Min upplevelse av distansstudier är att det, i vissa fall, tar mer tid i anspråk än att plugga på plats. Mer att läsa. Mer stora inlämningsuppgifter osv. Du får inte det sociala "draget" med studierna, andra att sitta och jobba med, diskutera med osv. Sen har du inte samma struktur vid distansstudier eftersom du i mångt och mycket ska sköta planerandet själv. Du ska ha riktigt, riktigt bra självdiciplin. Jag behövde t.ex. åka hemifrån för att få någonting gjort, speciellt när det var mycket att läsa.
Hur upplägget ser ut skiljer sig både mellan universitet och mellan olika utbildningar. När jag läste på distans hade vi ibland föreläsningar "live" dagtid. Vissa föreläsningar var inspelade så man kunde titta när man ville. Sen hade vi gruppdiskussioner via Skype dagtid. Brukar också finnas någon form av digital plattform med diskussionsrum osv. Det kan vara bra att kolla upp om det är träffar på den fysiska skolan eller inte, vissa utbildningar har obligatoriska träffar med jämna mellanrum eller tentor på plats.
Jag hade inte under några omständigheter klarat av att jobba 100% och sen plugga lite på kvällen på en heltidsutbildning. Man ska ju äta och sova där emellan också. Men främst av allt hade jag failat utbildningen. Jag försökte jobba 50% men det var för mycket. Så jag gick ner till 15-25% (beroende på hur tidskrävande kurs det var). Det var en lagom nivå för att typ orka leva dvs plugga, jobba, äta och sova. Men det var ingen cake walk direkt. Så din dröm om att arbeta heltid och plugga 100% samtidigt är precis det; en dröm.
Vet inte hur van du är vid universitetsstudier men det tar ett tag innan man kommer in i det också, så är du helt newbie kommer det ta lite tid innan du förstår hur du ska bygga upp en bra studieteknik och struktur. Det kan också ta tid.
