• Anonym (Funderat)

    Otroligt svårt steg

    Hej

    I en relation som inte fungerar, utan kommunikation o full av kränkningar, Sedan så länge att det är etablerad vardag. Två yngre tonårsbarn. Ett liv uppbyggt med fungerande bra ekonomi stort hus med bekvämligheter o allt materiellt och praktiskt på plats. I Stockholm där bostadssituationen är blä. Barn med särskilda behov så väldigt mycket praktiskt måste fungera som man normalt inte behöver väga in för att själv kunna ha ett fungerande arbete osv.

    Praktiskt fungerar det väldigt mycket för att jag styr upp och planerar och ger mannen uppdrag typ. Infernaliskt trött på att ha den rollen och leva med en som inte tar ansvar. Och även riktar skit på mig i detta.

    Relationen är paj och Kommer aldrig bli vad jag önskar.

    Men kommer nog aldrig ta steget ut heller.

    Hur kan det känna so bli så låst? Omöjligt känns det. Gillar allt i livet utom den lilla detalj att förhållandet är helt kaputt.

    Lyssnar gärna om någon har tankar kring en sådan situation. Kanske kan ge någon annan vinkel än jag själv hittar. Vilse,

  • Svar på tråden Otroligt svårt steg
  • Anonym (Samma)

    Lever helt utan sex då vårat endabarn i tonåren tar all uppmärksamhet och är pappig.

    Det är de två mot mig som mamma.

    Jag blir utanför och jag och min man är bara som föräldrar.

    Drömmer mig ofta bort om att ha en älskare utomlands som jag kan besöka och vara där vara kvinna.

  • Anonym (Sari)

    Hej. Vad jobbigt det låter. Vet precis hur det där är just med Stockholms bostadsmarknad och destruktiv relation... och barn med i bilden. Har dock inte barn med särskilda behov men ändå.

    Kan tänka mig att det är ännu svårare! Vet du vad... finns det någon möjlighet att den ena köper ut den andre? Så får den ena bo kvar så kanske man kan bo varannan vecka? Står någon av er i bostadskö? Har kommunen skyldighet att tillgodose barnens behov? I så fall borde ni kunna dela upp pengarna och köpa varsitt boende. Eller gå i samtal... kränkningar är aldrig okej och bryter sakta men säkert ner en.

    Personligen hamnade jag i ett missbruk och en utmattning pga dåligt förhållande. Ungarna ska ju ha sitt. Förstår att det är en svår situation...!

  • Anonym (Samma)

    Har dock insett att mitt val att bli mamma har inneburit att vara låst i 18 år.

    Nu är det 5 år kvar.

    Älskar henne otroligt men just att jag och hennes pappa har helt glidit ifrån varandra och det känns som att vi bara bor under samma tak.

    Längtar efter att ha en hemlig älskare utomlands men är det dumt att ha det? Tabu?

  • Anonym (Funderat)

    [quote=80465834][quote-nick]Anonym (Sari) skrev 2020-06-14 20:29:22 följande:[/quote-nick]

    Hej. Vad jobbigt det låter. Vet precis hur det där är just med Stockholms bostadsmarknad och destruktiv relation... och barn med i bilden. Har dock inte barn med särskilda behov men ändå.

    Kan tänka mig att det är ännu svårare! Vet du vad... finns det någon möjlighet att den ena köper ut den andre? Så får den ena bo kvar så kanske man kan bo varannan vecka? Står någon av er i bostadskö? Har kommunen skyldighet att tillgodose barnens behov? I så fall borde ni kunna dela upp pengarna och köpa varsitt boende. Eller gå i samtal... kränkningar är aldrig okej och bryter sakta men säkert ner en.

    Personligen hamnade jag i ett missbruk och en utmattning pga dåligt förhållande. Ungarna ska ju ha sitt. Förstår att det är en svår situation...!

    [/

    Har du stannat kvar och hur har du löst det för din del, är lösningen fungerande? Risken med att stanna är väl just den att inte själv må bra... fast å andra sidan, hur mår man av en separation?

Svar på tråden Otroligt svårt steg