:11 följande:
    Okej och du känner dig helt okej med det? Du mår inte dåligt av att finnas där så lite? Eller har ni en bra kontakt på tex telefon eller skype?
    Skillnad är om man haft typ hemska föräldrar som inte varit bra för en i ens uppväxt men om man har päron som verkligen fixat för en så man ska ha det så bra som möjligt så känns det som man får lite dåligt samvete.
    Ja, en anledning till att jag från början flyttade långt bort var att komma från mamma. Hon är psykiskt sjuk och vi har aldrig haft en bra relation. Åkte upp innan jag fick barn, nu går inte det med 2 små + coronan. Pratar på telefon nån gång per vecka. Hade blitt GALEN av att bo så nära att vi kunnat träffas oftare.

    Dåligt samvete ska man inte ha för att man prioriterar sig själv och sitt eget liv.
  • Anonym (Liv)

    Jag älskar att umgås med mina föräldrar. De bor en timme bort och vi ses varje månad, storhelger och ett par veckor på semestern. De träffar ännu oftare mina små barn. Är så tacksam för mina fantastiska föräldrar och att de aldrig tröttnar på mig.

  • Anonym (Vera)
    Anonym (Valfritt) skrev 2020-06-03 21:25:51 följande:

    Ja, en anledning till att jag från början flyttade långt bort var att komma från mamma. Hon är psykiskt sjuk och vi har aldrig haft en bra relation. Åkte upp innan jag fick barn, nu går inte det med 2 små + coronan. Pratar på telefon nån gång per vecka. Hade blitt GALEN av att bo så nära att vi kunnat träffas oftare.

    Dåligt samvete ska man inte ha för att man prioriterar sig själv och sitt eget liv.


    Ok känns få som du har anledningar att inte va så nära henne då.. men ändå ni hörs ju rätt ofta.
    Anonym (Liv) skrev 2020-06-03 21:32:56 följande:

    Jag älskar att umgås med mina föräldrar. De bor en timme bort och vi ses varje månad, storhelger och ett par veckor på semestern. De träffar ännu oftare mina små barn. Är så tacksam för mina fantastiska föräldrar och att de aldrig tröttnar på mig.


    Jag gillar också mina päron. Det är just det.. de är liksom så perfekta och har gjort allt för mig, speciellt när jag befunnit mig i några knepiga situationer. Det känns liksom inte som jag kan växa upp när jag alltid är " under" dem. Jag kommer aldrig att kunna vara någon som dem. De har aldrig satt någon press på mig över huvudtaget, de är perfekta.. det är det.. det e jobbigt att alltid va den sämsta/ den misslyckade.. det misslyckade barnet.. fast jag är ju liksom 34..

    Tror det e roligt för dig att tex umgås med dina föräldrar nu när du har barn det blir ju en helt annan sak...
  • Anonym (qwerty)

    Jag älskar mina föräldrar och umgås gärna med dem. De har alltid hjälpt mig med barnen på loven, och jag spenderar flera veckor med dem på min semester. För att vi tycker om det. Har en äldre bror och det är lika med honom. Vi bor i olika delar av landet så när vi ses blir det ofta lite längre. Jag pratar med mamma på telefon nästan varje dag. 

    Jag har inte reflekterat så mycket över detta. Tills ganska nyligen då en nära vän som jag träffat i vuxen ålder berättade att han var så avundsjuk på den relation som vi har i min familj. Han har bra kontakt med sin mamma, men inte alls på samma sätt. Även min pojkvän sedan ett år har reagerat på detta. Det har fått mig att uppskatta det ännu mer. 

    Så om du tycker om att vara med dina föräldrar tycker jag du ska fortsätta med det. Men självklart är det också naturligt att du hittar på annat på semestern ibland. 

Svar på tråden Hur mycket borde man umgås med sina föräldrar ?