Har ni någon gång övervägt att vara otrogna?

Nej, det har jag inte.

Jag har varit otrogen men då var det inget jag "övervägde" utan jag lät det hända.

Jag har varit otrogen mot mitt X och hade övervägt det ett tag innan jag var det. Struntade i om det kom fram eller inte. Den jag lever med nu skulle jag aldrig vara otrogen mot - han är alldeles för snäll och fin sambo för att kunna göra så mot.

Skulle få dåligt samvete och jag hade själv tappat tilliten. Däremot vara ärliga vad man känner och dela med sig av ev. fantasier.

Jag har varit otrogen men de råkade bara hända

Det är inte sånt som "bara råkar hända" utan ett medvetet val. Du är inte bättre än "lillajag"

Det fanns många skäl till mitt val att vara otrogen. Många år som gift utan att få sex, närhet och bekräftelse. Var utan sex och fysisk närhet i fem år för att maken ständigt avvisade mina försök. Dessutom gjorde han allt för att få mig att tappa tron på att jag var värd att ha sex med. Sen fick jag reda på att han varit otrogen några gånger. Jag gjorde då valet att för min egen självkänsla att vara otrogen. Strax därefter vågade jag tro på mig själv och att jag var värd något. Då vågade jag lämna honom. Jag ångrar mig inte och ja visst är jag ett svin.

Attityden till otrohet kan ändra sig lite över ett liv.

Jag var otrogen en gång när jag snodde min man från en rätt ny flickvän han hade, men har varit trogen i rejält många år nu. Har varit sugen på andra 3-4 gånger och även varit småkär några månader ibland men har hållit mig borta, har aldrig lagt ett finger på någon, och det har gått över då.

Nu är det riktigt illa, kan inte få en gift kollega ur mitt huvud och har tänkt på att ha sex med honom sedan februari. Han söker upp mig och pratar helt i onödan flera gånger om dagen, igår när jag föreslog lunch på stället han och jag brukar äta ensamma på och en annan manlig kollega snabbt nappade blev han synligt besviken. Gick iväg en stund och kom sen tillbaka till mig och sa att han följer med ändå. Tur att den tredje mannen inte är så perceptiv.

Idag kom han in på mitt rum och stängde dörren om oss (jag delar rum med en annan som inte var där) och jag fick hjärtklappning för jag ville bara hoppa på honom. Varför stängde han dörren? Och de blickarna? Är han lika kluven som jag? Vi är båda korrekta och väl medvetna om vad som utgör sexuella trakasserier på en arbetsplats. Ska något hända alls måste det bli utanför kontoret.

Så det vore fint om detta gick över nu för min kropp är inte riktigt klok. Två dar tills vi skils åt av semester. Ge mig styrka för detta är otroligt jobbigt.

Förstår du själv hur korkat det låter?

Du säger att du står för dina handlingar men skyller på att du var omedvetet otrogen. Den ursäkten är ju själva definitionen på att inte stå för vad man gör.

Du växer nog upp en dag Jossan.