Hjälp! Jag vill inte ha mer än ett barn!

Det tog ungefär tre år, innan dess var det väldigt jobbigt med trotsåldern.

Jag började tänka på nästa barn redan under graviditeten med första och kände villig och redo att bli gravid med nästa redan på BB. Det var heller inget som försvann sen utan det satt i och så fort mensen kom tillbaka (dröjde tyvärr mycket längre än för de flesta) så startades försök upp.

Med det sagt, alla vill inte ha fler än 1 barn och det är ok. Vill du inte så vill du inte. Det är inget måste. Sluta stressa och ta det som det kommer. Kanske börjar du känna sug efter fler i framtiden, och då tar du det då, kanske inte - och du struntar du i det.

Ja, har du ett krävande barn/upplever tiden som krävande, då är det inte konstigt att du inte har sug. Andra kanske skaffar tätt för att slippa dra ut på tiden. Skaffar man en till efter 6 år börjar man ju om när det äldre barnet äntligen blir lite självgående - och har då dessutom barn med olika intressen (på gott och ont, jag menar, en 10-åring och en 4-åring har ju oftast ganska olika intressen så resmål kan ju bli lite struligt). Samtidigt har du ju i så fall fördelen med att ni verkligen kan få UT bebistiden ordentligt ur varje bebis, utan fokus på ett yngre storasyskon som är mer eller mindre omöjlig att resonera med

Jag fick världens enklaste förstabebis: Skaffade syskon tätt. Andra barnet var lite smått krävande: Fick sug på en trea först när andra var över två år och lugnat sig. (Och då upplevde andra personer mitt andra barn som enkelt, så mitt första var verkligen en ÄNGEL). Hade jag haft ett riktigt krävande första barn, då hade jag knappast varit sugen på syskon snabbt.

När jag hade fått mitt första barn så ville jag absolut inte ha fler och var säker på att ett var tillräckligt. Det ändrades 6 månader efter förlossningen. Då började jag kunna tänka mig ett till och det gick långsamt över till att jag absolut ville ha ett till men det var kanske främst för att min äldsta skulle få syskon.

Ja det är ju såklart olika. Men idag slängde min son sig på golvet och gapskrek i minst en halvtimme för att jag tog av honom en grej han inte fick ha. Då var han varken trött eller hungrig...

Är han alltid så eller är det en fas nu?

Det är någon form av viljestark period. Han har varit det ett tag. Kan bitas, rivas och nypas om han inte får som han vill eller om man leker men inte agerar som han tänkt sig.

När han var mindre var det dock jobbigare. Han kunde börja gallskrika när som helst och i närhet av andra. Jag vågade knappt göra någonting ett tag för han fick såna utbrott.

Nu sover vi för det mesta hela nätterna så nu är det annat. Han är också enkel att ha med sig och gillar att träffa folk även om han kan bli sur om han inte får något han vill ha.

Så han har nog alltid varit humörig, både glädje, engagemang och vrede haha.

För mig kom suget på ett andra barn när första var 3 år, så det kan ta lite tid :) har fyra år mellan barnen.

Stressa inte över detta nu. Man behöver verkligen inte ha fler barn och får man fler behöver man inte ha dom så tätt. OM ni blir sugna senare så är det minst lika bra. Vi har många barn och de som minst trivs ihop är de där det är två år emellan. De med absolut bäst kontakt och som har såå roligt ihop är det sex år emellan. De är 5 och 11 nu. Är varandras bästa kompisar trots ålderskillnaden och olika kön.

Underbart skönt med flera år emellan :). Och som sagt.. det blir jättebra med bara ett barn också!

Jag fick en lugn son och valde därför att inte skaffa fler, då jag var rädd att nästa barn kunde blir en bråkig jävel.

Har hållt mig till detta i 26 år och är supernöjd med det beslutet.