Hjälp mig! Är trans som vill ut ur manskropp
Hej sitter här i forumet och är helt nedstämd av självförnekelse och hjärtesorg. Jag är en kille på 35år och är gift med en 41årig filippinsk kvinna och nyligen fått en nyfödd dotter förra veckan och har en bonusdotter på 15år. Borde vara en lycklig familjefar men innerst inne är jag olycklig för mitt inre är en tjej inlåst i en killkropp har alltid känt att jag är egentligen tjej och inte kille, har inte haft mage att berätta de känslorna för henne, min dotter, mina vänner eller min familj. Jag vill erkänna men är rädd att bli övergiven och hatad och aldrig får träffa min nya dotter. Varje gång jag är själv i sängen när min fru går ut med babyn ligger jag i fosterställning i sängen kramar om kudden och gråter ögonen ur mig och ropar efter mitt inre; Angela som jag kallar henne för som vill bara ut ur kroppen. Jag ägnar mig med make up och peruker vilket min fru stöttar mig för det gjorde mig vacker och jag älskar anime särskilt kvinnliga figurer, vill också göra ansiktskorrigering för att se feminin ut vilket hon stöttar med men vill inte jag prata med familjen om det för då skulle de skylla på henne att hon lät mig få göra det. En gång visade jag min mor en bild på mig sminkad som en tjej med lång peruk då sa hon inte kände igen mig och det var inte mig trots jag bevisade det var mig flög hon i taket och bad mig sluta med makeup o peruker för jag kulle få för mig om könsdysfori och operera om mig, jag sa klart det var en kul grej bara inte nåt jag verkligen skulle göra men mitt inre brast i gråt att hon aldrig skulle se mig som hennes dotter. Jag vill ju vara kvinna men jag får inte vara det har i smyg begärt att träffa en psykiater för att diagnosera vidare om min autism jag faktiskt lider av men själva verket att få remiss till utredningsteamet inom könsdysfori. Min inre vill ut men omgivningen vill hålla henne inlåst i manskropp. Har ni upplevt samma situation? Hur bar ni er åt och vad gjorde ni för att släppa ert inre jag ut?.