Överdrivet bekräftelsebehov

Hög igenkänning på detta. Antar att han inte ger dig samma, det brukar vara så. Så blir de sura och kränkta om man inte ger dem applåder och guldstjärnor för alldeles vanliga aktiviteter. 

Mitt ex. hade såna vanor också. När han, någon gång, lagade mat, diskade, hängde tvätt, dammsög. Jag skulle alltid uppmärksamma det och tacka honom, han förväntade sig ett tack, om han inte fick det ifrågasatte han varför jag inte sa tack. Jag började göra samma, efterfrågade ett tack efter varje syssla. Jag gjorde 90 % av allt hushållsarbete, han var alltid upptagen med x eller y, och skulle ta tag i det sedan, vilket sällan hände. Han blev sur, förvånad, irriterad, tyckte att jag var barnslig. Visst var det barnsligt, vilket jag sa till honom. -Jag gör bara som du gör-. Som sagt ett ex. 

För att bli av med det, bekräftelsebehovet alltså, måste han 1 Bli medveten om hur han uppfattas och 2 Vilja göra något åt det.

Jag har själv ett rätt stort bekräftelsebehov Och jag är lite av en underhållare och folk tycker faktiskt det är kul när jag bjussar på sånt jag gör. Folk är komplicerade, inte sant? Men när det kommer till rent bekräftelsebehov, så brukar jag fokusera på att "ge mig själv bekräftelse". Med andra ord brukar jag tänka uppmuntrande tankar och försöka va snäll mot mig själv. Försöka ge mig själv det jag saknade som barn, nämligen vänlighet.

Tycker de det, eller spelar de med?

Jag hör ju vad som sägs bakom ryggen på min sambo.

Han är medveten om problemet, men kanske inte hur dålig dager det ställer honom i. Visste han det kanske han skulle vara mera intresserad av att undvika det?

- Vad gör du själv? Låter som att du "spelar med". Varför gör du det i så fall? Själv undviker jag falska människor som inte törs stå för vad de tycker.

Har känt en sådan

Allt han gjorde behövde berömmas. Han berättade också om sånt han tyckte han var bra på. Och om man fick en present så ville han verkligen se och höra hur uppskattat det var. Lite Som ett barn.

Skulle tro det beror på dåligt självförtroende

Jag står inte ut med hans bekräftelsebehov.

Det är som att mina små barn har mindre behov av att ständigt bli bekräftade än vad min sambo har. Nu börjar det här gå mig på nerverna. Låt säga att han gjort någonting, som att bygga en blombänk, till exempel. Då ska denna visas, inte bara för mig, utan för alla barnen, ofta vänner på facebook och alla grannar som möjligen kommer in i vår trädgård också. Det här går väl an någon enstaka gång, men när bekräftelse söks för varje maträtt, varje penseldrag, varje text och varje biltvätt, så blir det riktigt jobbigt.

Han är dessutom 45, inte 15.

Vad skulle du gjort?

har en pappa som är sån, han är över 70, när han varit duktig och dammsugit (1 gång i mån ungefär), eller ätit gröt eller en frukt (1 gång i veckan), så ska han berätta det och han förväntar sig applåder