Min man har ångrat sig

Det du ska göra är så klart att behålla barnet, du vill ju ha det! Han behöver inte bekymra sig, han behöver inte vara en del av ert liv, mer än att betala underhåll. 

Du vill ha barnet. Behåll. Det låter som att du kommer ångra en abort.

Pappan till barnet bör kanske gå och prata med någon om sina känslor nu under graviditeten.

Utöver detta tänker jag att ni kan ha inställningen att ni om han absolut inte klarar av barnet faktiskt kan bestämma att barnet blir ditt ansvar men fortfarande fortsätta er relation.

Naturligtvis är det optimala om pappans känslor förändras. Men gör de inte det så tror jag ni kan rädda relationen genom att acceptera läget som det faktiskt är. Det kanske är bättre att ta allt ansvar och ha relationen kvar, än att ta allt ansvar pga att du är ensamstående men inte ha relationen kvar.

Är ni gifta? Om inte kan det kanske i erat fall vara lämpligt att inte skriva på för gemensam vårdnad innan pappan vet hur han känner. Vill han inte ha med barnet att göra sedan så är det ur föräldrapenningperspektiv bättre att ni inte skrivit på för det då du då även får de 90 dagarna som Annars är öronmärkta. Om han inte vill ta ut dem så finns ju ingen anledning till att de bara ska förfalla om du kan ha användning för dem.

Jag tror ni kommer långt genom den ärlighet ni faktiskt verkar ha mot varandra. Att han vågar vara ärlig med vad han känner.

Man kan inte bestämma sig och sen ändra sig när det gäller barn. Var vuxna och genomför det ni bestämt. Han har antagligen drabbats av det många gör, när det blir verkligt ställs allt på sin spets och man börjar ifrågasätta om detta verkligen är vad jag vill. Om han var med på att skaffa barn innan vill säga. Om han bara sagt det men inte menat det och hoppats på att det inte ska bli något så är det ju väldigt oärligt. Om han ville innan så finns god chans att han ändrar sig och kommer till bukt med sina känslor. Gör du abort mot din vilja för hans skull är det nog kört för er som par.

Vilken jobbig sits. Jag har manliga vänner som har varit i (tyyyp) samma sits, och sen blivit väldigt bra och kärleksfulla föräldrar när barnet väl dykt upp. Det är ju en omöjlig grej att förbereda sig inför; att vara barnvakt åt andras barn är ju inte ens i närheten. Och man kan ju tom ogilla barn generellt och ändå älska sitt/sina egna.

Men det finns ju bevisligen fall där det absolut inte fungerar heller. Oavsett tror jag att förhållandet får svårt att överleva om du tar bort ett barn som du egentligen vill ha, eller om han blir tvingad in i det och det sen inte skulle funka. Men det sistnämnda har ändå bäst odds skulle jag säga. Gör du abort och han skulle ångra sig och vilja försöka igen så kommer du ju aldrig att kunna lita på honom. För att inte tala om förhållandet skulle ta slut om 10 år, och det då kanske är försent för dig.

Jag kan förstå att dina känslor för ett barn förändras i.o.m. att du inte längre känner din partners stöd. Men hade du inte varit intresserad av barn så hade du aldrig velat försöka från första början. Så jag tror att det är mest troligt att du kommer att ångra en abort, det finns inte många (om någon alls) som ångrar sitt barn. Din man är så pass ?gammal? så han har kanske varit inställd på ett liv utan barn och vant sig vid det. Självklart blir livet annorlunda när man får barn. Men det betyder inte att det blir sämre eller dåligt i jämförelse med hur man har det just nu.