Hormoner och gråt?
Är i v 30, har grinat mig igenom nästan hela graviditeten, men nu är det nog värre än nånsin. Grät på ultraljuden, varje gång hos bm, grät på jobbet.. Nu har jag semester och sen antagligen graviditetspenning men gråter istället ner sambon, soffan, katterna, dag efter dag efter dag. Vill inte träffa nån men heller inte vara själv. Känner mig så sjukt jobbig som flickvän! Hur orkar han? Så läser man om baby blues, att det kan bli rätt mycket gråt efter förlossningen... jaha, gött. Ser andra gravida som verkar gå runt och mysa och tillochmed handlar mat utan att gråta i kassan. Nån som haft det såhär? Kommer det nånsin bli bättre eller är det såhär livet kommer fortsätta?