Jag vill skiljas! Men går inte!

Börja med att fixa till din ekonomi. Ge ditt framtida jag en chans att dra från honom..

Beställ tid till ekonomisk rådgivning på kommunen.

Har han en diagnos månne, är bortskämd hemifrån, aldrig fått lära sig nåt eller vad felas? Slut med servicen från din sida i alla fall!  Vilket boende som helst i andra hand vore ju bättre än det där. Eller låna en sommarstuga eller vad som. Kan du jobba mer och därmed tjäna mer egna pengar? När kan skulderna betalas? Du får sätta ner foten och säga att nu är det slut på det här levernet. Vill han inte ha barnen så får du ha dom. En man som inte klarar de simplaste grejer och inte verkar vilja ändras är ju omöjlig att leva med. Och då är jag ändå ingen förespråkare av att sära på sig/skilja sig, men ibland är det enda vägen.
Gör nåt, förändra vad som helst, ta ett första steg. Det som ser omöjligt ut har även det en lösning, det gäller bara att hitta den och inte ge upp.

Dela upp hushållssysslorna. Gör det tillsammans och skriv ett gemensamt schema och sätt det på kylskåpsdörren. Brukar han inte veta var han ska ställa sakerna när han plockar ur diskmaskinen? Ja men det är lika bra att det blir din syssla i sådana fall, han kan ta något annat. Dela upp så det blir jämnt. 

Alla barnen har korgar nu för respektive medicin - jättebra. Men hjälper inte helt om han ändå inte vet vilken av medicinerna i korgarna han ska ge, hur mycket, och när. Skriv upp på lappar och lägg lapparna i respektive korg.

Sluta laga lunch och middag innan du går iväg! Du har själv bidragit till att han har blivit så bekväm, sluta med det. Han är fullt kapabel till att laga mat själv. Du servar för mycket. Låt han gnälla, han är som ett barn som lärt sig att "om jag gnäller tillräckligt mycket så får jag som jag vill" - ge inte efter.

Sen om du har barn kan soc hjälpa dig med en lägenhet. Gå och prata med dem i smyg.

Hos vissa hyresbolag kan man få hyra ändå trots betalningsanmärkningar. Jag fick hyra trots obetald skuld hos kfm och med ett par betalningsanmärkningar. Kravet var nog att skulden inte översteg 25.000 och att man inte hade tidigare hyresskulder. Fast inkomst var dock ett krav.

Nej, soc kan inte trolla fram lägenheter bara sådär. Det gjorde de förr men det var inannan 2015 då bostadsbristen blev katastofal.

Han har ingen diagnos , det är ren jävla lathet. Uppfostrad av att inte behöva göra något själv...

men vi har levt ihop så länge, och har verkligen försökt se till att han ska ha ansvar oxå men det händer inget..

aldrig kommit med något förslag om present till barnen, eller köpt kläder skor till dom.

Borstar aldrig tänderna på dom på kvällarna eller påminner dom ( nu är dom stora och kan det själv) men men behöver påminnas..

Jag orkar inte mer, går in i väggen snart.

Är sjukskriven pga en skada och mitt skuldsaldo sjunker inte mycke tyvärr .

Vet att det kommer bli så här.

Säger jag att jag vill skiljas så kommer han skylla på att han inte får någon lägenhet och därför flyttar han inte.. för han lär aldrig ta tag i att söka en lägenhet..

men eftersom jag kommer få barnen på heltid hos mig ( mer än gärna) så vill jag behålla lägenheten vi bor i...

Jag har sålt allt i värde som har varit mitt för att kunna betala skulder men han vägrar sälja tex hans guld halsband .. värde ca 15-20000 på den..

han är den mest egoistiska människa jag vet.

Förlåt men nu spyr ja ut allt för jag är så trött på skiten!

????

Lagar jag inte mat blir det inget, möjligtvis makaroner å köttbullar.. som barnen är trötta på efter 4-5 ggr/veckan

Jag gör alla hushålls sysslor , det enda han gör är å dammsuga lite lätt och ibland ta toalettstolen .. inget annat

Vi har haft schema men det följs inte för han är trött efter han jobbat..

Jag har skrivit instruktioner och filmat hur tvättmaskin funkar, vilka mediciner till vad men han skiter i det.

Även barnen känner och säger att pappa bryr dig ju aldrig och bara är sur hela tiden

Kan du luska runt bland vänner om det finns nåt boende du kan få om det nu är omöjligt att få bo kvar? Jag förstår att du är less! Stundtals är jag less på min egen man, men han är inte i närheten av din. Förutom en grundläggande lathet kan han möjligen vara deprimerad? Han kanske känner att skulderna blitt för mycket. Men oavsett ursäktar det ju inte alls hur han beter sig.
Hur är utsikterna med din skada? Läker det av sig självt, får du rehabilitering, sjukgymnastik eller vad? Känns som du skulle behöva nån utifrån som står på din sida och kan hjälpa. Att gå in i väggen vore ju hemskt, du måste få hjälp ut och bort för din egen och barnens skull.