Hur hanterar man nära kvinnlig släkting/vän med ADHD?

Jag känner ingen som har sådana aggressionsproblem så det är inget som jag behöver hantera.

Om jag hade en vuxen syster som betedde sig så skulle jag prata med henne när hon var på bra humör (ev skriva ett brev). Jag skulle tala om för henne att hon behöver hitta sätt att kontrollera sig så att hon inte beter sig elakt mot andra. Sen skulle jag nog konsekvent avvika från umgänget varje gång hon var otrevlig mot mig. Dvs umgås som vanligt men resa mig och gå varje gång hon gick över gränsen.

Varför slutade hon med medicinen? Om den hjälpte så är det väl bra att hon tar upp den igen, eller byter sort. 

Jag känner några med ADHD men de har inga såna där utbrott. Om hon har det låter det verkligen som om hon skulle behöva medicin. 

Man hanterar dem med gränser. 
Även om ni är systrar, eller kanske särskilt därför, så måste du etablera väldigt tydliga gränser. Du accepterar inte längre aggressivt beteende från hennes sida. Dels informerar du henne om detta när hon inte är arg och dels kommer du i fortsättningen att tillfälligt avbryta er samvaro om hon uppvisar aggressiva tendenser.

Om hon börjar höja rösten eller bli verbalt aggressiv så går du därifrån eller ber henne gå, om ni är hemma hos dig. Du säger bara att nu har hon passerat din gräns och att ni kan prata om det här när hon är lugn igen. Personangrepp och förnedrande kommentarer om vikt eller annat går också över gränsen.

Om du vill och känner att det skulle vara till hjälp kan du testa att ge en varning om du känner att hon börjar spinna och att konversationen barkar åt fel håll.

Det är möjligt att detta är något hon jobbar med själv. Om hon har strategier för att bryta detta beteende eller stärka sin impulskontroll i liknande situationer. Givetvis kan du i sådana fall försöka att stötta henne i den processen. Men dina personliga gränser gäller fortfarande och låt henne inte klampa över dem.

Sist men inte minst så är detta en del av diagnosen. Den bristande impulskontrollen alltså och svårigheter att kontrollera sitt humör. Det betyder inte att du ska låta henne misshandla dig verbalt. Men om du vill ha henne i ditt liv, så ligger det på dig att upprätthålla dina gränser och tycka att det är viktigt och bra att umgås med henne när hon uppför sig. Det bli lättare när man har satt helstopp för att ta emot ovett från henne, men något kan ligga kvar och skava i relationen. Det är en gåva till din syster och er relation att kunna släppa det.

Det har jag gjort flera gånger och då blir hon aggressiv, hon kan inte ta någon form av kritik. Jag får väl erkänna att jag dragits med när hon sagt elaka saker och sagt emot det bästa är nog bara att ignorera som du säger. Det blev inte av att hon gick till läkaren sen rann det ut i sanden. Hon har försökt få medicin rätt nyligen men blev nekad pga problematiskt förhållande till alkohol, läkaren vill utreda det och hon vägrar. Jag tror inte hon är alkoholist än men hon är på god väg. Det är väl det som är problemet, jag har svårt att släppa det. Att bli arg är en sak, att börja vända saker emot mig är en annan. Jag vågar inte säga saker i förtroende längre och vår relation tar skada av hennes ständiga utbrott. Jag hade klippt kontakten direkt om en vän behandlat mig såhär men familjen betyder mycket för mig och jag vill ha en bra relation med henne. Hon har problem med alkohol också, jag tror inte hon är alkoholist men hon är på god väg. 

Börja med att etablera dina gränser. Dessa kan inkludera att inte säga saker i förtroende som kan såra dig senare. Tar du bort dessa saker ur ekvationen så bör era interaktioner vara övervägande positiva (eller i alla fall inte aggressiva och destruktiva) och det kommer att göra det lättare att släppa. Om du bestämmer dig för att göra det alltså - allt kan inte ursäktas av en diagnos.

Min bror har adhd och när vi blev vuxna så ägnade jag säkert ett år åt att stenhårt etablera mina gränser. Jag lämnade jag vet inte hur många släktmiddagar och tillställningar. Jag bråkade eller svarade inte på några som helst aggressiva utbrott utan avbröt bara situationen. Vi gick från en relation där han hade varit både verbalt och fysiskt aggressiv under vår uppväxt till att ha en nära relation helt utan dessa aggressioner. Jag är glad att han är en del av mitt liv.

Fast jag menade inte ignorera utan att tydligt markera genom att gå därifrån, åka hem helt enkelt. Det går ju inte att umgås med en person som är elak på det sättet.

Ta avstånd från henne helt tycker jag inte du ska göra. Bara sluta umgås just när hon ebeter sig så illa som du beskrev här.

Har själv en syster med diagnostiserad ADHD men hon har aldrig fått den typen av utbrott, varit aggressiv eller varit medvetet taskig. Tvärtom är hon väldigt snäll och omtänksam. Märker endast av ADHD?n på att hon har svårt att hålla fokus och på att hon stressar upp sig lättare och får katastroftankar lättare än gemene man.

Det låter ju riktigt illa det där, hon kan verkligen inte må bra. Går hon och pratar med någon psykolog eller något?

Ibland är det svårt att acceptera, hålla humöret och tålamodet uppe när man träffar människor med diagnoser. En bra utgångspunkt är väl att tänka att ingen människa vill i grund och botten vara elak utan kanske i större utsträckning har svårigheter med att agera på ett konstruktivt sätt när de känner sig trängda, ansatta mm. Ett tips för att lära sig mer och öka förståelsen är att läsa om det. Jag skulle rekommendera boken explosiva barn av Ross Gene. Den förklarar på ett bra sätt svårigheter för personer med kognitiva nedsättning och vilka typer av mekanismer i hjärnan man behöver ha för att agera rationellt och korrekt när man blir frustrerad

Lycka till med att hitta strategier ??

1. berätta inget känsligt
2. Bryt när beteendet börjar.
Du går därifrån 
Hon går hem

Din syster måste ta tag i sin psykiska ohälsa. Som andra skriver så är man inte elak bara för att man har adhd. 
Du får förklara för henne att fram tills hon tar tag i sitt mående så kan du inte ha en relation med henne. 
Man kan ha kortare stubin när man har ADHD men har ju inte efterbliven så att man inte fattar att det inte är okej att bete sig illa.