Vad ska jag göra!!!!

Vad är det hemska du nu gjort omedvetet då?

Det ?hemska? jag har gjort är att hon har känt sig begränsad. Hon menar på att hon får dålig samvete när hon ska göra något. Tex ta en promenad, träna eller något annat. Det har absolut inte varit min mening att få henne att känna så och det har hon själv sagt att hon vet men hon känner så iallafall. Vi är också långt ifrån varandra när det kommer till sex där jag vill betydligt oftare än henne och det har gjort att hon tappat suget helt för det.

Ibland kan det behövas att partnern tar det steget (att lämna) för att man ska börja känna efter själv hur man vill göra.

Och även om ni separerar, så kan hon behöva det för att hitta pirret igen, och d ett t finns ingen som förbjuder er att bli ihop igen om det är menat att vara ni två...

Nej det vill jag inte tycka att jag är

Nej det vill jag inte tycka att jag är. Jag är mer för att mycket som sker ska göras effektivt och därav jag kanske har undrat ibland när hon kommer hem tex och jag är medveten om att den egenskapen inte är så bra men med småbarn och hus så ska mycket göras.

Här är kanske lite av grunden till problemet. Ni har barn, hus, yrkesarbetar. Du uttrycker ibland frustration över hennes hur hon prioriterar. Hon ser säkert också att det finns mycket att ta tag i men vill hellre göra något annat än det som du ser är nödvändigt. Hon känner sig kanske instängd och begränsad av alla plikter. Jag bara gissar utifrån dina korta rader. 

Kvinnors lust är lättstörd, den drunknar lätt i alla plikter som ett familjeliv innebär. Hon älskar dig men den sexuella attraktionen finns inte längre. Hur ser vardagslivet ut hos er, fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar? Främst, vem är familjens projektledare? Vem håller koll på informationen från dagis/skola, vem vet när kompisarna har födelsedag, vem är det som plockar ihop på kvällen? 

Ni behöver förbättra er kommunikation, kanske med hjälp av utomstående. 

Två veckor år ju ingenting, klart du inte ska lämna än även om det gör ont. Bra att hon berättar för dig så du vet nu och ni kan börja prata på riktigt! Parterapi eller familjeterapi verkar perfekt för er, ni verkar inte ens känna till varandras behov. Synd om sånt här ska komma av missförstånd. Ni kan förstås prata hemma med, utan bitterhet och ilska. Ta reda på vad partnern behöver av den andra. Fundera på vad som fanns där när pirret fanns, och vad som förändrats, varför det försvann. Sen får hon nog ha klart för sig att man kan inte få samma pirr för varandra som i början, men man kan hysa varma känslor.