• Anonym (Anders)

    Deppig, känner mig inte omtyckt av nån!

    Jag har hamnat i en 40-årskris. Jag känner mig inte omtyckt av andra, jag har jättefå kompisar och svårt att hitta nya kontakter. Lätt för att ta kontakt med andra, jag är sällan särskilt blyg.. Men att skapa nåt varaktigt är nåt annat.

    Jag har ofta svårt att ta plats i större sällskap med flera. Inta alltid men ofta.. Tillräckligt ofta. Inte det att jag direkt är nervös och blyg, men jag hittar bara inte min roll.

    Blir ofta över när det ska skapa nya arbetsgrupper och så. Till en början pratar jag med folk och är kontaktskapande, när alla andra är lite tysta och avvaktande.. Men efter två timmar när man ska gå och fika har jag ingen att sitta med känns det som.

    Har svårt att hålla igång långa konversationer med folk har jag märkt.. :( Ni vet när man ska göra en lång bilresa med någon man bara känner lite halvt. Eller så går konversationen jättebra, men när man kommit fram så är jag lite intressant längre.

    Jag tycker sånt här är svårt.

  • Svar på tråden Deppig, känner mig inte omtyckt av nån!
  • Fjäril kär

    Hmm.. Jag är inte sån själv men har flera sån personer i min omgivning och min bästa kompis är en sån. Jag tror att det beror på till viss mån att det kanske inte blir så djup vänskap för att det inte finns något djupt att prata om. Man har inga gemensamma intressen eller referenser så det mesta blir ytligt kallprat vilket givetvis kan vara både roligt och inspirerande men ja känslan blir att mna inte har nån att fika med som du säger.

    Slänga käft och garva med en kollega är inget problem men på lunchen har vi inget att prata om när vi sitter i privat lunchrum. Så blir det plötsligt en hög mur och vi når inte varandra på det privata planet.

    Kanske är lite det som är problemet här? Att du är social, lättsam och trevlig på ett allmänt sätt men att folk inte riktigt når dig (eller du dom) när det handlar om mer intimare vänskap på djupare plan.

  • Pinotage

    Jag kunde ha skrivit exakt samma sak - förutom att jag är tio år äldre.
    Jag fick för några år sedan reda på att jag är HSP - Högkänslig personlighet.

    Där hittade jag många svar på mitt beteende och hur andra uppfattar mig.

    Jag kan gissa utifrån det du skriver att du möjligen är HSP - det finns tester online att göra.

  • Anonym (Anders)
    Fjäril kär skrev 2020-06-19 08:02:30 följande:

    Hmm.. Jag är inte sån själv men har flera sån personer i min omgivning och min bästa kompis är en sån. Jag tror att det beror på till viss mån att det kanske inte blir så djup vänskap för att det inte finns något djupt att prata om. Man har inga gemensamma intressen eller referenser så det mesta blir ytligt kallprat vilket givetvis kan vara både roligt och inspirerande men ja känslan blir att mna inte har nån att fika med som du säger.

    Slänga käft och garva med en kollega är inget problem men på lunchen har vi inget att prata om när vi sitter i privat lunchrum. Så blir det plötsligt en hög mur och vi når inte varandra på det privata planet.

    Kanske är lite det som är problemet här? Att du är social, lättsam och trevlig på ett allmänt sätt men att folk inte riktigt når dig (eller du dom) när det handlar om mer intimare vänskap på djupare plan.


    Mjo, jag känner att det här är nåt som till viss del nog stämmer.

    Blir det vänskap så blir det djup vänskap tror jag, med mig. Alltså jag har ju ändå vänner, men få. Och det har funnits människor på jobb och så som jag klickar direkt med och lärt känna på djupet, men det är också få. Enstaka sådana människor. I det vardagliga funkar inte det här riktigt.

    Jag har svårt med övergångsfasen. Det märkte jag tecken på redan på gymnasiet. Att utveckla den ytliga vänskapen, med lite småprat och lite skrattande i korridoren i skolan eller på jobbet. Eller fem-tio minuters konversation med nån i fikarummet. Sånt är jag ändå bra på! Jag kan skapa en lättsam stämning och få folk att skratta till och med. Men att ta det vidare till umgänge sen och släppa in andra människor på djupet.

    Nej det är som att jag sänder ut nåt som gör människor lite osäkra och avvaktande gentemot mig.. och då blir jag osäker och avvaktande tillbaka. Sen är man inne i den onda cirkeln.
  • Anonym (Anders)
    Pinotage skrev 2020-06-19 08:16:26 följande:

    Jag kunde ha skrivit exakt samma sak - förutom att jag är tio år äldre.

    Jag fick för några år sedan reda på att jag är HSP - Högkänslig personlighet.

    Där hittade jag många svar på mitt beteende och hur andra uppfattar mig.

    Jag kan gissa utifrån det du skriver att du möjligen är HSP - det finns tester online att göra.


    Nja, så överkänslig är jag nog ändå inte men såklart kan det säkert stämma till nån liten del. Men det är nog inte huvudförklaringen i mitt fall.

    Det är som att jag är Asperger-LIGHT ungefär. Alltså jag skulle verkligen inte få en klinisk diagnos om man utredde, Jag är ändå för normalt fungerande för det förort jag, men jag har nog diagnosen till några procent. Som att jag befinner mig precis på tröskeln till gråzonen mellan normal och lite småautistisk tror jag. Men jag vet inte
  • Pinotage
    Anonym (Anders) skrev 2020-06-19 10:45:13 följande:

    Nja, så överkänslig är jag nog ändå inte men såklart kan det säkert stämma till nån liten del. Men det är nog inte huvudförklaringen i mitt fall.

    Det är som att jag är Asperger-LIGHT ungefär. Alltså jag skulle verkligen inte få en klinisk diagnos om man utredde, Jag är ändå för normalt fungerande för det förort jag, men jag har nog diagnosen till några procent. Som att jag befinner mig precis på tröskeln till gråzonen mellan normal och lite småautistisk tror jag. Men jag vet inte


    Det är skillnad på överkänslig och högkänslig ...
    Lustigt nog brukar jag också säga att jag har Asperger-Light
    Jag har kopplat ihop det med att jag är HSP.
    Rekommenderar ändå att du gör en test on-line - tar bara några minuter.
  • Anonym (Anders)
    Pinotage skrev 2020-06-19 11:52:55 följande:

    Det är skillnad på överkänslig och högkänslig ...

    Lustigt nog brukar jag också säga att jag har Asperger-Light

    Jag har kopplat ihop det med att jag är HSP.

    Rekommenderar ändå att du gör en test on-line - tar bara några minuter.


    Ja kanske.. Har rent allmänt lättare att umgås med kvinnor
  • Pinotage
    Anonym (Anders) skrev 2020-06-19 15:56:12 följande:
    Ja kanske.. Har rent allmänt lättare att umgås med kvinnor
    Jag har bara kvinnliga vänner. I alla sociala situationer dras jag till kvinnor.
    Prata sport över en öl med grabbarna är en okänd värld för mig
  • Nimzay

    Hmm, har ungefär liknande situation jag, känner mig inte heller omtyckt av nån precis (om man bortser från familj/släkt). Är väldigt ensam och har typ alltid varit väldigt ensam, har för min del typ alltid haft få eller inga vänner ända sen jag var rätt liten, och vet ärligt talat inte om det nånsin kommer bli bättre då jag känner att jag typ helt enkelt saknar det här med att kunna få kontakt med människor. Skulle önska att jag var annorlunda och inte så svår att tycka om.

    Så känner verkligen med dig, och känner som sagt lite samma, kan jag helt klart säga..

  • Anonym (Joindaclub)

    Jag hänger med i klubben om jag får. Jag tycker att jag är en snäll och omtänksam person som ställer upp på många men ändå känner jag inte att jag är speciellt omtyckt. Jag kan också lätt småprata, är relativt öppen i just småprat men absolut kanske lite svår att lära känna på djupet då jag är ganska reserverad och behöver lita på folk innan jag öppnar mig. Funderar också på om jag har en släng av Asperger men skulle säkert inte få en diagnos och inte behöver jag någon heller för den delen. HSP är jag alla gånger.

    Jag kan inte bidra med några klämkäcka råd om vad man ska göra för att få vänner för jag får ju inte ens bekanta själv. Eller väldigt få i varje fall. Det är som om ingen vill bjuda med mig eller finner mig tillräckligt intressant för att fråga efter mitt nummer och lära känna mig. Vad deppigt det här lät.

    Synd att vi som är så här inte hittar varann ute i verkligheten för jag är helt säker på att vi är bra vänner till dom som tar sig tid att lära känna oss. Jag skulle uppskatta en vän som mig! Lät jag väldigt självgod nu? Oskyldig

  • AutoSvar

    Hej på dig.

    Vet inte heller om jag kan komma med några råd, då jag känner att jag är i samma sits.

    Har svårt för relationer, har två vänner i dagsläget, men båda är på tunn tråd känns det som.

    Var en gång väldigt social med många vänner. Tycker själv att jag är en bra människa och fin vän att ha, och får höra det av många i familjen, men ändå stöter jag bort alla för att jag känner att jag inte kan vara något att tycka om. Känner mig misslyckad, ivägen, omständig, pinsam, jobbig.

    Misstänker att jag har desorienterad anknytning (Bowlby) och kan därför inte uppleva relationer utan ambivalens, separationsångest och smärta. Det kanske kan vara värt att kolla in om du skulle vilja det.

  • Anonym (Maskrosen)

    Jag känner igen mig i det du skriver. Har få nära kontakter och nya rinner ofta bort.

    Var oftast jag som tog initiativ att träffa vänner. Efter jag slutat med det föll de flesta bort.

    Mår mycket bättre nu och bryr mig inte.

  • Anonym (Lillemor)

    Det går att lära sig bli mer inbjudande till förtroligare prat och det gäller bara att träna på det. Att lära sig komma med personliga referenser till det man pratar om. I början av rent allmän karaktär att tex våga säga hur arbetsmiljö och schema faktiskt påverkar mig som privatperson när man pratar med kollegor om tråkig chef och allmänt missnöje. Våga ta plats och tycka något personligt om det som diskuteras. Det öppnar upp för mer privata frågor och andra kan våga vara förtrolig tillbaka.

    Man blir självklart inte bästis med alla men man får ett bättre utbud att hitta vänner i och man lär sig vem man kan vara förtrolig med.

  • Anonym (Anders)
    Anonym (Joindaclub) skrev 2020-06-19 21:44:51 följande:

    Jag hänger med i klubben om jag får. Jag tycker att jag är en snäll och omtänksam person som ställer upp på många men ändå känner jag inte att jag är speciellt omtyckt. Jag kan också lätt småprata, är relativt öppen i just småprat men absolut kanske lite svår att lära känna på djupet då jag är ganska reserverad och behöver lita på folk innan jag öppnar mig. Funderar också på om jag har en släng av Asperger men skulle säkert inte få en diagnos och inte behöver jag någon heller för den delen. HSP är jag alla gånger.

    Jag kan inte bidra med några klämkäcka råd om vad man ska göra för att få vänner för jag får ju inte ens bekanta själv. Eller väldigt få i varje fall. Det är som om ingen vill bjuda med mig eller finner mig tillräckligt intressant för att fråga efter mitt nummer och lära känna mig. Vad deppigt det här lät.

    Synd att vi som är så här inte hittar varann ute i verkligheten för jag är helt säker på att vi är bra vänner till dom som tar sig tid att lära känna oss. Jag skulle uppskatta en vän som mig! Lät jag väldigt självgod nu?


    Ja jag hade också en del kompisar när jag var yngre, vi var ett litet gäng. Upplevde mig som åtminstone lite smått populär faktiskt just eftersom jag både hade några nära kompisar, och ett större ytligare kontaktnät.. Jag var en sån där som alltid sprang på folk som jag hälsade på och småpratade lite snabbt med på stan. Fram till 25 kanske.

    Sen gick det fort utför, när folk stadgade sig rationaliserades jag liksom bort hos många.. Känns det som! Har inte riktigt analyserat det här på djupet.
  • Anonym (Lika)

    Oj vad jag känner igen mig! Är kvinna och 45 men känner igen mig nästan exakt i TS. Följer nyfiket denna tråden!

  • Anonym (Lika)
    Anonym (Lillemor) skrev 2020-06-20 08:16:23 följande:

    Det går att lära sig bli mer inbjudande till förtroligare prat och det gäller bara att träna på det. Att lära sig komma med personliga referenser till det man pratar om. I början av rent allmän karaktär att tex våga säga hur arbetsmiljö och schema faktiskt påverkar mig som privatperson när man pratar med kollegor om tråkig chef och allmänt missnöje. Våga ta plats och tycka något personligt om det som diskuteras. Det öppnar upp för mer privata frågor och andra kan våga vara förtrolig tillbaka.

    Man blir självklart inte bästis med alla men man får ett bättre utbud att hitta vänner i och man lär sig vem man kan vara förtrolig med.


    Detta har jag praktiserat (och fortsätter i mindre utsträckning) och jag kan säga att det inte fungerar alls för mig. Det som händer är att jag säger personliga saker men de andra gör inte det. Jag verkar alltså vara lite gränslös och säga personliga saker för snabbt, sånt jag varit med om t ex (inga pinsamma, för känslosamma eller intima grejer). Jag kan tydligen inte känna av rätt läge? Jag märker på jobbet att de andra delar personliga saker med varandra men inte med mig (om barnen t ex). Jag funderar i nuläget på om jag är för öppen och borde vakta mer på min integritet. Hålla saker för mig själv. Har provat det men då visar det sig att andra verkligen inte är intresserade av vad jag har att tycka i samtal oavsett vad det rör sig om. Jag blir totalt bortglömd om jag inte tar egna initiativ. Däremot är jag väldigt bra på att fråga andra, dra in såna som är lite tysta. Jag är t ex bra som ordförande på möten.

    Jag har ett ständigt pågående utvecklingsarbete med mig själv för att försöka hamna i rätt läge mot andra som grannar, kolleger osv för att kanske få en vänskap med någon nångång. Men det verkar kört för min del.
  • Pinotage
    Anonym (Joindaclub) skrev 2020-06-19 21:44:51 följande:

    Jag hänger med i klubben om jag får. Jag tycker att jag är en snäll och omtänksam person som ställer upp på många men ändå känner jag inte att jag är speciellt omtyckt. Jag kan också lätt småprata, är relativt öppen i just småprat men absolut kanske lite svår att lära känna på djupet då jag är ganska reserverad och behöver lita på folk innan jag öppnar mig. Funderar också på om jag har en släng av Asperger men skulle säkert inte få en diagnos och inte behöver jag någon heller för den delen. HSP är jag alla gånger.

    Jag kan inte bidra med några klämkäcka råd om vad man ska göra för att få vänner för jag får ju inte ens bekanta själv. Eller väldigt få i varje fall. Det är som om ingen vill bjuda med mig eller finner mig tillräckligt intressant för att fråga efter mitt nummer och lära känna mig. Vad deppigt det här lät.

    Synd att vi som är så här inte hittar varann ute i verkligheten för jag är helt säker på att vi är bra vänner till dom som tar sig tid att lära känna oss. Jag skulle uppskatta en vän som mig! Lät jag väldigt självgod nu? Oskyldig


    Är man HSP går det att hitta varann ute i verkligheten. I alla fall om man bor i en lite större stad - det finns HSP-grupper. Jag upplever att en HSP mår bäst av att umgås med andra HSP.
  • Anonym (Hon)

    Jag är lite tvärtom. Jag har lätt att få vänner men jag är inte intresserad av att ha massor av vänner. För mig räcker det med en bra vän.

    Jag är usel på kallprat. Jag vill ha djupare konversationer. Jag är egentligen inte särskilt social men det är inget fel på min sociala kompetens. Jag vet inte varför människor dras till mig. Jag arbetar på en ganska stor arbetsplats och alla vet vem jag är. Jag kan bara namnen på dom jag arbetar med närmast. Samma sak i föreningen där jag bor.

    Om jag visste vad det är som får människor att dras till mig så skulle jag gärna dela med mig. Det är så konstigt hur det kan skilja sig så för människor. Varför vissa blir avvisade och andra alltid räknas med.

  • Anonym (Lika)
    Anonym (Hon) skrev 2020-06-20 17:32:02 följande:

    Jag är lite tvärtom. Jag har lätt att få vänner men jag är inte intresserad av att ha massor av vänner. För mig räcker det med en bra vän.

    Jag är usel på kallprat. Jag vill ha djupare konversationer. Jag är egentligen inte särskilt social men det är inget fel på min sociala kompetens. Jag vet inte varför människor dras till mig. Jag arbetar på en ganska stor arbetsplats och alla vet vem jag är. Jag kan bara namnen på dom jag arbetar med närmast. Samma sak i föreningen där jag bor.

    Om jag visste vad det är som får människor att dras till mig så skulle jag gärna dela med mig. Det är så konstigt hur det kan skilja sig så för människor. Varför vissa blir avvisade och andra alltid räknas med.


    Vad intressant! Ja, skulle vara roligt att höra vad andra säger om dig :) , varför alla vill vara vän med dig.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (Lika) skrev 2020-06-20 19:28:14 följande:

    Vad intressant! Ja, skulle vara roligt att höra vad andra säger om dig :) , varför alla vill vara vän med dig.


    Ja det skulle jag också vilja höra. Jag har aldrig fattat varför jag alltid har varit popuär. Jag ser inte särskilt bra ut heller.
  • Anonym (Hon)
    Anonym (Lika) skrev 2020-06-20 19:28:14 följande:

    Vad intressant! Ja, skulle vara roligt att höra vad andra säger om dig :) , varför alla vill vara vän med dig.


    Ja det skulle jag också vilja höra. Jag har aldrig fattat varför jag alltid har varit popuär. Jag ser inte särskilt bra ut heller.
Svar på tråden Deppig, känner mig inte omtyckt av nån!