Snälla säg att hon tröttnar på honom snart

Du säger det själv. Hon lever det liv du inte ville ha. Det betyder gissningsvis att han vill ha det livet du inte var beredd på att ge honom. Hon kanske genuint är kär i honom och vill ha familj. Han är den som lyssnar på henne när ingen annan gör det. Hon kan se saker i honom du kanske aldrig upptäckte.

Försök fokusera på ditt eget värde och bygg upp dig själv.

Finns alltid mer perfekta kvinnor om man ska vara ytligt lagd. Sen kan jag tycka att han är lite äcklig som skaffar en så ung tjej. Tycker inte det är jättefräscht men såklart kan hon vara toppen osv. Men det är lite gränsfall åldersmässigt för mig...

Att hon är ung och snygg sticker såklart i ögonen. Men du behöver bygga på ditt eget värde och känna att du duger.

"Jag är faktiskt inte så bitter som jag låter"... Nej  jag tror att du är ännu bittrare och ger verkligen missunnsamheten ett ansikte.
Men tack för en ärlig och rolig tråd, inte många vågar erkänna sin avundsjuka och bitterhet så tydligt. Faktum är att 12 år inte är någon stor åldersskillnad. Hon ser saker hos ditt ex som inte du såg och hon lever det liv du inte ville ha. Var glad över att det funkar bra mellan henne och sonen och fokusera på ditt eget kärleksliv, inte exets! 

Hon ser nog samma sak som du gjorde en gång i tiden. Kanske en snäll kille med humor? Eller nåt sånt.

Du låter otroligt svartsjuk och missunnsam! Kan du tänka dig att det finns fler kvinnor i världen som skulle vara intresserade av ditt ex, även om de är så pass mycket yngre än honom? Antingen går de isär eller så får du börja fundera på en lämplig bröllopspresent någon gång i framtiden. Ingen vet. Det som är säkert är att du nu får gilla läget, även om han ligger med en riktigt het tjej, eller någon grotesk padda.

Det jag reagerar mest på ts, är att du har din son så pass lite som var tredje helg!! (eller har jag läst/förstått helt galet?)

Du skriver att du "haft det lite struligt på sistone", är det inte där ditt fokus borde ligga? Göra ditt liv lite mindre "struligt" så du kan ta större ansvar för sonen. Det enda jag kan tänka som godtagbar anledning till att ha sitt barn så pass lite är om man är svårt sjuk och behöver genomgå en tuff behandling, har någon NPF diagnos och behöver tillfälligt ställa in medicin, eller om man genomgår någon missbruksbehandling.

Jag förstår att det är svårt att låta bli att jämföra sig, du jämför dig med henne och ser det liv som du i teorin kunde ha haft nu. Men som det är nu borde du istället försöka vara tacksam för att din sons pappa har en flickvän i sitt liv som uppskattar honom och som dessutom funkar bra ihop med din son, och att sonen också ovanpå allt gillar henne. Sonens pappa blir en mycket bättre pappa om han också mår bra och har en partner i sitt liv och det borde du försöka känna tacksamhet för, för din sons skull.
Istället för att önska att relationen tog slut, borde du önska det motsatta så att din son slipper utstå ännu en separation från en vuxen som han gillar, och som i slutändan också kanske skulle göra att pappan är ledsen och trött och inte kan vara en lika närvarande och trygg pappa som annars.
Pappan är ju trots allt nästan helt ensamstående med ansvar över ert gemensamma barn. Dessutom skriver du att han sitter och lyssnar på dig i telefon och hjälper dig med saker i ditt liv.

Det låter som om du både vill ha kakan och äta upp den, dvs du vill ha ett "fritt" liv, men ändå skall ditt ex finnas där, ta huvudansvar för ert barn, och dessutom utgöra något slags "skyddsnät" för dig. Om jag inte läst din ts helt galet så kan jag bara säga att du behöver fokusera på dig själv och faktiskt "växa upp lite".

Du är otroligt avundsjuk. Det är helt normalt. Vad är det du är mest avundsjuk på? Kan du se vilka kvalitéer du beundrar? Använd avundsjukan som bränsle för att förbättra ditt liv.

I stället för att vara svartsjuk borde du vara tacksam att din son har en kvinnlig förebild i sitt liv som tydligen både är noga med sitt inre och yttre, inte har några problem att umgås med din son och är delaktig i hans liv nu när du är väldigt frånvarande. Ditt ex måste ju vara en bra person eftersom du skaffade barn med honom och det ser väl även hon. Släpp bitterheten, red upp ditt liv så du kan vara en närvarande mamma !

Jag tänker att ts kanske mer är avundsjuk än svartsjuk. Det låter ju som att du ts har haft det väldigt tufft efter separationen. Sqmtidigt tycks det ha gåttväldigt bra för exet. Jag kan förstå att det känns jobbigt, även om man "borde" vara glad för barnets skull. Men känslorna följer inte såna mallar. Jag tycker att du ska acceptera dina känslor (som förmodligen handlar mer om kontrasten hur det gått för dig och exet än om att 23åringen ärkär i din man) och låta dig känna besvikelse (under en begränsad period).

Får du rätt stöd med de bekymmer som du själv har ochär på väg att få ordning på dittliv igen?