• Anonym (Ts)

    Nu är de här.

    Nu är de här, bonusbarnen. 12 och 14 år gamla. De sa hej, sa att de ätit, 10 minuters samvaro. Sen upp på sina rum. Där kommer de sitta framför dator och mobil till 10 i kväll när de lägger sig, eller senare det är ju lov. Den ena är 4-5 h per dag bara på tik tok. Jag är bara ledsen och har ångest, en barndom som försvann. Pratar jag med deras far blir det bråk, han vägrar regler för skärmanvändande. Kanske inte konstigt. Han kommer sitta framför tv hela kvällen. Och jag här. På familjeliv, för vad ska jag göra? Mer än gråta mig själv till söms igen.

  • Svar på tråden Nu är de här.
  • Anonym (pappa)

    Ungarna är i den åldern när det absolut inte är kul att hänga med päronen, varken bio eller bonus. Det enda du kan göra är att hitta på grejer som du tycker är roligt och bjuda med dem, vill de inte så vill de inte, då gör du det själv. Lite samma med karlar, tyvärr. Många av oss har ytterst lite initiativförmåga, särskilt på sommaren när det är varmt. 

    Skapa dig ett eget liv, bjud in de andra i det och vill de inte så vill de inte och då kanske det är dags att börja fundera på om det är värt det i längden.

  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Ts) skrev 2020-06-28 18:05:50 följande:

    Nu är de här, bonusbarnen. 12 och 14 år gamla. De sa hej, sa att de ätit, 10 minuters samvaro. Sen upp på sina rum. Där kommer de sitta framför dator och mobil till 10 i kväll när de lägger sig, eller senare det är ju lov. Den ena är 4-5 h per dag bara på tik tok. Jag är bara ledsen och har ångest, en barndom som försvann. Pratar jag med deras far blir det bråk, han vägrar regler för skärmanvändande. Kanske inte konstigt. Han kommer sitta framför tv hela kvällen. Och jag här. På familjeliv, för vad ska jag göra? Mer än gråta mig själv till söms igen.


    Ja, nu har du valt denna man att dela ditt liv  med. Du kan lämna honom och träffa en annan, mer ansvarsfull och mogen man. 
  • Zaxika

    Visst kan det kännas sorgligt, men de har ju ofta sin sociala samvaro på nätet. Vuxna tenderar ju också att lägga stor del av sin tid framför skärmar. Du kommer inte få igenom någon ändring på detta, med tanke på att deras pappa inte ser någon poäng med det.

    Här har jag bakat lite olika kakor som har lockat till en extra stunds fika på kvällen. Ibland har de upptäckt att vi sett på någon bra film/program och de har hängt kvar med oss.

    Märker även att tonåringarna görna hänger i vardagsrummet om ingen vuxen är hemma, men annars går de gärna till sitt rum.

    Sen försöker vi hitta på lite roliga saker ibland. Typ escape room, Bounce/jump, pinchos, bio, stand up padle, bada. Nu med corona har det inte blivit så mycket sånt såklart.

  • Anonym (D)

    Det är inte dina barn så sluta lägg dig i! Du har ingenting med det där att göra. Om deras föräldrar tillåter dem att sitta vid sina skärmar så är det så och det är, som sagt, inget du ska lägga dig i.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (D) skrev 2020-06-28 20:30:39 följande:

    Det är inte dina barn så sluta lägg dig i! Du har ingenting med det där att göra. Om deras föräldrar tillåter dem att sitta vid sina skärmar så är det så och det är, som sagt, inget du ska lägga dig i.


    Konstigt att jag inte ska lägga mig i. Men när de var yngre så skulle jag både vabba och hämta dem tidigt om jag sluta tidigt. Jag hade inte bott så.här stort eller ens i den här stan om de inte funnits. Jag betalar hälften av allt här hemma, jag lever här med dem i vårt hem. Jag älskar dem och har levt många år med dem. Varannan vecka i över 8 år och du menar att det är att lägga sig i. Vi bor ihop, vi är en familj. Om jag inte ska lägga mig i dem varför lägger du dig i främlingars liv då med åsiker?
  • Ester69

    Har du försökt och få till en ändring och pappan inte är intresserad så ge upp. Du har gjort vad du kan. Må inte dåligt över det, det är inte ditt fel.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (D) skrev 2020-06-28 20:30:39 följande:

    Det är inte dina barn så sluta lägg dig i! Du har ingenting med det där att göra. Om deras föräldrar tillåter dem att sitta vid sina skärmar så är det så och det är, som sagt, inget du ska lägga dig i.


    Så om du ser någon slå ett barn så gör du inget, för det är inte ditt barn. Du lägger dig inte i? Spelberoende är något verkligt, jag är genuint orolig för att de är spelberoende.
  • Ester69
    Anonym (Ts) skrev 2020-06-28 20:45:06 följande:

    Konstigt att jag inte ska lägga mig i. Men när de var yngre så skulle jag både vabba och hämta dem tidigt om jag sluta tidigt. Jag hade inte bott så.här stort eller ens i den här stan om de inte funnits. Jag betalar hälften av allt här hemma, jag lever här med dem i vårt hem. Jag älskar dem och har levt många år med dem. Varannan vecka i över 8 år och du menar att det är att lägga sig i. Vi bor ihop, vi är en familj. Om jag inte ska lägga mig i dem varför lägger du dig i främlingars liv då med åsiker?


    Men hjälp vad du varvar upp. Varför frågar du om hjälp då? Man får räkna med att få svar man inte gillar. Hur du än vänder dig är det din sambos barn och tycker han det är okej att dom sitter vid skärmar jämt så är det så han vill ha det. Har gjort samma resa som du och sambon/särbon sitter nu varannan vecka med en spelberoende 18åring och ja nu ångrar han att han inte lyssna på mig.
  • Anonym (lll)
    Anonym (Ts) skrev 2020-06-28 18:05:50 följande:

    Nu är de här, bonusbarnen. 12 och 14 år gamla. De sa hej, sa att de ätit, 10 minuters samvaro. Sen upp på sina rum. Där kommer de sitta framför dator och mobil till 10 i kväll när de lägger sig, eller senare det är ju lov. Den ena är 4-5 h per dag bara på tik tok. Jag är bara ledsen och har ångest, en barndom som försvann. Pratar jag med deras far blir det bråk, han vägrar regler för skärmanvändande. Kanske inte konstigt. Han kommer sitta framför tv hela kvällen. Och jag här. På familjeliv, för vad ska jag göra? Mer än gråta mig själv till söms igen.


    Men det är väl inte så konstigt, så gör tonåringar. Mina egna inkluderade. Om jag skulle "tvinga" dem att umgås med oss vuxna skulle jag bara driva dem iväg ännu längre. Vi gör saker där vi informerar  dem om att det  kommer se (vi säger det i god tid) och frågar vilka som vill vara med. 

    Ditt eget mående däremot får du försöka hantera på något annat sätt än genom att tro att du ska "omvända" tonåringar. Kanske snarare är så att du och mannen inte har det så bra ihop? 
Svar på tråden Nu är de här.