Kompisar

Nu är det så att jag har en annan syn på "löften". Det är inte ett bindande löfte att man säger att man ska leka tillsammans, och alla har rätt att ångra sig. Man får säga nej, även i sista sekunden om man inte känner för det längre. Din son lär sig å andra sidan vilka som är hans riktiga vänner eller inte. Det kan vara dags att skaffa nya, kanske genom någon hobby.

Intressant tanke. Men vad är då ett bindande löfte? Barn tänker ju väldigt konkret. Så jag tror inte de kan skilja på löfte och löfte, om du förstår vad jag menar? ????

Jo jag förstår. Det som kommer att hända är att din son kommer lära sig vilka som står för sitt ord, eller iaf är sjyssta om de måste avboka. Inte bara "Äh jag känner inte för att leka med dig längre".

Vi har haft en liknande situation och fick då rådet att skapa fler kontaktytor för att träffa andra barn. Så som fritidsaktiviteter, i vårt fall blev det dans, föreningar och andra barnaktiviteter som läger, mässor - egentligen allt där det fanns barn. I vårt fall var det ett barn som var starkt mobbad och hade självskadebeteende.

Det kanske kan vara ett alternativ, för att få kompisar utanför skolan och grannskapet.

Tack för råd!

Jo vi försöker "ha koll" på andra områden för att få andra kompisar. Men det största problemet är just att de kompisar han har inte är att lita på.

Och frågan är hur man kommer till rätta med det?

Eller det kanske bara är att gå vidare?

Hej!

Jag förstår att det är tråkigt att "kompisarna" gör så. Jag har tyvärr inget bra tips på den punkten. Den delen kunde vi inte lösa. ????

Allt gott