Jag vill bo själv (och med vårt barn såklart)

Philantrophy, du kan sluta döma. Kanske kändes det inte så då.

Till TS: kanske kan du föreslå en paus och att ni testar bo isär på prov några månader? Så blir det inte helt definitivt och du kan känna efter.

Se där ja första inlägget redan dömande. Ja vet du vad, jag vet inte hur gammal du är eller haft ett längre förhållande som jag i drygt 20 år. Du vet människor kan förändras och då menar jag både han och jag, jag skaffade inte barn för 10 år sedan med en man jag kände va ivägen. Men saker förändras.

Kan vara en idé att prova att bo isär ett tag!

Känner samma efter 16 år under samma tak och ett tonårsbarn.

Men, litet nätverk och isåfall stress med ekonomin skulle tära på mig mer isåfall ensam än nu. Så väntar några år med att lämna.

Samma här. Har levt ihop i 23 år och är extremt less. Väntar tills barnen flyttat ut för att inte skaka om deras värld för mycket.

Man skall inte stanna enbart pga barnen. Men som fler varit inne på här. En mjuk övergång kanske är den nästa lösningen i din situation

Är det något du sagt till din partner. Att du bara stannar för att ha en bättre ekonomi?

Ja, du ska vara med honom resten av livet ja. Du har valt att bilda familj med den här mannen och då får du stå ditt kasst. Din man och ert barn ska inte behöva lida och få sina liv och familjer krossade på grund av att du inte kan skärpa till dig och stå för dina beslut. Sluta tänk så negativt och var nöjd med det du har. Ju mer begativt du tänker desto mer kommer du vantrivas och hitta på ännu fler påhittade ursäkter för att rättfärdiga för dig själv att det är okej att dra. Det är det inte och det är det aldrig så länge det inte finns extrema saker som till exempel misshandel eller otrohet inblandat.

Håller helt med Stolt Farsa. Stanna inte för barnens skull. Jag lovar, de känner av hur du mår. Och är det så du vill att dina barn ska se på hur ett förhållande ska vara? En mamma som helst inte vill vara nära pappan? En mamma som inte känner kärlek? Deras syn på hur förhållanden är blir alltså att det är känslolöst, utan kärlek och beröring.

Jag tror mycket mer på att det, i långa loppet, är barnen som vinner på att få en mamma som känner sig stark, lycklig och självständig! Livet är kort, slösa inte bort det! Du kan vara en alldeles underbar mamma, som mår bra!!!

Lycka till, tror du själv redan har svaret på dina frågor

Tur vi bor i Sverige och har valmöjligheter nu förtiden. Nej kommer förmodligen inte nöja mig då kommer jag ruttna inombords och då drabbas barnet ändå.