Abort som enda alternativ

Hej!

Jag är en kvinna på 38 som hamnat i en jobbig situation som jag inte alls räknat med såklart, har blivit gravid Trots skydd med en man jag dejtat någon månad. Allt är bara totalt fel tidpunkt just nu för att behålla ett barn, samtidigt som jag brottas med tanken av att de kan vara min sista chans till ett barn till. Har ett barn i övre tonåren så jag har inte direkt haft en tanke på att skaffa fler barn heller, förrän jag nu hamnade i denna situation liksom.

Känslor och hormoner tar över mitt hjärta och hjärna, även om jag logiskt vet att det inte går att behålla ett barn bara sådär så vill mitt hjärta nånting annat stundvis. Mannen i fråga vill verkligen inte ha barn och även om jag absolut skulle klara av det själv så befinner jag mig jobbmässigt inte i ett läge som passar sig för att bli gravid och mammaledig.

Jag sörjer samtidigt flera år av barnlängtan som jag delade med min exman, han kunde inte få barn och jag fick acceptera och förlika mig med tanken på att jag får nöja mig med ett barn åtminstone.

Det är så mycket gamla och nya känslor som bubblar upp nu i och med ett positivt gravtest för en vecka sedan.

Jag gråter mycket och antar att jag redan tagit beslutet att göra abort, även om det kommer vara jobbigt.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg, mer än att ventilera, sörja och kanske fler varit med om liknade och kan känna igen sig i det jag skriver.

Tack för att ni läst