• Ettbvhj

    Tappa bort sig själv

    För 4 månader sen gjorde jag o min pojkvän slut... jag trodde att jag visste vem jag var o allt men efter det så har jag bara flytt verkligheten. Jag flydde från min egen lägenhet hem till mina föräldrar o bara släppte allt, träning, mat, jobb o gjort detta i 4 månader... Sålde dessutom min lägenhet o bytte stad jag tänkt plugga i. Jag ändrade min vardag nästan helt mot hur den var. Nu har jag börjat landa i den ??nya?? vardagen men känner inte igen mig själv. Träningen har alltid haft väldigt stort fokus för mig men nu bryr jag mig inte så mycket längre. Det känns verkligen som att jag har vänt mitt liv upp o ner och det känns som ett stort hål i huvudet... Jag är en person som annars tycker det är jobbigt med förändringar... o nu så vände jag verkligen på ALLT och känner mig som en mycket sämre människa som inte alls har samma värderingar längre o inte riktigt bryr mig vart livet kommer ta mig. Det var inte bara han som försvann från mitt liv utan allt annat jag hade försvann också när jag inte tog tag i det på en gång. Jag har pratat med psykologer och börjat käka antidepressiva. På något sätt känns det som att jag har flytt o försökt skapa mig ett helt nytt liv för att slippa bli påmind om det som hänt, men det kanske är fel också.. Är det någon som har varit med om något liknande? Hur vände det för er? Hittar man någonsin tillbaka?

  • Svar på tråden Tappa bort sig själv
  • Ettbvhj

    Jag har ältat o ältat o ältat uppbrottet... om o om o om igen... o nu har jag väl kommit till en punkt där jag inte längre pratar om det på samma sätt. Det har verkligen varit påfrestande psykiskt o på något sätt känns det som att jag stängt av mig själv för att slippa ??bearbeta?? det som hänt

  • elalaroné

    Fina du! Det du gjort är fullständigt normalt och en del av sorgeprocessen och accepterandet! Många tappar bort sig, försöker hitta något att fylla vardagen som är lika meningsfullt som en relation (dvs. om du är relationsdriven- vilket de absolut största delen kvinnor är, även jag!).
    Jag föll också ner i en depression efter ett break-up som likande ditt, med flytt hem till föräldrarna och ett liv som vändes upp och ner.
    Men jag tog mig ur det! Och det ska du med. I din sits behöver man konkreta tips så följ detta!
    1. Skriv ner din vänskapskrets, vilka du gillar att umgås med. Umgås satan med dem, men varva dem så de inte blir utmattade av dig! Tex. boka VARJE vecka 2 tillfällen att träffa dina vänner (du bor hemma, du MÅSTE ta dig ur hemmet!!). Kan vara fika ect. Varje tisdag+ torsdag RINGER du en kompis eller SKRIVER "hur mår du?" och visar upp ditt intresse i deras liv! Vänskap är viktigt här!!! Livlinor på riktigt när en relation tagit slut!!
    2. Fortsätt gå till psykolog
    3. Leta boende där du vill plugga!!! Du får inte bo kvar mer än max 1 år- och isf spara pengar till möbler samt en inflyttningsfest!
    4. Träningschema. Du är ju intresserad så lägg upp det som passar dig.
    5. Om 1 månad kör Tinder, för chattandet skull. Köp GOLD för tusan, blir kul!
    6. Aktivera dig!
    7. Gör en ekonomisk plan för att nå till plugget.
    8. Va vänlig mot människor, på riktigt. Karma <3

  • Ettbvhj

    Stort tack för ditt svar! Det känns skönt att veta att man inte är eller har varit ensam om att ha gått igenom liknande. Jag börjar aktivera mig mer o mer o ska försöka ta tag i saker igen, har blivit så obrydd med allt ex vad jag ska äta, när jag ska äta, betala räkningar. Kanske är det för jag fortfarande inte är helt klar i huvudet men det kommer väl så småningom...

  • Ettbvhj

    Lite grann har jag duckat för exakt allt som jag gjorde innan att jag nu inte riktigt kommer ihåg hur jag mådde innan eller hur jag var innan... Det är en väldigt läskig känsla...

    Jag vet att det aldrig är försent att börja om eller ta tag i sig själv men jag tappade verkligen bort mig totalt... o det är det som är lite läskigt... För allt som jag stod för o allt som jag tyckte var kul slutade jag helt att göra... O nu drar jag mig från att göra det för det ger ångest... Men börjar göra det ändå... Har varit väldigt påfrestande för mitt psyke att jag bara släppte allt o nu vant mig vid det o nu ska jag börja försöka hitta tillbaka till mig själv igen...

Svar på tråden Tappa bort sig själv