Deppig, känner mig inte omtyckt av nån!

Hmm.. Jag är inte sån själv men har flera sån personer i min omgivning och min bästa kompis är en sån. Jag tror att det beror på till viss mån att det kanske inte blir så djup vänskap för att det inte finns något djupt att prata om. Man har inga gemensamma intressen eller referenser så det mesta blir ytligt kallprat vilket givetvis kan vara både roligt och inspirerande men ja känslan blir att mna inte har nån att fika med som du säger.

Slänga käft och garva med en kollega är inget problem men på lunchen har vi inget att prata om när vi sitter i privat lunchrum. Så blir det plötsligt en hög mur och vi når inte varandra på det privata planet.

Kanske är lite det som är problemet här? Att du är social, lättsam och trevlig på ett allmänt sätt men att folk inte riktigt når dig (eller du dom) när det handlar om mer intimare vänskap på djupare plan.

Jag kunde ha skrivit exakt samma sak - förutom att jag är tio år äldre.

Jag fick för några år sedan reda på att jag är HSP - Högkänslig personlighet.

Där hittade jag många svar på mitt beteende och hur andra uppfattar mig.

Jag kan gissa utifrån det du skriver att du möjligen är HSP - det finns tester online att göra.

Nja, så överkänslig är jag nog ändå inte men såklart kan det säkert stämma till nån liten del. Men det är nog inte huvudförklaringen i mitt fall.

Det är som att jag är Asperger-LIGHT ungefär. Alltså jag skulle verkligen inte få en klinisk diagnos om man utredde, Jag är ändå för normalt fungerande för det förort jag, men jag har nog diagnosen till några procent. Som att jag befinner mig precis på tröskeln till gråzonen mellan normal och lite småautistisk tror jag. Men jag vet inte

Det är skillnad på överkänslig och högkänslig ...

Lustigt nog brukar jag också säga att jag har Asperger-Light

Jag har kopplat ihop det med att jag är HSP.

Rekommenderar ändå att du gör en test on-line - tar bara några minuter.

Jag hänger med i klubben om jag får. Jag tycker att jag är en snäll och omtänksam person som ställer upp på många men ändå känner jag inte att jag är speciellt omtyckt. Jag kan också lätt småprata, är relativt öppen i just småprat men absolut kanske lite svår att lära känna på djupet då jag är ganska reserverad och behöver lita på folk innan jag öppnar mig. Funderar också på om jag har en släng av Asperger men skulle säkert inte få en diagnos och inte behöver jag någon heller för den delen. HSP är jag alla gånger.

Jag kan inte bidra med några klämkäcka råd om vad man ska göra för att få vänner för jag får ju inte ens bekanta själv. Eller väldigt få i varje fall. Det är som om ingen vill bjuda med mig eller finner mig tillräckligt intressant för att fråga efter mitt nummer och lära känna mig. Vad deppigt det här lät.

Synd att vi som är så här inte hittar varann ute i verkligheten för jag är helt säker på att vi är bra vänner till dom som tar sig tid att lära känna oss. Jag skulle uppskatta en vän som mig! Lät jag väldigt självgod nu?

Det går att lära sig bli mer inbjudande till förtroligare prat och det gäller bara att träna på det. Att lära sig komma med personliga referenser till det man pratar om. I början av rent allmän karaktär att tex våga säga hur arbetsmiljö och schema faktiskt påverkar mig som privatperson när man pratar med kollegor om tråkig chef och allmänt missnöje. Våga ta plats och tycka något personligt om det som diskuteras. Det öppnar upp för mer privata frågor och andra kan våga vara förtrolig tillbaka.

Man blir självklart inte bästis med alla men man får ett bättre utbud att hitta vänner i och man lär sig vem man kan vara förtrolig med.

Jag hänger med i klubben om jag får. Jag tycker att jag är en snäll och omtänksam person som ställer upp på många men ändå känner jag inte att jag är speciellt omtyckt. Jag kan också lätt småprata, är relativt öppen i just småprat men absolut kanske lite svår att lära känna på djupet då jag är ganska reserverad och behöver lita på folk innan jag öppnar mig. Funderar också på om jag har en släng av Asperger men skulle säkert inte få en diagnos och inte behöver jag någon heller för den delen. HSP är jag alla gånger.

Jag kan inte bidra med några klämkäcka råd om vad man ska göra för att få vänner för jag får ju inte ens bekanta själv. Eller väldigt få i varje fall. Det är som om ingen vill bjuda med mig eller finner mig tillräckligt intressant för att fråga efter mitt nummer och lära känna mig. Vad deppigt det här lät.

Synd att vi som är så här inte hittar varann ute i verkligheten för jag är helt säker på att vi är bra vänner till dom som tar sig tid att lära känna oss. Jag skulle uppskatta en vän som mig! Lät jag väldigt självgod nu?

Jag är lite tvärtom. Jag har lätt att få vänner men jag är inte intresserad av att ha massor av vänner. För mig räcker det med en bra vän.

Jag är usel på kallprat. Jag vill ha djupare konversationer. Jag är egentligen inte särskilt social men det är inget fel på min sociala kompetens. Jag vet inte varför människor dras till mig. Jag arbetar på en ganska stor arbetsplats och alla vet vem jag är. Jag kan bara namnen på dom jag arbetar med närmast. Samma sak i föreningen där jag bor.

Om jag visste vad det är som får människor att dras till mig så skulle jag gärna dela med mig. Det är så konstigt hur det kan skilja sig så för människor. Varför vissa blir avvisade och andra alltid räknas med.

Vad intressant! Ja, skulle vara roligt att höra vad andra säger om dig :) , varför alla vill vara vän med dig.

Vad intressant! Ja, skulle vara roligt att höra vad andra säger om dig :) , varför alla vill vara vän med dig.