Att bli borttagen som vän på facebook, hur tänker ni?

Om det var väldigt länge sen ni sågs så kanske de inte längre ser dig som vän pga det. Att de inte riktigt känner dig längre.
Om det inte är något du gjort så är det ju inte ditt fel

Ja det är märkligt det där. Ibland försvinner de man aldrig kunnat tro. De flesta har ju rätt många gamla bekantskaper på fb. Sällan någon bara har de som de faktiskt umgås med så varför plockas vissa bort. De jag själv plockat bort är människor man knappt kände som man knappt kommer ihåg och som dessutom spammar flödet med en massa skit. T ex korta fraser som - Faaan! Jäkla skiiit! Utan att det ges någon förklaring.

Jag har tagit bort flera på FB eftersom dom bara lägger ut en massa delade inlägg om bortsprungna katter i andra änden av landet, ordspråk och "kloka ord", delar en massa tävlingar osv. Dom är hur trevliga som helst, vi stannar alltid och pratar om vi ses men på FB har jag inte utbyte av dom.

Facebook är ju inget tvång. Man lägger till och tar bort människor precis som man själv vill. Man behöver ingen orsak egentligen.

Jag har massor med folk i min närhet som jag aldrig skulle lägga till på Facebook för att vi inte har det utbytet av varandra där. Vissa saker vill jag ha privat och inte alls är sugen på att andra ska se eller veta om. Hur mycket vi än umgås IRL. Så jag har faktiskt nekat en del vänförfrågningar

Jag har flyttat ifrån min barndomsstad och har en del gamla klasskompisar på Facebook men vi har inte särskilt mycket gemensamt längre. Vi gillar varandras bilder på barn, semester och diverse livshändelser och ger nån kommentar. Men i övrigt är kontakten inte särskilt innerlig. Åker jag hem och vi träffar på varandra så pratar vi givetvis men jag skulle ha full förståelse om de vill ta bort mig på Facebook.

Nyligen gjorde jag en ordentlig utrensning och plockade bort 3/4 av mina facebookvänner. Jag har i princip bara kvar min familj, mina närmaste vänner, bekanta som delar mycket intressanta länkar och roliga inlägg och personer t.ex gamla kollegor och vänner i andra länder som jag skulle glömma bort om jag inte har dem där, för att jag inte skulle minnas vad de heter och hur jag får tag i dem. Gamla vänner från skoltiden är jag ärligt talat inte så intresserad av vad de har för sig nuförtiden och vill jag ta kontakt med någon vet jag ju var jag kan hitta dem. Skriva på messenger kan man fast man inte är vänner på fb.

Jag rensar bland mina fb-vänner för att reducera bruset, det är för mycket information och intryck hela tiden från alla håll både sociala medier och övriga samhället. Dessutom har jag en ganska morbid humor och sätt att uttrycka mig ibland (det är så ointressant att visa upp mitt fina lyckade liv som en slags skrytsam fasad, roligare att driva med mina tillkortakommanden för jag har självfallet en blandning av båda) och folk som inte känner mig väl kan nog tro att jag är helknäpp om de bara känner mig genom internet. Jag fick ett meddelande häromdagen från en gammal kompis som tydligen blivit stött för att jag tagit bort honom, då fick jag förklara varför och det var ok, han förstod. Man borde kanske förvarna men det blir ännu konstigare, ska jag skriva "jag känner inte att vi står så nära varandra och tycker inte att du delar intressanta inlägg så nu tar jag bort dig" det blir ju som en krigsförklaring?

Men det är en knivig fråga, vissa tar ju verkligen illa upp om man tar bort dem medan andra inkl jag själv inte bryr mig det minsta utan tänker att han/hon har säkert sina anledningar. Det behöver ju inte ens handla om mig.

Jag bryr mig inte ifall någon tagit bort mig. Jag har tagit bort ngn enstaka ngn gång - en psykopat som följde mig frenetiskt även på riktigt och en annan jobbig typ som bara var för mycket.

FB är oftast FB vänner och mina riktiga vänner hänger inte så mycket på FB. Så jag bryr mig inte om hur många likes jag får etc. Lägger inte ut ngt längre heller.

Däremot är FB ett bra sätt att hålla/hitta kontakten om man behöver det.

Ibland tar folk bort andra när de själva inte mår bra. De kanske inte vill se andra glada människor och deras semesterbilder, nya kärlekar mm

Jag har valt ?sluta följa? på några personer som mest lägger ut trams. Då är de fortfarande kvar som facebookvän.

Är inte inne på facebook mycket numer, efter att tidigare ha varit mer eller mindre beroende av fejjan. När man börjar känna sig allvarligt oroad över att bli borttagen och/ eller inte få tillräckligt med gilla på sina inlägg, så är det dags att inse att man blivit beroende och dags att förminska fb:s betydelse i sitt liv. Vet folk som har nästan 5000 "vänner" och som nästan går i taket när de blivit borttagna av bara ett par stycken av dem. Då är det något som är sjukt. För min del hjälpte det att börja socialisera mer med folk IRL utanför arbetet. Det gjorde att facebook inte fick lika stor dragningskraft och ledde på sikt till att jag blev nästan helt fri från behovet av att logga in varje dag bara för att se om "det hänt något", och för att "underhålla" mina "vänner" för att inte riskera att tappa dem.
 
Jag tror definitivt att facebook har någon sorts syfte att göra folk beroende av det. Dessutom sökte folk aldrig bekräftelse på samma sätt innan facebook kom. Då var det snarare viktigt för folk att hålla privatlivet för sig själva. Bara behovet av att lägga ut bilder på sin middag eller frukost tycker jag är lite "för mycket".

Jag är inte ute efter likes, lägger inte in matbilder o sånt, utan jag har blivit bortplockad av folk jag trodde ville hålla kontakten med mig, som jag med dem.
Vi har ju följts åt i flera år.
Visst kan det vara så att man inte tycker man känner mig längre eftersom jag inte har varit hemåt på länge men jag tycker iaf det är märkligt att kommentera ett av mina inlägg o sen ta bort mig samma dag.
Jag är kanske lite känslig o letar fel på mig själv, just för att jag sitter i karantän sen i våras o har inga vänner här o tanken är att jag o mitt barn ska flytta hem om två år då det är dags för skolbyte. så för mig var kontakten med dessa viktig för jag trodde vi skulle kunna umgås hemma.
Vet att det inte hade behövt bli så även om vi hade fortsatt kontakt, lika väl skulle det ju kunna bli att vi iaf umgås hemma, men jag känner mig ratad o gillar inte att jag inte vet varför de valt bort mig. Hade det varit en person...men nu är det flera.
Vet att jag inte har gjort något fel.
usch, vet hur desperat jag låter, är sårad, men jag ska jobba på att släppa det o gå vidare.

Tänker likadant som dig. Har också blivit borttagen av ca 15 personer genom åren och blir lika ledsen varje gång någon saknas. Är kroniskt sjuk och ofta sängliggsnde så sociala medier är något jag använder mycket och uppskattar varje vän i listan och uppskattar varje inlägg de lägger upp. Roligt att se andra som lever livet när jag själv inte har mycket till liv längre.