AnonymisJ skrev 2020-06-27 14:26:21 följande:
Hejsan!
Jag är en tjej på 19 år som ska skaffa min allra första egna hund inom två-tre år. Det kan såklart ta längre tid då jag måste ha ett stabilt jobb med ekonomi, större boende, att kunna lägga undan pengar då och då till oplanerade veterinärbesök, tid och liknande.
Jag har ett riktigt stort intresse för hundar och har haft det så länge jag kan minnas. Jag har även haft praktik på olika hunddagis och lärt mig väldigt mycket. Jag har kikat runt en hel del på olika raser och vilken som skulle kunna passa mig.
Jag har varit väldigt inne på rottweiler, men vet att många säger att den rasen inte är en bra "förstahund". Jag förstår självklart hur dom menar, det krävs ju väldigt mycket tid och energi. Samtidigt tänker jag att det borde vara bättre att skaffa den rasen som man verkligen vill ha och lägger ner hundra procent, istället för att köpa en ras som är enklare men som man faktiskt inte vill ha, eller hur tänker ni kring detta? Jag har pratat med flera som har haft rottweiler som förstahund och det har gått hur bra som helst. Det är ju säker olika för alla såklart. Jag vill även tillägga att jag vill ha en medelstor-stor hund.
Det som jag skulle vilja använda min hund till är:
Långa promenader/löpning.
Agility.
Slappa i soffan.
Nosework.
Lydnad.
Funka ihop med barn.
Jag vill heller inte ha en hund som är allt för enkel, jag tycker det är roligt att få jobba, se framsteg och slita.
Så ni med erfarenhet kring hundar, vad skulle ni anse är en bra ras för mig?
Hej!
När jag föddes hade vi en schäfer-rottweiler, en tik och sedan när hon var 12 så skaffade vi en hane. Den äldre gick då bort inom kort och sedan så skaffade vi en tik när hanen var 5 månader och tiken var då 7 månader. Sedan gå hanen bort vid 8 års ålder och sen hade vi bara tiken och när tiken är 9 så skaffar vi ännu en tik och sedan går den äldre tiken bort vid 11 och nu har vi en rottweiler som är 4 och en dvärgpinscher som är 2.
Så lite erfarenhet finns det haha. Men speciellt den senaste har varit "min hund". Jag är den som hon ser som flockens ledare. Det intressanta med rottweilers är att de är verkligen fantastiska hundar. Men samtidigt ska man tänka på att de är 50-60 kgs mördare med, fast tama. Men om man gör fel så kan man ha det drygt. T.ex. så den tiken som vi tog över när hon var 7 månader hade blivit psykiskt misshandlad som valp och hade problem att lita helt på oss hela hennes liv. Hon var väldigt gullig men kunde bli osäker i en del situationer och kunde då bli mer aggressiv.
Men samtidigt är de riktiga gosiga björnar som är väldigt aktiva när och om du vill det och samtidigt riktiga lat hundar, de är lite vad man gör de till. Smarta och går att lära en massa trick, lugna rent allmänt men när de gäller så är de alltid först. Först till att vakta, först till att gå ut, ja allt egentligen.
Men det finns en väldigt viktig tid, när de är runt 2 och kommer i lite av en trotsålder. De börjar då utmana dig. De är lite nyfikna på om det kanske är de som bör leda flocken. Det kan vara svårt att avgöra när och om de testar en, men man ska som sagt vara lite vaksam på det oavsett eftersom att det börjar smått men sen så kan det gå över till att de morrar om man vill ta ner de från soffan om man låter det gå för långt.
Det är inte så svårt, men det kräver att man från tidig ålder visar att ni gör vad du vill och att det aldrig ändras.
Men rottweilers överlag kan jag inget annat än att rekommendera. Super fina, gosiga, aktiva, smarta, roliga, klumpiga men samtidigt graciösa. Också sjukt gulligt när de är sig själva och inte riktigt fattar hur stora de är och kanske flyttar ett bord eller något bara för att de kände för att gå där och sedan kollar helt oförstående på en.
Nej, nu saknar jag min lilla 50 kg "bebis" där hemma...
