Forum Sorg - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Fortfarande ledsen, arg, besviken

    Mån 15 jun 18:34 Läst 0 gånger Totalt 5 svar
    Anonym (Sorgl­igt)
    Visa endast
    Mån 15 jun 18:34

    Hej!

    Behöver ventilera lite.

    Min sambos bror blev mördad för 2 år sedan, och det var ett rent helvete.

    Vi, hans närmaste släktingar, var för djupt nere i sorgen för att orka ta hand om allt det praktiska direkt.

    Men hans dåvarande sambo, som varit ihop i 1 år, och hon började redan gå igenom vad som var hans, och hennes och det som hon ville ha. Och eftersom vi andra inte orkade bry oss om något just då fick sedan en jävla massa skit från henne och hennes kompisar att vi inte brydde oss om honom för att vi inte hjälpt till eftersom vi sörjde.

    Hela hans släkt är nu blockerade från hans minnessida, och hans mor får inte ens hälsa på sitt barnbarn.

    Jag blir fortfarande så fruktansvärt ledsen och arg över att någon kan bete sig såhär.

    Det är så svårt att gå vidare.

  • Mån 15 jun 18:40 #1

    Märkligt att folk blir så ovettiga. Sunt förnuft finns inte längre i Sverige..

  • Anonym (eee)
    Visa endast
    Mån 15 jun 18:56 #2
    Anonym (Sorgligt) skrev 2020-06-15 18:34:40 följande:

    Hej!

    Behöver ventilera lite.

    Min sambos bror blev mördad för 2 år sedan, och det var ett rent helvete.

    Vi, hans närmaste släktingar, var för djupt nere i sorgen för att orka ta hand om allt det praktiska direkt.

    Men hans dåvarande sambo, som varit ihop i 1 år, och hon började redan gå igenom vad som var hans, och hennes och det som hon ville ha. Och eftersom vi andra inte orkade bry oss om något just då fick sedan en jävla massa skit från henne och hennes kompisar att vi inte brydde oss om honom för att vi inte hjälpt till eftersom vi sörjde.

    Hela hans släkt är nu blockerade från hans minnessida, och hans mor får inte ens hälsa på sitt barnbarn.

    Jag blir fortfarande så fruktansvärt ledsen och arg över att någon kan bete sig såhär.

    Det är så svårt att gå vidare.


    Var de sambor så var hon väl i sin rätt att sortera och ordna? Kan inte se något fel i det? Jättehemskt för er alla att han avled förstås, men det måste väl varit lika hemskt för henne? 

    Att folk blivit blockade från en minnessida låter väldigt fånigt, men om det var hon som skrev detta inlägg, kanske det hade varit annorlunda och låtit helt vettigt? Släkten kunde inte bry sig, jag fick göra allt osv. 

    Jag fattar att det är tufft! Men jag tänker att en sambo är en sambo, och står närmast den som dog, när man är vuxen. 
  • Mån 15 jun 19:04 #3

    Fast om de bara varit sambo ett år men hade barn måste det ju gälla ett litet barn.

    Rätt jävla brutalt av er som släkt att lämna en ung kvinna med en baby att lösa allt själv när hennes man och barnets pappa blev mördad för att Ni hade sorg. Vad ska hon med er till då?

  • Anonym (F)
    Visa endast
    Mån 15 jun 19:18 #4
    Anonym (Sorgligt) skrev 2020-06-15 18:34:40 följande:

    Hej!

    Behöver ventilera lite.

    Min sambos bror blev mördad för 2 år sedan, och det var ett rent helvete.

    Vi, hans närmaste släktingar, var för djupt nere i sorgen för att orka ta hand om allt det praktiska direkt.

    Men hans dåvarande sambo, som varit ihop i 1 år, och hon började redan gå igenom vad som var hans, och hennes och det som hon ville ha. Och eftersom vi andra inte orkade bry oss om något just då fick sedan en jävla massa skit från henne och hennes kompisar att vi inte brydde oss om honom för att vi inte hjälpt till eftersom vi sörjde.

    Hela hans släkt är nu blockerade från hans minnessida, och hans mor får inte ens hälsa på sitt barnbarn.

    Jag blir fortfarande så fruktansvärt ledsen och arg över att någon kan bete sig såhär.

    Det är så svårt att gå vidare.


    Varför hjälpte ni inte henne och barnet? Du säger att ni sörjer men hon då? Ska hon reda upp allt medans ni praktiskt gjorde ... vad då?
  • Anonym (***)
    Visa endast
    Mån 15 jun 19:24 #5

    Håller med de andra, varför hjälpte ingen henne, hon var ensam med ett litet barn och hennes livskamrat hade dött.

    Känner faktiskt inte så mycket empati med dig, TS. Hon levde och hade barn med den döde, du var bara ihop med den dödes bror, dvs inte alls lika nära. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll