Rädsla för psykos efter att ha haft symptom på det.
Jag började med nya mediciner mot adhd för några år sedan. Efter ca 1.5 år började jag bli deprimerad, och fick självmordstankar varje kväll när min medicin gick ur. fick allt större sömnbesvär också, vilket säkert bidrog till att jag började uppfatta världen väldigt konstigt.
Jag har i efterhand fått veta av en läkare att jag inte troligtvis hade en fullskalig psykos, men en djup depression med psykotiska symptom. Jag slutade med adhd-medicinerna och blev gradvis bättre efter det, men är efter 1.5 år fortfarande sjukskriven och inte helt återställd. Har många otäcka obehagskänslor inför det som hände, har varit med om många svåra saker i livet, men det har aldrig tippat mig över den gränsen så som detta gjorde.
Läkaren sa till mig att vem som helst kan få psykos, vilket jag inte visste faktiskt.
Bland annat hörde jag saker som inte fanns på riktigt, folk som pratade, jag kunde aldrig höra vad de sa exakt, mer som när man hör en fest på avstånd, väldigt ljudligt men inga tydliga sammanhang. I de stunder jag hörde dessa saker så var de helt verkliga, men ibland märkte jag ganska snabbt att ljuden inte var på riktigt då det inte var någon därifrån jag hörde ljuden (som på jobbet kunde jag höra ljud från källaren, men när jag gick dit så var det ingen där)
Så gick jag i ca 8 månader, jobbade som vanligt och sa inget till någon för jag vågade inte. Hade en massa andra paranoida ideer om saker också, samt att världen såg annorlunda ut på något sätt, svårt att förklara. Hela händelsen är väldigt obehaglig i efterhand som det ligger en obehaglig känsla i det hela som jag också gick med hela den tiden utan att själv inse det då.
Ni som haft psykos och tillfrisknat, hur länge kände ni av psykosen i efterhand, var ni rädda för att den skulle komma tillbaka? Om ni fått flera, hur märkte ni att ni höll på att gå in i psykos (om ni märkte det)?
För mig tror jag det hade varit ganska tydligt om det hände på samma sätt som sist. Kommer nog aldrig våga medicinera för min adhd igen heller, även om jag har en allvalig adhd som egentligen behöver medicineras :(