Den bästa bestraffningen för barn så de lär sig

Hej!

Vad är det bästa bestraffningen för barn enligt studier? Vad är den sämsta bestraffningen (Bortsett ifrån misshandel).

Jag tänker på utegångsförbud, ta deras ägodelar (Tillfälligt) men dessa saker, har det visat sig att barnet inte lär sig någonting ifrån straffet. Det är ju trots allt bara ''utegångsförbud''.

Hur kan man lära barnet på bästa sätt?

Och som sagt, bortsett ifrån barnhaga vad är det sämsta man kan göra mot barnet som straff?

Tack för svar!

Du, bara genom att använda ordet bestraffning så förpassade du dig själv till 1800-talet. 

Det handlar inte om att bestraffa (som man förr gjorde genom att aga barnen så att de av rädsla skulle lyda osv) 

Man ska jobba konstruktivt. Det är klart att det måste finnas konsekvenser men det är inte bestraffningar. Tex om man snattar i en affär, då får föräldern se till att ungen personligen går tillbaka till butiken och lämnar igen/betalar varan man snattat och på köpet får skämmas rejält. Det är en konsekvens som är logisk utifrån att den är kopplad till det man gjorde.

Att ta bort barns lördagsgodis när de gjorde ett bus tisdagen innan, sånt fattar inte små barn. Det blir bara helkonstigt att när lördagen kommer så säger plötsligt föräldern "du får ju inget godis idag för du var dum i tisdags, det vet du väl". Que? 

Tyvärr finns det ff föräldrar som gör som sista exemplet. Såg senast för någon vecka sedan på stranden, en liten flicka som inte ville ta av sig sina blöta bikinibyxor. Mamman blev nästan oxtokig av frustration. Hon pratade högt så hela stranden hörde "man får ju skämmas för dig!" "Ta av dig och gå och tvätta rumpan i vattnet, du är sandig!" Om du inte gör det nu genast åker vi raka vägen hem och hälsar INTE på mormor på vägen!" (mamman var alltså helt inne på att man ska ge ungen dåligt samvete). Pappan fyllde på med "du får inget godis på alla lördagar och alla julaftnar om du inte gör som vi säger!" (ungen var ca 4 år). Hon grät och grät och fick inte fram några ord om vad det var som gjorde att hon inte ville ta av sig - kanske ville hon bada mer, vad vet jag. Det var i af smärtsamt att se. Hade de fortsatt var både jag och min man beredda på att gå och avbryta dem, men tack och lov löste det sig. Däremot tänkte vi att antagligen har de väl det så där varje dag hemma också. 

Det värsta man kan göra för ett barn tror jag är att inte älska dem, att skapa osäkerhet så att barnen är rädda och måste tassa på tå för att de inte vet hur föräldern ska reagera. Man skapar dålig anknytning vilket förföljer en människa hela livet. 

Du, bara genom att använda ordet bestraffning så förpassade du dig själv till 1800-talet. 

Det handlar inte om att bestraffa (som man förr gjorde genom att aga barnen så att de av rädsla skulle lyda osv) 

Man ska jobba konstruktivt. Det är klart att det måste finnas konsekvenser men det är inte bestraffningar. Tex om man snattar i en affär, då får föräldern se till att ungen personligen går tillbaka till butiken och lämnar igen/betalar varan man snattat och på köpet får skämmas rejält. Det är en konsekvens som är logisk utifrån att den är kopplad till det man gjorde.

Att ta bort barns lördagsgodis när de gjorde ett bus tisdagen innan, sånt fattar inte små barn. Det blir bara helkonstigt att när lördagen kommer så säger plötsligt föräldern "du får ju inget godis idag för du var dum i tisdags, det vet du väl". Que? 

Tyvärr finns det ff föräldrar som gör som sista exemplet. Såg senast för någon vecka sedan på stranden, en liten flicka som inte ville ta av sig sina blöta bikinibyxor. Mamman blev nästan oxtokig av frustration. Hon pratade högt så hela stranden hörde "man får ju skämmas för dig!" "Ta av dig och gå och tvätta rumpan i vattnet, du är sandig!" Om du inte gör det nu genast åker vi raka vägen hem och hälsar INTE på mormor på vägen!" (mamman var alltså helt inne på att man ska ge ungen dåligt samvete). Pappan fyllde på med "du får inget godis på alla lördagar och alla julaftnar om du inte gör som vi säger!" (ungen var ca 4 år). Hon grät och grät och fick inte fram några ord om vad det var som gjorde att hon inte ville ta av sig - kanske ville hon bada mer, vad vet jag. Det var i af smärtsamt att se. Hade de fortsatt var både jag och min man beredda på att gå och avbryta dem, men tack och lov löste det sig. Däremot tänkte vi att antagligen har de väl det så där varje dag hemma också. 

Det värsta man kan göra för ett barn tror jag är att inte älska dem, att skapa osäkerhet så att barnen är rädda och måste tassa på tå för att de inte vet hur föräldern ska reagera. Man skapar dålig anknytning vilket förföljer en människa hela livet. 

Det enda barn lär sig av bestraffning är att inte bli straffad i fortsättningen. Beteende fortsätter ändå.

Det är också därför samlad forskarkår i beteende framhåller vikten av konsekvenser, inte vikten av bestraffning. 

Straff löser INGET!

En jävla massa kärlek och att man SER barnet, pratar mycket med det och ställer intresserade frågor är lösningen. Du vill ha ett välmående barn, inte ett som sitter tyst och inte vågar göra fel.

Personligen tror jag att det effektivaste är att tala om för barnen hur besviken du är på dem när de gör något som de inte ska. Det är förmodligen bättre än att bli arg.

Annars lär ju det vara effektivt att ta ifrån dem skärmtid om det är möjligt. Typ byta lösenord på wifi etc.

Kalla det inte för straff, säg att det är en konsekvens av deras beteende istället. Beroende på barnens ålder är förmodligen bra för dem att lära sig att alla handlingar har en konsekvens av något slag.

Men helt ärligt, du har inte en aning om hur de har det hemma varje dag

Ingen orkar vara pedagogisk jämt, ibland rinner det över och man blir precis oxtokig som förälder. En konsekvens av att inte ta av sig badbrallorna är att man inte kan åka och hälsa på mormor, inga konstigheter egentligen. Efter en hel dags kamp med en fyraåring kan även den mest pedagogiska kolugna supermamman få spelet och säga mindre genomtänkta saker. Tro mig, det har hänt även mig och vår anknytning är faktiskt riktigt bra. Hade däremot en okänd människa kommit fram till mig i en sådan situation hade jag nog mest skrattat åt människan. Otroligt humoristiskt att någon tror sig veta något alls om oss baserat på en ögonblicksbild.

Med vänlig hälsning, en inte alltid perfekt mamma till en fullständigt normal men viljestark fyraåring.

Hej!

Vad är det bästa bestraffningen för barn enligt studier? Vad är den sämsta bestraffningen (Bortsett ifrån misshandel).

Jag tänker på utegångsförbud, ta deras ägodelar (Tillfälligt) men dessa saker, har det visat sig att barnet inte lär sig någonting ifrån straffet. Det är ju trots allt bara ''utegångsförbud''.

Hur kan man lära barnet på bästa sätt?

Och som sagt, bortsett ifrån barnhaga vad är det sämsta man kan göra mot barnet som straff?

Tack för svar!

Konsekvens

För att dina exempel.

Utegångsförbud, nej, men om förtroende bryts så minskar friheten.

Om Kalle inte kan stanna kvar på tomten/ gården trots överenskommelser. Då har Kalle visat att han ännu inte är redo för att lämnas ensam. Så någon av föräldrarna är med

Ta bort spelkonsol. Om det visar sig att det går överstyr eller föranleder allt för många konflikter. Då tar föräldrarna kontrollen över konsolen och tas endast fram när det är bra tillfällen.

Dvs man, som föräldrar, har konsekvenser som är direkt knutna till handlingen.

Fast det skulle vara en konflikt jag inte skulle tagit för öppen ridå.

Då hade jag en ytterst viljestark son som kunde sätta en i en sådan situation.

I min värld så hade det varit en oerhörd kränkning av barnet att tvinga av barnet kläder