Min pojkvän är så vag med sina känslor

Jag behöver skriva av mig angående min kille.

Vi har varit tillsammans i 3 år och det har varit bra år. Jag hade innan honom ett destruktivt förhållande där jag var den svaga länken och som fick stå ut med mycket psykisk misshandel och en del våld. Jag träffa min nuvarande ganska fort efter förra förhållandet (ett halvår) och vi var mer som vänner först då jag inte var så mottaglig men sedan växte känslorna fram mer och mer! Så vi blev sambos och har våra små katter tillsammans. Vi har väldigt roligt ihop, vi har rest, vi delar samma intressen och är anpassar oss mot varandra på ett väldoft bra sett. Det finns inga problem förut ett som jag har mot honom och det är att han är så ytlig med sina känslor, detta märker jag mest när vi är osams. Han kan aldrig se efter mitt perspektiv, han lyssnar inte utan ska hugga tillbaka med ?men dudå, dudå du gjorde si och så?. Det går liksom inte att diskutera med han. Han är som en vuxen bebis.. ställer aldrig frågor, pratar aldrig om sig själv och hur han ser på saker, öppnar sig aldrig. Väldigt fantasilös. Enda gången han gör det är om det handlar om spel, när han är dålig förlorare eller när någon ifrågasätter honom. Jag har ju alltid sett att han är konflikträdd, feg och tyst. Han ställer sig alltid i bakgrunden när det uppstår konflikter. Jag tycker det är så oattraktivt och frågar honom ofta vad han skulle göra i en situation där jag hamnar illa, ska han bara stå där då och titta på? Borde inte alla människor ha lite skinn på näsan och ha en gräns för saker? Eller är han väldigt omogen för sin ålder?! Trots detta så är han den jag vill leva med för allt annat väger tyngre än detta, han är väldigt romantisk, omtänksam och modig! Nog den modigaste jag har träffat, inget stoppar honom förutom känslor och katastrof-situationer. Många kommer nog säga att jag ska acceptera honom om jag vill vara kvar.. absolut men kanske någon mer som har erfarenhet och kan ställa bra råd hur jag kan tänka är att inte såra eller pressa honom.