Jag har autism, låt mig vara ifred!
Överallt jag går, speciellt nu på sommaren, så är det alltid någon som ska komma fram och prata. Det är nästan alltid en äldre person som vill prata med mig, en äldre gubbe eller tant.
Som idag. Jag satte mig på en bänk för att bara sitta där och njuta av tystnaden. Så skönt att vara ensam. Då ser jag att en tant med rullator kommer gåendes och då förstår jag direkt att det är kört. Hon sätter sig på bänken mittemot mig och börjar genast prata. Jag svarar kort och slutar sedan att svara, för att hon ska förstå att jag inte är intresserad av att samtala. Hon fortsätter att babbla på och stör min frid och det slutar med att jag säger åt henne ?Ursäkta mig men jag vill inte prata!? varpå hon fnyser åt mig att jag är otrevlig och går därifrån. Hur är man otrevlig bara för att man inte vill ha en konversation?
Suck. Hur kan man INTE märka om en person inte vill prata? Ska det vara så svårt att förstå? Antingen kan man vara tyst, eller så kan man väl sätta sig någon annanstans!
Tycker att det händer ofta nu på sommaren att folk sätter sig bredvid en eller i närheten av en och vill prata och som sagt är det oftast gamlingar det handlar om. Alla vill inte prata, men det verkar de inte bry sig om. Jag vill vara ifred, så låt mig vara ifred. Jag vill inte prata om väder och vind och jag vill heller inte prata om djupa saker. Jag vill inte vara din psykolog eller lyssna på dig. Jag har autism, låt mig vara ifred. Är också övertygad om att även fast man inte har autism så är det långt ifrån alla som vill småprata med främlingar.
