Lämnar ni era barn själv på camping?

Jag hade alltid uppsikt/var med. Jag tror en av faktorerna för "ungar vind för våg" är att det är mkt kröka på semestern, och det redan tidigt på dagen. Slappa och dricka och campingen ses som en fritidsgård.

De personer jag känner som gör så uppfattar jag som ganska naiva generellt. De blundar för allt det obehagliga i tillvaron och vill vara sådana där sköna typer som säger ?Äsch det är ingen fara, ta det lugnt, du överdriver?.

Samma personer uppfattar mig som ?hönsig? för att jag vill veta var mitt barn är. Jag har sett en del genom mitt jobb så jag betraktar det snarare som realism. Jag fattar inte hur man kan ta sådana risker med sitt barn.

Sedan har vi den bekväma typen som vill ha ?egentid?. Mina egna föräldrar var sådana. De var inte intresserade av vad vi sysslade med utan lät oss ränna vind för våg. De var väletablerade och förmögna så det handlade inte om sociala problem eller missbruk. Visst, det var 70-tal, men alla föräldrar betedde sig inte så.

En vän till mig jobbade under en period på ett bibliotek i Stockholm city där den här typen av bekväma föräldrar kunde dumpa sina barn för att gå och shoppa. Ibland fick personalen vänta kvar efter stängningsdags eftersom något barn var kvar utan mobil eller telefonnummer till föräldrarna som inte fattade varför personalen var upprörd när de väl dök upp.

Sedan har du föräldrar från länder med en annan syn på barnsäkerhet, Sverige är långt före internationellt sett, och förstås dysfunktionella föräldrar med missbruksproblem etc.. Det skulle inte förvåna mig om föräldrarna till en del av barnen på campingen sitter och krökar ?för det är ju ändå semester?.

Det finns alla sorter men konsekvenserna kan ju bli katastrofala oavsett.

Vill bara säga att det är sorgligt att det är så vissa föräldrar gör. Tror de är naiva och bara " litar på" att allt är bra med barnet som lämnas så. Så vill de ha sin semester och bara ta det lugnt och barnet får sköta sig själv.

Känns inte bra i hjärtat riktigt tycker jag.

Nej. Känner samma själv!

Barnen verkar vara så uppmärksamhetssökande också och är mer med oss vuxna än med barnen. Kanske för att någon ger dem uppmärksamhet...

Tycker det är så synd om dessa barn!

De gruvar sig säkert för semestern.. De spelar minigolf och åker trampbilar, föräldrarna med en öl i ena handen hela tiden.

Du hjälper ju familjen att göra så, när du tex ger barnen mat. 

Ni bjuder alltså ett främmande barn på mat utan att prata med föräldrarna först?! Det låter extremt gränslöst. 

Det finns en mellanväg det är inte antigen skita i barnet eller gå med barnet i koppel. Jag vet på ett ungefär var min 6- åring är men jag följer inte minsta steg hon tar, vill hon gå till lekparken 50 meter bort med sina kompisar så får hon göra det utan att jag är med (hon är 6 år) 

Precis, ofta är de uppmärksamsökande, de vill ha vuxenkontakt.

Men om det är dags att äta så säger jag vänligt att de får gå till sin familj och barnen får leka senare igen.

Är i princip uppvuxen på camping (samma camping hela somrarna varje år hela livet) och vi fick gå vart vi ville innanför campingen. Det var regeln. ?Ni går inte utanför campingen?. Och det gjorde vi inte heller så våra föräldrar hittade oss alltid när de ville. Typ alla barn lekte fritt där och det var en stor del av tjusningen med att vara där. Så underbart och fritt liv och ja, mina barn får även dem leka fritt på camping.Tycker det är tragiskt att folk verkar bli mer och mer hönsiga för varje år som går. Det är inte barnens bästa alls.

Jag hade också den barndomen och det var ju fantastiskt. Oftast var det ju samma familjer som kom till samma ställen i samma veckor år till år så man kände ju varandra och vi barn drog runt och lekte, eller hängde när vi blev äldre.

Det där som TS skriver att hon kände sig tvungad att bjuda på mat, som det låter nästan emot sin vilja, för att hon som vuxen inte såg till föräldrarna. När jag var barn och vi lekte vid eller i någons husvagn eller bil när det var middagsdags så sa någon förälder alltid till att det var matdags och vi skulle springa "hem" till vår egen middag eller springa och fråga om vi fick äta med dem istället. Det var nog aldrig någon som kände sig tvungen att bjuda på mat för att föräldrarna inte syntes till.

När vi enbart stannar två - fyra dagar har jag alltid koll på vart mina barn är på campingen, finns alldeles för mycket idioter i världen för att jag ska kunna släppa dem helt.

De gånger andra barn hängt hos oss innan lunch/middag har jag sagt till dem att det är dags att gå hem, bett dem visa vart de campar och följt med för att "överlämna" dem till föräldrarna.

Som någon ovanstående skriver om det fria campinglivet som barn - om man är säsongsboende på en camping och är tjenis med de flesta boende så är väl det gott. Under sådana förhållanden skulle även mina barn få springa "fritt" inom de gränser vi satt upp. Med gränser menar jag - berätta vart du ska och vem/vilka du ska leka med, inte hänga i butiken, inte gå ner till vattnet, ska någon kompis äta är det troligtvis dags för lunch/middag - gå hem.