Min 4-åring berättar om ett annat liv - ett liv innan detta liv. Snälla hjälp mig!

Aldrig hört nåt liknande. Vilken grej.

Om detta är sant förstår jag att du blivit förskräckt, men du behöver samla dig och hitta ett lugn trots att dessa händelser har skakat om er familj och din världsbild. Jag tror på reinkarnation, och jag tror att man möter samma människor om igen fast genom olika perspektiv, t.ex. gammelfarmor i ett liv och dotter i ett annat liv., så som din dotter verkar ha det. Har aldrig i verkligheten stött på någonting sånt här, men barn är ju generellt mer öppna för sånt här och de minns saker innan de förträngs. Er dotter är säkert en klok tjej som kommer växa upp till en mycket intressant person, hon kanske blev just er dotter för att lära er någonting?

Lästips: michaelteachings.com. Boken ?Many lives, many masters? (rekommenderas starkt!!).

Din dotter har helt enkelt den fina gåvan att minnas sitt föregående liv.

Barn är väldigt lätt mottagliga när det kommer till saker som detta.

Detta är även saker som hänt innan (finns en del dokumentärer på youtube bland annat om andra barn som berättar om föregående liv)

Det tråkiga i det hela är att hon antagligen kommer glömma bort allt ju mer tiden går.

Hon verkar ha kontakt med andar som talar om dessa saker för henne. Det är lögner ingen kan ha haft ett liv innan detta livet. Men personerna stämmer säkert andarna känner till dom men den personen som dog var inte din dotter. Hon måste sluta lyssna på dessa andar. Gå med henne till kyrkan där de kan be för henne.

Jag finner det mycket lätt att misstänka att TS bara hittar på o driver lite...

Men väldigt häftig historia, mina nackhår skulle garanterat resa sig om jag upplevde nått liknande.

Cool story bro *tumme upp*

Lite råd (på engelska):
med.virginia.edu/perceptual-studies/resources/advice-to-parents-of-children-who-are-spontaneously-recalling-past-life-memories/

Om du tycker andar kan finnas kan såklart liv före detta finnas.

Jag tror dock som MRAKas. Men om det skulle vara sant skulle jag inte göra så mycket av det. Tror inte att det skulle vara skadligt att minnas sitt tidigare liv.

Jag förstår att det känns obehagligt. Livet innan och efter detta jordeliv är inget vi vet något om och det okända skrämmer. Barn brukar generellt sett vara mycket mer öppna gällande andevärlden än vad vi vuxna är. 

Det skedde mycket konstigt och oförklarligt i den lägenhet jag och min familj växte upp i. Jag och mina syskon såg skuggor av människogestalter, hörde fotsteg, andetag, hörde hur vårt kylskåp öppnades och stängdes m.m. Jag och min lillebror drömde om samma man (en man vi aldrig någonsin träffat då han var vid liv) och i drömmen såg jag honom i vår trappuppgång och kunde känna av hans personlighet och vilka hobbys han sysslade med). Min lillebror hade vaknat upp en natt och sett honom stå i sovrummet men jag drömde endast om honom. När han berättade att han hade sett en man i sovrummet och jag svarade med att jag hade drömt om en man valde vi att på var sitt håll rita upp honom på ett papper för att kunna avgöra om det var samma man, och mycket riktigt. Han hade samma kläder, var i samma ålder, hade samma hårfärg (sandréfärgat). Vi var väl runt 10-12 bast vid denna tidpunkt. Vi växte upp med detta och var således övertygade om att det fanns något mer än vårt fysiska jordeliv. Idag som vuxen hör/känner/ser jag inte alls. Jag tror att vår öppenhet växer bort med tiden och det kommer förmodligen din dotters öppenhet för det andliga också att göra. 

Men å andra sidan - du har ju verkligen fått ett konkret bevis på att det faktiskt finns något mer än detta. Hur häftigt är inte det!? Det kan ju förändra hela ens världsbild. Spela in när din dotter berättar så att du har det kvar. 

Om du inte tror på sådant, hur kommer det sig då att du inte funderar på det mindre övernaturliga alternativet, nämligen att någon släkting pratat om denna Karin med henne?

Jag - som inte heller tror på övernaturligheter - skulle snarare bli bekymrad över om någon släkting fått henne att tro att hon haft ett tidigare liv osv.

Att som hel familj sitta skräckslagna och darra inför en 4-åring låter ärligt talat vansinnigt. Och ett bra recept på att ge ett barn rejäla psykiska men.

Avdramatisera det hela, gör inte en stor grej av det, det har en naturlig förklaring. Skräm inte upp er själva.

Det är vad en sansad förälder gör. BVC förresten? Vad menar du att de skulle göra?

Lyssna på Emma..