Så roligt att det inte är så tyst längre!

När jag flyttade hit för ett par år sedan, var det totalt tyst här. Vi har en lekplats, en stor trädgård, en det fanns bara äldre här. Stendött. Nu har har kanske en del lägenheter blivit tomma, och istället har det flyttat in barnfamiljer, av alla de slag! De sjunger och tjoar, gungar och gräver i sandlådan. Deras föräldrar sätter ut plaskebasänger, och allt är livat och glatt! Jag älskar att sitta på balkongen nu, och höra alla rösterna från de lvuliga små. Skrik och gråt, men så mycket glädje! Tack för att ni kom hit, till mitt tråkiga kvarter!