Hit me up med allt positivt om förskolläraryrket
Ni som jobbar som förskollärare och trivs, kan inte ni skriva allt det positiva med erat arbete. Det skulle vara härligt att höra positiva erfarenheter on yrket!
Ni som jobbar som förskollärare och trivs, kan inte ni skriva allt det positiva med erat arbete. Det skulle vara härligt att höra positiva erfarenheter on yrket!
Upp
Ingen?
Upp
Fortsätter att uppa i hopp om att någon förskollärare ska se :)
Hade aldrig velat vara föskolelärare i dagen samhälle
Roligt, stimulerande, olika arbetstider gör att en aldrig tröttnar. Barn är så härliga att lyssna på!
Ute i nästan alla väder. Jag trivs !
Roligt, stimulerande, olika arbetstider gör att en aldrig tröttnar. Barn är så härliga att lyssna på!
Ute i nästan alla väder. Jag trivs !
Upp
Upp
Man blir pigg och glad av att vara tillsammans med barnen och se hur de utvecklas. Framför allt hos de yngsta barnen ser man så stora och tydliga framsteg, de lär sig gå, de lär sig klättra, säger sin första mening osv.. Det är så roligt att få följa med på den resan och få se hur olika vi alla människor är. Det är roligt, men förstås slitsamt. Jag kan inte koppla bort jobbet på kvällar eller lediga dagar.
Ger väldigt mycket tillbaka. Man får följa barns utveckling och får bekräftelse på att det man undervisar om gör skillnad.
Man känner att man är en viktig person i barnens liv och utveckling (oftast)
Man kan aldrig bli färdigutbildad, kommer ständigt ny forskning att läsa in sig på och förhålla sig till
Man blir pigg och glad av att vara tillsammans med barnen och se hur de utvecklas. Framför allt hos de yngsta barnen ser man så stora och tydliga framsteg, de lär sig gå, de lär sig klättra, säger sin första mening osv.. Det är så roligt att få följa med på den resan och få se hur olika vi alla människor är. Det är roligt, men förstås slitsamt. Jag kan inte koppla bort jobbet på kvällar eller lediga dagar.
Ger väldigt mycket tillbaka. Man får följa barns utveckling och får bekräftelse på att det man undervisar om gör skillnad.
Man känner att man är en viktig person i barnens liv och utveckling (oftast)
Man kan aldrig bli färdigutbildad, kommer ständigt ny forskning att läsa in sig på och förhålla sig till
Får jag fråga på vilket sätt det är svårt att koppla bort jobbet? Vad är det som man tex har svårt att släppa efter arbetstid?
Det kan vara allt möjligt.. Det kan vara administrativt arbete som man inte hunnit med, som man kanske behöver göra hemma istället. Förberedelse för utvecklingssamtal eller andra samtal, kanske ett jobbigt samtal med en förälder som man ska ha under veckan som man vill förbereda sig mentalt på. Ett barn som mått dåligt under dagen som man oroar sig för när man kommer hem, eller barn som man oroar sig för kanske inte har det bra hemma som man hela tiden tänker på, ett barn som kanske känner sig utanför i barngruppen som man funderar hemma på hur man ska kunna göra det bättre för det här barnet.. Barn som behöver extra resurser men ekonomin sätter stopp kan det också vara och så tänker man på hur sjutton man ska kunna räcka till.
Det kan också vara roliga saker som att man planerar vad man ska göra härnäst. Ett barn kanske nämnde något roligt som den vill göra och så sitter man på kvällen och googlar idéer till roliga aktiviteter.
När man jobbar såå nära så små barn så är det nog vanligt för relativt många att man tänker på barnen även när man kommit hem.
Tack för svar!
Finns det inte schemlagd tid på arbetstid till att förbereda tex utvecklingssamtal och att planera aktiviteter osv.?
Hur är det att ha egna småbarn hemma samtidigt som man arbetar med barn? (Om du har/haft det)
Jo, det finns schemalagd arbetstid till detta -
Men det är absolut inte säkert att den lilla tiden räcker till. Om det dessutom är personal borta just då så behövs du i barngrupp och all din planeringstid faller därför bort. Så en hel del kan behövas göras hemma.
Jag har haft småbarn hemma samtidigt och det är jobbigt, men det går. Det är lättare utan dock :)
Men du får väl lön för att behöva sitta med sånt hemma isåfall?
Jag ska börja förskollärareprogrammet nu i höst. Har en son som blir 3 nu, så han är ju ca 6,5 år när jag är klar för att arbeta. Men vill gärna ha ett till barn när jag är färdigutbildad, och undrar om det känns konstigt att skola in sitt barn på en förskola för att sen gå och arbeta på en annan och ta hand om andras barn när man kanske bara vill ta hand om sitt egna. Försöker bli av med den tanken, och tänka på allt positivt med yrket.
Nej, det får jag inte. Man förväntas hinna allt under arbetstid men i verkligheten är det förstås inte så.
Jag hade samma tanke, att varför är jag med andras barn hela dagarna och medans mitt eget är på en annan förskola? Man spenderar ju mer tid med andras barn under en vecka än vad man gör med sitt eget.. Det är lite konstigt, men det funkar. Man behöver ju ett jobb med en inkomst för att allt ska gå runt