Hans nonchalans gör mig galen
Jag börjar tröttna rejält på min mans nonchalans. Han är på många sätt bra och fin, men han kan absolut inte be om ursäkt. Om han trampar mig på foten, eller råkar nypa mig, är det inga problem. Men när han gör något fel, då finns orden inte i hans vokabulär.
Han har varit bortrest i veckan. Jag har varit ensam med barnen. Vi har suttit hemma utan bil eftersom han haft den och således inte kunnat åka och bada. Idag är sista varma dagen. Han meddelade tidigare att han skulle åka idag på morgonen, så skulle vi åka och bada när han kom hem.
Men, nu fick jag sms om att han vaknat först nu, behövde fixa saker och åker om några timmar. Han kommer alltså inte hem förrän i eftermiddag, istället för lunch som tidigare sagts. Jag förstår att man försover sig, att saker kan hända och att planer inte alltid blir som man tänkt, men jag förväntar mig en ursäkt. Jag förväntar mig att han lägger sig, säger förlåt och raskar på så gott det går. Men inte. Han lägger fram det som ett konstaterande som jag bara får acceptera och blir dessutom sur när jag uttrycker att jag är irriterad över hans beteende.
Hur fasiken ska jag få honom att fatta hur jäkla nonchalant han är i sådana här fall? Det kanske är jag som är överdrivet nitisk i beteenden, men i min värld ber man om ursäkt när man bryter saker man sagt att man ska göra.