Utbränd - tappat känslor för min partner
Hej alla.
Jag har varit på gränsen till att bli utbränd i flera år, men för ca en månad sen rasade allt och jag blev utbränd på riktigt. I samband med detta började jag tappa känslor för min pojkvän. Vi har varit tillsammans i ett halvår och allt har varit perfekt, inga bråk, ingenting. Vi är verkligen perfekta för varandra och så bra som jag mått tiden med honom har jag inte mått på många, många år.
Sedan för ca tre veckor sedan fick jag åka in akut pga magsmärtor, var tvungen att opereras och har varit sängliggande sen dess. Det var en otroligt jobbig situation med tanke på att varken jag eller läkarna visste vad det var första dygnet, jag har aldrig tidigare förut opererats och jag fick inte ha någon anhörig med mig på sjukhuset pga coronasituationen. Efter detta är jag ännu värre i utbrändheten och nu har jag tappat känslorna helt och hållet för min pojkvän.
När utbrändheten först slog till gick det bra om jag var med han bara två-tre dagar i veckan, då kände jag mig lika kär som vanligt. Men var vi med varandra för mycket eller två dar i rad så försvann känslorna. Men de kom tillbaka om vi fick några dagars space ifrån varandra. Men nu sedan sjukhuset så har känslorna försvunnit helt och hållet. Jag är ganska säker att det beror på utbrändheten, för jag kan ju se ett mönster. Men det är ändå otroligt jobbigt att inte känna något för min partner. Tycker bara att det är utmattande att vara runt honom och vill verkligen inte kramas eller pussas.
Mår otroligt dåligt över detta. Tror ni att detta kan bero på utbrändheten och att känslorna kommer tillbaka när jag mår bra igen? Har någon upplevt samma? Min känsla säger ?usch, orkar inte med honom, borde bara dumpa honom?, men min hjärna säger att han är den finaste killen som finns och jag kommer ångra ihjäl mig efteråt om jag lämnar honom. Men det är otroligt jobbigt att vara i ett förhållande när jag inte känner något längre. Har sagt åt honom att vi måste ta en paus från att ses ett tag nu, vilket han är okej med. Men är så orolig att känslorna inte kommer komma tillbaka. Vill mest ha bekräftelse på att det är utbrändheten som orsakar detta och inte mina egentliga känslor. Tror ni att det kan vara så? Vad ska jag göra?
/En ledsen tjej