Jag tror min sambo är bipolär eller har adhd, han vägrar utreda sig!!

Det låter som en riktigt ouppfostrad skitstövel. Allt är inte en diagnos.

Flytta isär. Han är uppenbarligen inte oroad eller ser sina utbrott som något fel. Varför skaffar du barn med honom? (jag förstår mer om det är oplanerat men?)

Varför vill du skaffa barn med en stor unge???

Kanske filma han när han får sina utbrott så han ser det du ser. I hans huvud är de antagligen inte lika illa som du säger till han. Men viktigt han får titta på det när han är i en lugn situation.

Bipolär är ofta en lång process innan man får medicinen att fungera optimalt. Och adhd tar tid att utreda.

Sen att gå till vc som sen ska skicka remiss till vuxen psykratin kan med ta tid. Men på vc kan han få träffa en psykolog som kan ge honom funderingar om vad för pappa han vill vara.

Annars har mvc/bvc psykologet som är specialiserade på familjelivet. Kanske värt att släpa med han dit? Då kan ni få tips hur undvika hamna i situationer där han tappar tålamodet och blir arg. Och förhoppningsvis får ett uppvaknande.

Åh du valde att stanna i denna relationen varför?

Sexet?

Att han är underbara mellan sina utbrott?

Utseendet?

Vill inte karln göra ngt åt det får du väl vara vuxen nog att inse att det inte är en hållbar situation för dig eller ditt ofödda barn...

Sorry men sanningen svider

Att slänga saker gör han för att skrämma dig, det är psykisk misshandel . 

Du verkar ju vara en riktig expert så varför beter han sig som han gör om det inte är en diagnos menar du? Underbart med människor som tror dom vet allt. Varför ens kommentera om man bara ska vara elak? Då är det ju du som är en skitstövel. Suck.

För jag vet att han inte menar nått han säger eller gör och man kan inte styra över sina känslor? Tänker aldrig lämna han bara för han behöver hjälp med att kontrollera sig. Då vill jag ju hjälpa han att bli lugnare så han själv kan få ro i sinnet. Har märkt att han skakar mycket på benen som om han vore stressad.

Tack för tipsen! Ska verkligen kolla upp lite av detta :)

Fast han är en tjurig bebis som vägrar att bry sig tillräckligt för att söka hjälp för detta. Självklart vill du hjälpa honom men vill han inte hjälpa sig själv är det dömt att misslyckas. Du kan inte fixa honom.

Det är vanligt hos folk med adhd att skaka med benen så.

Försök hitta vad för triggers som utlöser utbrotten. För mycket intryck brukar vara en faktor.

Bra med sömn, regelbundet med mat och att undvika stressiga situationer. Nödsnacks kan vara bra att ha undangömt.

Du behöver vara lyhörd och när bebisen kommer snappa upp signaler att det håller på att bli för mycket för honom innan det händer.

De med adhd som jag känner som har barn lyckas ändå behålla lugnet betydligt bättre med sina barn än med andra.

Jamen, det var ju förbannat smart att gå och bli gravid med den där. Not!

Först vill jag be dig TS att hålla ett öppet sinne nu. Jag skriver från egen erfarenhet och det jag vill berätta för dig är svårt att ta in.

Visst kan han vara sjuk men hans beteende är samtidigt att han misshandlar dig. För det räknas som misshandel när man surar för att manipulera sin partner att inte ta upp ämnen man inte gillar. Och det är definitivt misshandel när han slår sönder saker omkring sig. Du lever i ett våldsamt hem.

Du kan få stöd på MVC/BVC, Familjerådgivning på din ort och på vårdcentralen. Ta omgående kontakt med någon av dessa och be om hjälp. För du bör inte försöka fixa detta själv. Om du ser djupt inom dig själv vet du nog redan att det är sant. Hade du kunnat fixa din man så skulle han inte bete sig som han fortfarande gör.

Vägrar han följa med dig så går du själv på rådgivning. Du behöver också stöd. Man har verkligen ingen ork att ta hand om en man som vägrar bättra sig när man har en liten också.

Jag har två barn, äldsta med en man som betedde sig som din. Det var som att läsa min egen historia. Och det blev med tiden värre... mycket värre. När babyn kom eskalerade eländet och inom ett par år separerade jag från honom. Sen tog det många år innan jag blev fri på riktigt och kunde gå vidare med en ny (lugn) man.

Agera nu så att du slipper lägga den bästa tiden i ditt liv på att hantera din mans utbrott. De är inte dina att ta hand om. Du ska ta hand om dina barn, inte vuxna människor.

Önskar dig allt gott!

Du har alltså inte bara råkat bli, utan aktivt försökt, bli gravid med denna man? Som är otroligt omogen, oresonlig, dålig på kommunikation, lätt till att bli arg och är dessutom fysiskt aggressiv? Du vet att det är en typ av misshandel att antingen slå mot föremål eller kasta sönder saker?

Varför, varför, varför väljer man medvetet att tillsätta ett oskyldigt barn till denna situation?

Man kan inte tvinga någon till insikt, det behöver man nå själv. Du kan sätta dig ned i lugn och ro och spilla ut ditt hjärta om hur hans beteende påverkar dig och din oro för hur det kommer bli med barnet. Alternativt skriva ett brev som han kan läsa i lugn och ro vilket kan hjälpa till att förhindra att han känner sig lika attackerad. Men om han gått hela livet, och genom hela ert förhållande trots att du sagt till honom flera gånger, utan att få insikt i sin problematik finns det inte mycket hopp om att det kommer hjälpa. 

DU kan inte göra honom lugnare.
DU kan inte ge honom ro i sinnet.
DU kan inte ge honom insikt. 

Du kan inte göra detta åt honom eller tvinga honom att nå det själv. Och det är riktigt oroande att du gör så många ursäkter åt honom. Nej, man kan inte kontrollera hur man känner men man kan 100% kontrollera sina handlingar. Man är även 100% ansvarig över vad man säger och gör även om man inte menar det. Det är fortfarande lika illa. 

"Tänker aldrig lämna han bara för han behöver hjälp med att kontrollera sig" Denna mening ursäktar alla män som misshandlar sina kvinnor och säger åt kvinnorna att de bör stanna och hjälpa mannen kontrollera sig. Jo, att en man behöver hjälp(och dessutom inte söker den) att kontrollera sig är definitivt en bra nog anledning att lämna. 

Man slutar aldrig förvånas över hur självdestruktiva vissa kvinnor är. Herregud säger jag bara.

Alltså aktivt valt att skaffa barn...  Det finns många osmarta kvinnor på FB. Men detta tar priset. När man tror man läst det värsta, så kommer det alltid en ny TS

Det är inte att vara elak att påpeka att man inte kan sätta en diagnos på allt obekvämt beteende. Du bor med en skitstövel men försöker skapa undanflykter för hur han är mot dig. Inse sanningen istället och se dig om efter någon bättre person! Du undrar varför han är som han är? För att han kan!

Vad vi försöker säga dig TS är att det spelar faktiskt ingen roll om din kille har en diagnos, det är absolut inte omöjligt att ADHD finns med i bilden med tanke på vad du beskriver,
Så länge han inte själv ser något problem och vill förändra sitt beteende så kommer det att vara kaos och en bebis som kanske skriker och tar all uppmärksamhet han får från dig kommer inte att förbättra situationen  - för att inte tala om hans vilja och förmåga att sätta sina egna behov åt sidan för att vara förälder!

Därmed inte sagt att personer med diagnos inte kan vara bra föräldrar, varken bipolär sjukdom eller ADHD innebär automatiskt att man bara tänker på sig själv och bär sig åt som en treåring då det går emot en. Många lär sig att hantera sina svårigheter och behandlar sina humörsvängningar, men då krävs det insikt och vila!

Och det finns ingen lag som tvingar honom till utredning så släpp det. Adhd är ändå bara bluff