Svårt att leva i nuet

Jag var exakt sådan i många år och det blev så tröttsamt. Jag kunde till exempel se fram emot en fest i veckor och redan när jag var på festen satt jag och såg fram emot nästa sak, jag var alltid flera mil fram och aldrig i nuet. För mig blev det en brutal väckarklocka när min man fick cancer, helt plötsligt hade jag bara nuet att leva i för att framtiden var så oviss och vi kunde inte planera något för vi var helt utelämnande till hans behandlingar, operationer och hur han skulle må. Jag fick en anhörigkurator som hjälpte mig med detta att släppa framtiden och leva fullständigt i nuet och för en period ta livet dag för dag.

Idag är tack gode gud min man frisk, men detta med att leva i nuet har jag klarat av att hålla fast vid. Självklart drömmer, fantiserar och planerar vi också om resor och annat för framtiden men det är inte samma desperata längtan utan idag njuter jag fullt ut av varje stund i vardagen istället.

Detta var kanske inte svar du har någon nytta av, ville bara säga att jag var exakt som du och jag tror det är ganska vanligt.

Du beskriver två helt olika fenomen. Att inte leva i nuet handlar om att man är stressad/svårt att slappna av i ett mer kortsiktigt perspektiv. Man kan ha mål och drömmar och ändå vara nöjd med det man har. Vilket problem vill du diskutera?

Hej! Du har rätt i det du skriver. Mitt problem handlar nog mer om att jag absolut är nöjd med det jag har, känner dagligen tacksamhet för livet och för allt men samtidigt drömmer jag ständigt om framtiden. Jag kollar hela tiden hus, barngrejer och valpar på blocket. Jag tycker absolut att man ska ha drömmar och mål men det känns som att jag tänker framåt alldeles för mycket. Just idag känner jag känslan att om vi bara skaffar en hund så kommer jag vara nöjd sen men känner jag mig själv rätt så kommer jag tänka på nästa steg med en gång.. Det blir på något sätt en stress detta, i nuet. Jag kan inte bara njuta av att umgås med min brorsdotter utan att tänka ?tänk när vi har barn?, eller umgås med familjens hund utan att tänka ?tänk när vi har hund?. Detta kanske är normalt? Men jämför jag med min sambo så lever han mycket mer för dagen än vad jag gör. Han tänker mer att det som kommer blir men jag vill hela tiden försäkra mig om att allt ska hända, och gärna fort.

Hej! Du har rätt i det du skriver. Mitt problem handlar nog mer om att jag absolut är nöjd med det jag har, känner dagligen tacksamhet för livet och för allt men samtidigt drömmer jag ständigt om framtiden. Jag kollar hela tiden hus, barngrejer och valpar på blocket. Jag tycker absolut att man ska ha drömmar och mål men det känns som att jag tänker framåt alldeles för mycket. Just idag känner jag känslan att om vi bara skaffar en hund så kommer jag vara nöjd sen men känner jag mig själv rätt så kommer jag tänka på nästa steg med en gång.. Det blir på något sätt en stress detta, i nuet. Jag kan inte bara njuta av att umgås med min brorsdotter utan att tänka ?tänk när vi har barn?, eller umgås med familjens hund utan att tänka ?tänk när vi har hund?. Detta kanske är normalt? Men jämför jag med min sambo så lever han mycket mer för dagen än vad jag gör. Han tänker mer att det som kommer blir men jag vill hela tiden försäkra mig om att allt ska hända, och gärna fort.

Så skönt att höra att din man är frisk igen. Förstår att det måste vara en väckarklocka.. Jag känner exakt så som du kände innan. Det är helt sjukt egentligen eftersom att det hade varit en väckarklocka för mig med om min sambo blev sjuk. Hade ju dock önskat komma till denna punkt utan att något liknande ska behöva hända.

Jag är tvärtom.. får ångest av att tänka framåt i tiden. 

Jag tror inte problemet ligger i framtidsplanerna i sig utan att du, precis som du skriver, känner prestationsångest över att inte lyckas slutföra uppgifterna i tid eller alls och därmed känna att du inte räcker till. 

Du verkar vara en driven person vilket du borde vara stolt över. Många har det omvända problemet där de inte finner någon lycka eller mening med någonting alls. 

Jag skulle börja med att försöka avgränsa framtidsplanerna och på något sätt försöka skissa upp en realistisk tidsplan över hur de ska genomföras i praktiken. Fundera över prioriteringarna och rangordna dem så att du kan fokusera på det som är viktigt i livet just här och nu. Ett av dessa mål ska vara din mentala hälsa.