En medberoendes bekännelser
Jag vet att du dricker bakom min rygg.
Jag vet att du byter ut vinboxen i köket ca var 10 dag. Jag vet att du smugglar hem vinboxar i träningsväskan, byter ut dem och smusslar undan den tomma boxen. Jag vet att du tar med dej en flaska vin ut i båten när du åker ut och seglar. Och varför vill du att jag ska åka ut till stallet varje dag? För att du ska kunna dricka när jag inte är hemma. När jag kommer hem har du druckit och är ett under av vänlighet. Men jag måste ändå ge dej att du gör det snyggt. Du vet precis hur mycket du kan dricka utan att det syns. Eller - syns gör det. Du är sååå vänlig, rolig, forcerande, manisk och såå oattraktiv. Ta inte i mej är du snäll. Det finns inget som är så avtändande som någon som luktar vin en vanlig onsdagskväll. Men nåt samliv behöver jag inte fundera över. Du har inte fixat att ha nåt samliv på länge. Ingen gång i år, och det är juni nu.
Frågan är bara hur länge det här har pågått? Hur länge har du fört mej bakom ljuset? Jag började föra dagbok i januari, men innan det? Flera år? Att du är onykter på sjön är ingen hemlighet, men har du kört rattfull också?
Misstänker en gång. Är det fler?
Ibland har du nog försökt tagit dej i kragen. Varit utan alkoholen i flera dagar. Men det då din andra favoritsyssla tar över. Konflikterna. Du älskar att hamna i konflikt med mej. Du letar i de allra mörkaste skrymslena efter nåt att gå igång över. Ofta handlar det om att jag inte har lust att betala dina räkningar. Själv har du ingen bankapp och inget bankid , så räkningarna får jag betala. Annars kan det bara handla om såna saker som att jag råkar lägga diskborsten på fel sätt på diskbänken, eller att jag råkar ställa ner tallriken på köksbänken när jag ska ta mat.
Vet du att jag har ont i magen i mitt eget hem? Vet du att jag har berättat om dej för några personer som jag känner stort förtroende för? Vet du att barnen vet? ( de är vuxna och har flyttat hemifrån ) Vet du att jag står i bostadskö i tre bostadsföretag? Vet du att jag har en mycket god vän som tar emot mej i sitt hem med omedelbar verkan om jag skulle behöva?
Men vet du vad det svåraste är? Att säga det till dej. Hade varit enklare om du blivit full och elak, men det blir du inte.
Men nu har jag gått på sommarlov. Nu ska jag inte skjuta det här framför mej längre. Nu ska jag säga det till dej. Att jag vet. Att det inte är någon ide att du nekar.
För jag kommer inte att fråga om du dricker, utan jag kommer att berätta för dej att jag VET att du dricker. Det kommer inte att bli enkelt.
Men det är min tur att må bra nu.
