Frågor om IVF

Var någon av er sövd vid äggplocket eller insättningen? Nej, det är mycket ovanligt. Gjort 5 ÄP,2 gjorde svinont, 2 sisådär och ett då jag fick intarvenöst paracetamol kändes knappt
Berättar ni till familj, vänner och bekanta att ni genomgår IVF? Berättade bara för nån enstaka vän. de flesta fattar ingenting och är inget stöd. 
Glömmer man den kämpiga IVF-tiden, när man äntligen fått ett barn? Ja, man glömmer, det ligger ju bakom en. Hur har ni påverkats? Hur mår ni idag och hur mådde ni under tiden? Det jobbigaste med IVF är det psykiska- inte det fysiska. Väntan på allt, inte veta hur det kommer gå.
Hur upplevde ni sprutorna man tar i magen? Var de svårt? Gör de ont? Jag tog alla själv de 4 första gångerna- resterande 11 ggr ( 8 ggr vid ED så andra sprutor, men dock sprutor) fick min man ta sprutorna- jag klarade inte av det rent mentalt. Och ja, dom gör ont.
Har ngn av er gått till sköterskan och fått hjälp med det? Möjligen om man har nån bekant som är sköterska, men de flesta tar sprutorna själv
Visst finns de en kort eller lång variant av ivf? Vad är skillnaderna, vad valde ni? Ja, vid den långa tar man en nässpray i några veckor, börjar med sprutor efter en vecka ca dag 28. Vid den korta börjar man med sprutor dag 2. Läkaren avgör vad som passar en bäst.
Hur lång tid tog det från första sprutorna till den lyckade insättningen för er? Och alltså hur många gånger behövde ni genomgå ivf? Gjorde 7 behandlingar som blev ynka 2 insättningar. Gravid, men missfall. Fick barn via ED istället.  75% får barn på 3 försök.

Lycka till! 

Jag har varit både och, vaken och nedsövd. Jag föredrog att vara vaken även om jag förstår att det är enklare för läkaren om man är nedsövd. Tyckte det var riktigt jobbigt att sövas ner.

Jag är rätt känslig för det mesta och klarade av att vara vaken men så är det väldigt olika hur ont det gör.

Angående nedsövningen. När man sövs ner i utlandet är det inte samma som i Sverige med narkos så det är inte samma risk.

Glömde, om sprutorna i magen. Det har alltid varit bland det hemskaste för mig, vissa injektioner gör så ont. Nuförtiden bedövar jag med is innan och det känns ingenting. Synd bara att jag inte kollade upp det tidigare och våndades igenom de där hemska sprutorna.

Sövd: det tycks vanligt utomlands men inte i Sverige. Jag har gjort 3 plock. Inför det första väntade jag mig hemsk smärta, men det var helt ok (notera att de inte kunde spola mina äggledaren under utredningen, för DET gjorde för ont). Andra plocket gjorde sjukt ont, jag skrek. Tredje gjorde inte ont alls.

Så vad skilde sig? Vid andra plocket verkade inte det lugnande jag fått, och läkaren hade väldigt bråttom in. Jag tror inte smärtstillande hann kicka in ordentligt.

Familj och nära vänner visste. Jag ljög om anledning till att jag var sjuk (magsjuk) och andra gången så jag bara att jag skulle till specialist utan att gå in på detaljer.

Jag mådde sämre innan vi kom igång. Då var jag inställd på jobbig process, men det var den inte, varken fysiskt eller psykiskt. Mitt första plock ledde inte till insättning, men det kändes helt ok.

Sprutorna ska ju tas varje kväll, så det måste man fixa. Jag har fått olika sorter, de med penna är rätt ok (ibland gör det ont när man sticker, då är det bara flytta och testa igen). Fick en sort med traditionell spruta, den gjorde ont. Satte den i en bristning så gick det bättre! Kan även svida när man sprutar in vätskan. Men det är ok.

Läkare har valt långa till mig.

Gjort 3 plock och 2 insättningar. Första 2 plocket och 1 insättning gav ett barn (Men inget till frysen). På syskonförsök gjordes 1 plock och 1 insättning, gav ett barn och två till frysen.

Var vaken vid äggplock och det stack till en gång men då fick jag mer smärtstillande och sen kändes det inget :) de fyller alltså på om det första du får inte räcker.

Vi berättade för ett antal vänner, inte för familjen och jag berättade inte på mitt jobb. Den enda dagen man måste vara borta en hel dag är äggplocket har jag för mig. Annars är det korta besök på sjukhuset som i alla fall jag kunde göra på arbetstid.

Man både glömmer och inte tycker jag. Man har ju fått sitt barn men man tänker också på om man ska ha syskon och om det ska vara lika svårt. Jag mådde sämre innan vi fick börja på ivf rent psykiskt, gick hos en terapeut ett tag. När vi väl kommit igång var det bättre. Jobbade hela tiden.

Äggstimuleringssprutorna var inga problem men de som skulle förhindra ägglossning gjorde lite ont. Men man sätter in dem lite snett och kyler med en isbit först så går det bättre. Man får inte heller tveka med dem utan trycka till för nålen är lite grövre. Ägglossningssprutan var inte heller några problem. Tog alla sprutor själv. Läkaren bestämde korta protokollet till mig.

Vi hade enorm tur och första insättningen blev bebis och vi har tre embryon i frysen från den behandlingen. Fick ut sju ägg och fem befruktades. Ett kasserades. Har flera vänner som gjort ivf och det varierar väldigt hur många behandlingar och insättningar man behöver göra men jag känner ingen som inte har lyckats. Känner dessutom ett par som kunde bli naturligt gravida efter ivf-bebisen.

Hej!

Det finns en bra sida med information på fertilitetsguiden.com

Tror inte många sövs i Sverige för äggplock. Man får ju bedövning (morfin) så det känns inte speciellt mkt. Tycker man att det gör ont så får man mer bedövning. Det gjorde lite ont en gång för mig, resterande ggr kändes knappt. Och inte för att bara den, men den eventuella smärtan är ingenting mot en förlossning. Jag körde visserligen helt utan bedövning... Men tycker inte du ska vara rädd för äggplockningen. Det är ju för en bra sak om inte annat.

Jag kommer iaf inte glömma bort att det jobbiga med ivf. Man uppskattar verkligen resultatet och jag kan tänka att man trots allt är lyckligt lottad som fick en liten son trots över 2 års kämpande med ivf. Det är psykiskt jobbigt, men jobba kan man göra.

Sprutorna känns inte alls skulle jag säga. Det är nog mest att folk är rädda för sprutor generellt. Det gör ondare att nypa sig själv i armen.

Jag gjorde 1 äggplock med min son, fick 3 blastocyster, varav en var sonen.

Försök 2 krävde 3 äggplock, varav jag är gravid med en.

Stort lycka till!

Fast nej, det stämmer inte att det handlar om att det handlar om att man är rädd för sprutor. Alla är vi olika och hur vi känner injektionerna. För mig går vissa jättebra medan andra sprutor gör hemskt ont. För mig kan det handla om vilken sida på magen till exempel jag tar sprutan.

Nu när jag bedövat med is känner jag inget så det har ju inget med rädsla för sprutor att göra.

Handlar inte om rädsla för sprutor för min del heller utan helt enkelt om smärta. Maken har tatt alla fr.om 4:e gången. Som gravid i månader också. Passerat tusen sprutor garanterat. Jag kunde bara inte själv när jag visste hur ont det gjorde. Orgalutran finns inte ord för hur ont den gjorde! Men man tar dem ändå. Man gör allt om man vill ha barn.

Hej! Jag funderar på IVF utomlands och undrar också om/är orolig för nedsövningen. bellis2; hur fungerar det i utlandet?

För mig var det i Ryssland, det är inte vanlig narkos som i Sverige (har opererats med narkos). Jag frågade nämligen om jag fick välja att vara vaken eftersom jag tycker man ska vara försiktig med nedsövning (i Sverige är ju vi det) men det ville de inte. Det är som en lätt insomning och man vaknar väldigt snabbt efteråt. När man sövs ner kommer man inte ihåg något, tar bara ett par sekunder så har man somnat.

Det jag tyckte var jobbigt var att jag inte hade min man med mig som jag brukar  och sedan var ju resultatet jobbigt att vakna upp till eftersom de inte fick ut det enda ägget som de skulle få ut. Man har ju ingen kontroll över situationen eftersom man inte är vaken men kanske lika bra?

Nu vet jag inte vilken klinik du ska till men jag hade läst väldigt mycket om kliniken vi går på och hade förtroende för den, annars hade jag inte gått med på det.

Tack för ditt svar bellis2! Vi har inte bestämt oss för land eller klinik än, vet bara att vi ska utomlands. Blev du "som vanligt", d.v.s. helt vaken direkt efter sövningen i Ryssland? Jag föreställer mig att jag personligen skulle tycka att det skulle vara jobbigt om jag skulle "vara borta" eller yr eller illamående när jag vaknar upp efter narkosen. Har själv inte varit sövd för operation i Sverige heller.

Inga problem! Jag förstår. Det tog en minut tills de ledde mig till rummet (då var jag lite groggy) och då var jag helt vaken och fick lyxfrukost i sängen :)

Det är därför de använder den här sorten bedövning, man vaknar till snabbt.

Ett snabbt svar kring att bli sövd, du har fått bra svar i övrigt.

Jag har gjort 4 plock. Första gjorde ont, riktigt ont, och jag var öm i magen i flera dagar. Andra var fruktansvärt, och då menar jag absolut fruktansvärt. Kände allt. Tror inte bedövningen funkade eller nåt. Fick åka rullstol tillbaka eftersom jag var så groggy av mediciner och smärta. Däremot var jag mindre öm efter och kunde gå samma dag. Gången efter denna blev jag sövd, just pga hur jag mådde andra gången. Jag var sängliggande flera dagar efter och öm.

Dessa tre gånger var alla via landstinget. Blev sammanlagt 7 återföringar, sista blev vår dotter.

Nu är jag gravid igen efter en behandling på Carl von Linné. De kan inte söva men jag fick ordentligt med smärtstillande, kände nästan ingenting, de såg till att mata på med smärtstillande under tiden och jag var inte öm efter. Dessutom blev det ett fantastiskt resultat med många till frysen och en bebis i magen på första försöket. (Ja, jag är väldigt nöjd med dem..)

Summa kardemumma, be om rejält med smärtstillande. Hur du mår efter är svårt att svara på. För att sövas krävs dessutom att en narkosläkare kan finnas på plats och assistera, vilket inte är en självklarhet.

Stort lycka till. Tyvärr är IVF en riktigt tuff resa för många men den är värd varenda minut när bebisen väl är där.